Vill köpa bostad, eller vill jag det?

Nojar ni er över att era surt förvärvade Svenska zloty skall försvinna ur landet eller?
Borde kanske tillagt att hyresintäkterna tar man ju in svart jag känner flera svenskar som häckat sedan 70 talet där nere och dom skrattar hela vägen till banken.

Sedan sa väl inte TS att han tvunget ville bo i Stockholm men å andra sidan sett så finns det gått om 08 där nere allt ifrån politiker och skådespelare ner till svenska förortsgäng.

TS sitter ju på ett sådant guldläge och kärring har han så hon kan ju stå på lägenheten i Sverige och det behöver ju inte vara en hyreslägenhet går ju lika bra med en bostadsrätt.

I vilket land har du köpt din lägenhet?

Hur funkar detta egentligen? Är det inte jätte dumt att skriva ett sådant kontrakt?
Säg att bostaden ökar i värde med 10% då vill jag ju ha 10% mer på min kontantinsats istället för en fast summa som står i skuldebrevet som jag betalde dagen bostaden köptes. Förklara gärna hur det fungerar.

Antar att hon förstår att jag har mer pengar att spendera på en bostad än hon själv har, men hon har ingen info om några summor eller dylikt. Samtidigt känns det konstigt att "dölja" den infon och säga att jag har ungefär samma köpkraft som min flickvän men sedan ha en del pengar undanstoppat utanför hennes vetskap. Långsiktigt borde det leda till mer problem i våran relation än det hjälper mig personligen.

Nej, det vill du inte.
Anledningen till det är att jag ser lyftkranar överallt.
Det pratas om bostadsbubbla o lyftkranarna är ett tecken på att den bubblan spricker.
Titta på vilka summor du själv nämner o då för en lägenhet.
Betänk då att jag köpte ett hus för 400 000kr, tidigt 90-tal. Ett hus som gjort mig rik samtidigt som jag betalade två årslöner.
Jag betvivlar på att du har en årslön på 2 000 000kr.
En vacker dag kommer ni vilja köpa ett hus o då är det lagom kul att ha bundit upp några miljoner på en lägenhet vars värde som har sjunkit.
För lägenhetsmarknaden kommer spricka.
Det är klart bättre att du investerar dina pengar på något som ger en låg men säker avkastning så har du dem kvar när du verkligen är i behov att att köpa en riktigt bra bostad.

Det fungerar så att tillsammans med till exempel en respresentant från banken så lånar du ut en summa pengar till din flickvän så att hon kan vara med att betala hälften av kontantinsatsen. Det hela skrivs ner på papper och skrivs under av er två samt av vittnet/vittnen. Skulden kommer inte att öka i takt med att värdet på huset ökar, samtidigt kommer den inte minska om värdet minskar. Det är helt enkelt bara ett räntefritt lån till din flickvän.

Jag är inte säker på att jag helt förstår vad du menar att du vill ha 10% mer på din kontantinsats. Tänker du att om din flickvän betalar säg 20% av kontantinsatsen så ska hon bara äga 20% av fastigheten? Alltså får hon bara ta del av 20% av eventuell vinst. Då bör hon också bara betala 20% av ränta och amorteringar. Är det så du tänker? Hur ska det fungera med eventuella kringkostnader? Ska hon bara betala 20% av kostnaden när ni lägger nytt golv eller köper nya vitvaror?

Flickvännen har inte råd att låna mer pengar än vad hon får låna från banken. I så fall tycker jag att det är bättre att de äger bostaden i förhållande till kontantinsatsen. Lagom riskabelt.

Det kostar ju inte flickvännen något att skriva ett skuldebrev utan det "lånet" betalas ju tillbaka vid en eventuell försäljning av bostaden.

Att äga en lägenhet olika mycket som sin sambo innebär en massa problem. Vid renoveringar till exempel som jag nämnde tidigare eller hur ska man fördela elkostnader, samfällighetsavgifter, räntor och amorteringar? Ska man dra det till sin spets så borde flickvännen i sådant fall bara behöva betala en viss procent av rengöringsmedel, bänkolja eller andra underhållningsprodukter. Visst kanske inte det här spelar så stor roll. utan man kan komma överens om att bara dela upp ränta och amortering i procentsats, men hur gör man sen om det skiter sig och man inte kommer överens längre? Jag tycker att det enklaste är att antingen betalar den ena parten hela kontantinsatsen, betalar ränta, amorteringar och underhållsavgifter. Den parten äger då hela lägenheten och med en eventuell sambo kan man komma överens om en månatlig summa för denne eftersom hon också brukar lägenheten. Eller så delar man allt på hälften och skulle inte sambon ha till kontantinsats och inte kan låna på annat sätt så är det väl enklast att skriva ett skuldebrev. Fast det är bara min åsikt.

Att låna innebär att man tar en risk. Värdet på det belånade kan gå ner lika gärna som det går upp. Banker lånar ut 85% av bostadens värde därför att riskerna för låntagaren anses vara för höga annars. Tycker inte att ts flickvän ska ta större risk än det. Och tycker defintivt inte att ts ska pracka på henne ett sånt lån.

Låter rimligast å enklast. TS lånar ut trehundra tusen till flickvännen och vid försäljning får han tillbaka dem, skulle de sälja med betydande vinst eller förlust så förlorar han iofs en liten del av den presumtiva vinsten (säg 3 mille i inköp, sälj med 300 000 vinst så skulle han tjäna ca 20 000 mindre med vinstskatt avdragen - peanuts) lite får man väl bjuda på för att få mutta. Är man ihop och älskar varann ska man väl se på sig själva som ett par som samarbetar, då ska man inte gneta om småsummor, ändå manligare att betala mera än tvärtom. Hon betalar ju hälften av räntor å amortering å räkningar så inte mer än rätt hon får halva vinsten om det blir nån, minus de trehundra tusen, men TS är väl man å inte mus?
Men för all del köp inte för dyrt, finns stor risk att priserna fortsätter sjunka.

Är det värt att ta ett lån på flera miljoner för en bostad i Sverige 2019?

Det korta svaret är nej.