Vi med diagnosen schizofreni.

Jag är öppen för flera att dela med sig av sina tankar, erfarenheter och frågor.
Jag svarar gärna.
Idag har det känns som om en ny våg är på gång...

Hur tycker du att abilify fungerar? Jag tycker inte den fungerar tillräckligt bra.

Jag vet inte riktigt, än så länge har den inte gjort så mycket mer än att dämpa symptomen lite, men inga mirakel än.
Hur fungerar den på dig? Några jobbiga biverkningar?

Jag får fortfarande en del konstiga tankar och så är jag lite för trött. Ska prova något annat.

Allt kom tillbaka idag, medicinen hjälper inte ett piss. Är extremt medicinkänslig också...
Så mycket i skallen just nu så det är svårt att få fram någon text.

Bilder, tankar på att skada andra eller ta självmord, de invaderar huvudet som massa små myror som springer runt i huvudet, sen i hela kroppen .
Viljor som pratar till mig, får mig att känna saker och stoppar in tankar som inte är mina i skallen på mig.
Känner panik och att jag måste ut, bort.
Vill försvinna från mig själv, blir dissociativ och glömmer sedan bort det mesta.

Jag hör röster , oftast grannarna som säger "han är dum i huvet" , "jajaja" , "han går där fram och tillbaka".

Jag har inga bevis på att grannarna faktiskt pratar om mig men jag vet att dem inte gör det , vad kan man säga mer , att man känner sig nojjig eller som att folk är ute efter en när man ska gå och handla , men jag blir åsidosatt inte enbart för min sjukdom utan även av andra orsaker.

Har aldrig blivit hotfull eller våldsam utan det är snarare så att jag varit ett offer för våld än tvärtom.

Ordet folk finns på min skitlista för jag har aldrig kommit särskilt bra överrens med dem sedan jag blev sjuk , utan är hellre ensam hemma och kollar på film.

Mediciner jag prövat :

Abilify
Zeldox
Seroquel
Trilafon
Risperdal
Clozapin

samt massa ångestlindrande medicin bland annat stesolid men den skrivs inte ut längre av någon anledning och det är den bästa medicinen jag tagit mot ångest.

När blev du sjuk? Misstänker att du inte varit det särskilt länge , om så är fallet så är det lite trixigt i början att ställa in rätt medicin men du hittar nog nån som passar ganska bra för dig så småningom.

Tyckte det första året var jobbigast av sjukdomen men sen blir det bättre och bättre.

ta hand om dig

Den har nog funnits sen tonåren, legat i vila under flera år för att börja smyga sig fram ordentligt senaste 2 åren. Fick diagnosen nyligen, men har haft mediciner till och från sen jag var 18, för olika diagnoser de tycker stämde just då, suck.

Jag tror inte denna verklighet är äkta.
Inget är verkligt. Jag sliter med att tro att det är det. Men inget är det. Som att jag sitter i ett rum med vr brillor på mig. Allt verkar så avlägset och att jag inte hör till här. Vet inte vem jag är eller vem det är meningen att jag ska vara. Dessa känslor blir starkare och starkare hela tiden.
Jag vet att detta inte är på riktigt. En illusion.

Känner mig fast.
Känns värre än när jag satt i fängelse, då viste jag iallafall att jag en dag skulle få komma ut.
Det gör jag inte nu...
Känns som jag går runt i samma cirkel om och om igen.
Känns som jag lever samma dag om och om igen.
Får panik.

Nu är jag inte sjuk eller så utan bara nyfiken men är det alltid mörka tankar som du får? Aldrig något uppmuntrande eller så?

Jag vill verkligen förstå varför det blir så här för vissa människor och om det är så illa som det låter så känner jag djup empati för det ni råkat ut för.

För det mesta är de ganska så mörka.
Men jag har en röst/vilja som är ganska lik mig i sättet att vara på, vi har diskussioner och hon är uppmuntrande, fast också lite sträng och vägledande, vilket får mig att aldrig känna mig ensam.
Med mediciner så påverkar inte de negativa viljorna mig så mycket, de är fortfarande där, men jag bryr mig inte om dem så mycket.

Tack för denna tråden.

Ditt citat: Samma här, jag började få symtom när jag gick på högstadiet - trodde mig vara avlyssnad och förföljd, samt att kameror fanns gömda överallt, till och med i mitt sovrum. Jag sa "konstiga" saker hemma, fattar inte varför inte min mamma sökte hjälp för mig alltså...

Jag har förstått nu att det inte var 'friskt' iaf. Fick börja med antipsykotiska mediciner 2006. Har haft skov några gånger sedan dess, paranoia verkar latent så det kommer jag nog aldrig ifrån.

Mvh.

För mig är det självklart att schizofrena ofta är övervakade... Jag har själv börjat lyssna mer på schizofrena istället för vad andra säger.

Faktum är att vem som helst kan bli schizofren trots att det är felaktigt, det är min erfarenhet.

Schizofrena har ofta minst en narcissistisk eller psykopatisk förälder... Det är dom som är boven i dramat ofta.

Vad en äkta narcissist är kan ni kolla på "r/raisedbynarcissists" om ni googlar... Där lär ni er deras äkta natur.