Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Visst är det så. Och därför är jag också optimistisk inför framtiden. Om jag kan ”vakna” så kan alla andra göra det också. Förmodligen måste man drabbas personligen och själv uppleva hur sjukt samhället är.
Men detta innebär också en rävsax. Den som själv behöver hjälp av samhället är i en oerhört utsatt position och kan inte förväntas ta striden själv. Som närstående står jag utanför och har de resurser som behövs för att driva hyfsat hårt (även om det givetvis skulle gå att göra oerhört mycket mer).
Den som inte själv har upplevt hur dysfunktionell ”välfärdsstaten”, som vi betalar skatt för, är har svårt att förstå sådant som berättas. Därför att det är så jävla sjukt – man kan/vill inte tro att det är sant.
Men glöm inte att det är ett relativt litet antal makthavare inom statsapparaten och medierna som orsakar all denna skada. Få människor gör en oerhört stor skada. I teorin är det därför mycket enkelt att lösa problemen.
Gruppdynamiken är trög, det tar onekligen tid för att ställa om de mentala tillstånd som hänsynslöst har programmerats in i huvudet på folk sedan unga år.
Det skulle te sig absurt för gemene man om exempelvis SVT imorgon, helt kallt, börjar rapportera om invandringens verkliga konsekvenser och maktmissbruket hos myndigheter.
Man ska ifrågasätta i lite lagom takt så tankemodellerna hinner mogna till:
”så där har jag alltid trott”. Fast i själva verket har ett radikalt skifte skett, samtidigt som statsapparaten kollapsar under sin egen onda oduglighet och blir allt mer irrelevant i och med datoriseringen och automatiseringen av samhället i övrigt.
Jag är varken optimist eller pessimist. Jag intresserar mig mest för processen och kopplingarna till de underliggande geopolitiska strömningarna som sublimt insinueras via Internet. Men visst, ett lite mer frihetligt samhälle hade varit önskvärt av många anledningar.
Jag tror inte den nya teknokratin är ond, om jag uttrycker mig så. Dra sina slutsatser själv.