1 eller 2 barn

Hej

Jag undrar om er som fått barn. Har ni tänkt på att köra 1 barn och vänta i några år eller har ni fött 2 barn efter varandra?

Min man vill ha ett barn åt gången men jag vill ha 2 barn efter varandra

Är det mer jobbigt?Tänker jag fel?

Långt emellan = jobbigt 2 ggr, annars bra, tar dock många år innan man blir fri från småbarnsåren, man trampar på lego typ varje dag i 10 år. Skiljer det bara 2-3 år är det jobbigt. Skiljer det typ 5-6 år är det Piece of cake på många vis.

2 barn tätt , finns fördelar (många) men sjukt jobbigt o ganska påfrestande för relationen.. Av alla jag känner som fått 2 barn tätt så är samtliga skilda utom 1 par. Kräver lite guts och anpassningsförmåga och jävligt låga krav på resten av tillvaron skulle jag tro.

Vad passar er som par? Hur höga förväntningar har ni? Vad vill ni kunna göra under småbarnsåren? Det är.nog det som spelar in mest.

Han älskar barn och jag är rädd för att barn ska tära på oss. Jag vill dock inte att barnet ska känna sig ensamt tills vi väljer att ha ett till men min mans plan är att vi ska ha en 1 först. Bygga upp vår relation igen och jag ska få komma tillbaka i bra kropp och hälsa. Han har till och med planerat barnpassning åt barnet så vi kan ha vår egen dag ibland

Han har dock gått runt och tittat på barnkläder. Jag blir lite förvånad när jag hittar honom på barnavdelningen. Han vill bli pappa

Låter som en fin kille! Ni kan väl skaffa ett först o sen känna efter hur det känns efter ett år eller så? Lycka till!

Var rätt så emot barn men när jag såg att han längtar efter att bli pappa så ändrade jag mig och mitt tycke. Nu tänker jag mer på barnet. Ett barn måste ha ett syskon.

Vi har pratat en del om det. Känns ganska läskigt eftersom vi kan ingenting om barn men 2 åt gången tätt efter varandra låter för min del bra men inte för min man. Han tycker att vi ska vänta i några år.

Kanske så föräldrar gör?

Har sk 'pseudo tvillingar'.
Skiljer ett år mellan flickorna.
Som skrivits, så är det väldig påfrestande för förhållandet, gick ju åt helvete, men säg den lycka som varar, så nu i efterhanden hade jag gärna haft två flick barn till rakt av.
Desto fler desto bättre 👍

Ni har ju ingen garanti för att ens få ETT barn så börja där. Ni har ingen aning om hur ni känner efter första. Du kanske vill amma länge och då dröjer det troligtvis med nummer två. Osv osv.

Hehe, det är det ingen av oss som gör innan. Man sitter på bb helt skräckslagen med en i bästa fall hyffsad föräldrakurs från bvc i bagaget och inser att man ska ta med det där lilla knytet hem, o dessutom kunna ta hand om den.
Men det brukar lösa sig. Mormor/ farmor har instruktionsboken.

Sen vet man inte vad för barn man får. Man kanske beställde en sån bebis som sover på nätterna och är gemytlig och glad + går att lämna till barnvakt, men istället får man en som har kolik i ett år o tillbringar 23 timmar/ dygn i famnen på en, och man är lycklig om man får gå och kissa ensam en gång/vecka. Eller vad som helst däremellan.

Jag tycker , kör på känn. De har inget skriande behov av ett syskon på stört, utan det kan ni ta sen när andan faller på. Plus att tiden med första bebisen är jättespeciell och det är mysigt att lägga all fokus där i början.

En annan sak, som jag önskar att jag gjort. Om ni har nån vild dröm om att backpacka Indonesien eller nåt annat väldigt icke barnanpassat, gör det nu. Innan bebis. Lite galna grejor som ni kan skratta o prata om när ni sitter i blöjträsket sedan.

Tack snälla
Mammas lilla ängel eller älskling. Längtar redan till vår lilla älskling.

Vi är bara rädda att förhållandet kommer ta stryk men vi har planerat att en dag ska vi vara tillsammans för oss själva och skaffa barnpassning. En helg även tillsammans bara vi två. Sedan har vi våra familjer som säkerligen ställer upp om vi skulle behöva

Ni har inga som helst garantier på att ens få ett barn, och ni har redan börjat planera för att kunna lämna bort detta eventuella barn över helgerna emellanåt för att åka iväg på nåt jävla egentidstrams.
Väx upp!

Instämmer. Det är på gränsen till sjukt tyvärr.

Vi lämnar inte bort det till några främlingar. Vi lämnar bort det till mina föräldrar eller till hans. Man måste göra det för att kunna vara tillsammans och rädda förhållandet eftersom barn är tufft.

Många föräldrar/lyckade förhållanden som gör så.

Har frågat många kvinnor som fått barn och då har man påpekat för mig att det är viktigt att skapa egentid för oss själva också. Min chef som har 3 barn rekommenderade resor ensamma bara jag och han medan barnet får vara hos farmor/mormor.