Sjuk - Ingen hjälp - Vill ge upp

Gjorde den här tråden i terapisyfte. Inte för att argumentera vetenskapligt och skit. Egentligen. Praktiska råd eller lösningar har jag gett upp för
Längesen men jag lyssnar på er som ger dem.

Känns mest som jag bara ska skita i allt. Så svårt att beskriva men de lönar sig liksom inte att bry sig. Ser bara inte någon utväg för de är låst överallt.

Känna som man känner, leva som det blir. Är väl min filosofi i nuläget. Livet kanske är förstört men då är det så. Än så länge överlever jag.

Oftast lättare sagt än gjort.

Ska försöka hålla det kort och sammanfattat

Söker goda råd men vill mest bara skriva av mig eller prata med någon i samma sits.

Jag lever med fyra/fem olika misstänka sjukdomar som tagit allt ifrån mig. Precis allt i mitt liv är förstört.

Hjärntrötthet, IBS, astma, ADHD, utmattningssyndrom

Kunde skrivit min historia men jag har inte den mentala orken just nu på grund av hjärntröttheten

Jag kan i alla fall inte göra någonting längre, en längre stund utan att det känns som sirap i huvudet och jag måste gå och vila.

Mår dåligt VARJE DAG, och vet att det kommer bli samma visa imorgon, och dagen efter det och dagen efter det.

Vetskapen om att mitt liv förmodligen är förstört för all framtid om de här är kroniskt får mig att bara vilja ge upp.

Jag kan inte vara social med vänner eller familj en längre stund

Jag kan inte läsa, inte skriva långa texter, inte formulera mig, inte tänka klart

Hade passion och talang för idrott och tyngdlyftning förut men de är med förbi nu. Sjukdomen påverkar balans kordination, muskelstyrka etc efter den sitter i nervsystemet. De är som att jag är helt nybörjare.

De var verkligen de ända jag hade, och min flickvän med familj såklart.

Titta på tv, vara på stan, all form
Av aktivitet
Bränner ut mig fullkomligt.

Har fullt med slem o skit lungorna pågrund av astman så kan inte konditionsträna heller.

De ända jag kan göra under en längre tid är alltså att gå en promenad. Laga lite mat. Kolla in i väggen och sova.

Har pågått som värst i snart 1,5 år och börjar nå en brytpunkt känns det som.

”Arbetstränar” varje vardag, vilket innebär att gå runt o städa upp skit o matrester på ett hotell.

Mår dåligt på jobbet varje dag.

Går hem o sover sen börjar allt om.

Har försökt söka hjälp 3 gånger av vården men de tar mig inte på allvar och tjabblar bort det

Lever för min familj min flickvän, mina stunder i naturen, eller fina kvällar. Stunder av stillhet där symtomen avtar.

Känns verkligen så
Ruttet just nu. Ligger här med ångest och vill bara stoppa i huvudet i sanden.

Ska fortsätta tjata på vården men hur fan ska jag göra för att dem ska ta mig på allvar?

Jag har försökt med ALLT men inget hjälper. Är helt lamslagen och i en sits som
Inte går att ta sig ur

Blir bara så trött på skiten.

TACK!

Varför skulle jag överdriva? Vad finns det för egenvärde i det?

Så lätt att sitta och preacha när man är kärnfrisk.

Självklart är det känslor jag framför men ingen som inte har varit hjärntrött kan förstå hur själva sjukdomen känns heller.

Jag kan inte förstå hur en reumatiker känner.

Ont: Har försökt få diagnosen utmattningssyndrom länge nu då allt föll ihop efter en psykisk kollaps på ett jobb. Hade haft extremt stress, långvarig belastning som jag inte kunde hantera i flera år innan.

Fick höra förra gången: ”Du är
För ung för att vara utbränd ”