De intelligenta normala männens dilemma idag

Jag är också verksam i en av yrkesgrupperna som TS beskriver och har min huvudsakliga bekantskapskrets bland folk i näringslivet. Fram tills för något år sedan var min världsbild helt annan än den är idag. Jag var fullt upptagen med arbete, resor, familj, fritidsaktiviteter och så vidare. Jag hade massor av internationella kontakter och lätt att samarbeta med människor.

Så hände något som radikalt kom att ändra min världsbild och alltmer uppta min tid. Det har gradvis lett mig in i ett träsk av Kafka-liknande absurditeter där jag fortfarande befinner mig. Det som hände var att jag kom i kontakt med offentliga verksamheter, politiker och medier. PK-etablissemanget. Det är som en bisarr mardröm av människor med groteskt skruvade tankemönster som det är fullständigt omöjligt att kommunicera med.

Det som startade alltihop var en tämligen banal situation. En närstående som är multisjuk hade problem med sjukvården och bollades runt utan att få någon hjälp. Mängder av olika aktörer från landstinget och kommunen hänvisade till varandra och smet från sitt ansvar. Den multisjuke och dennes familj led svårt av situationen. Jag beslöt mig för att försöka hjälpa till genom att sätta mig in i regelverket och ta fram de skrivelser som behövdes för att klargöra problemen och den multisjukes behov. Jag tog fram ett antal skrivelser i enlighet med regelverket och sedan var det som att springa in i en vägg av maktmissbruk, arrogans och lagtrots.

För att göra en lång historia kort så har detta lett mig till en helvetesresa genom dysfunktionella myndigheter och medier som inte skyr några medel när det gäller att skydda ”Sverigebilden”. De som påvisar fel och brister motarbetas med rena mobbarmetoder. Jag insåg ganska snart att samma sjuka fanns när det gällde invandringen. Myndigheter, politiker och medier verkar i symbios för att skydda och bevara bilden av ett fungerande samhälle. Det hela är så sjukt att det är nästintill obegripligt.

Den som ännu inte har förstått hur illa det är i Sverige har ett brutalt uppvaknande framför sig. Själv valde jag att slåss. Det har kostat jävligt mycket hittills.

Art ge sig i kast med att bekämpa den genomkorrupta institutionaliserade leviathan är säkerligen en lång, horribel och desillusionerade process.

Kan du dela med dig mer av hur den yttrar sig när den är som värst? Rent konkret, och hur du tror den bäst bör bekämpas utan att priset och uppoffringen ska behöva vara högt?

Går den exempelvis att påverka politiskt med exempelvis ett borgerligt maktskifte, eller sitter maktmissbruket och korruptionen för djupt inuti betongväggarna?

Maktmissbruket och korruptionen sitter djupt i väggarna men är samtidigt lätt att påverka politiskt eftersom det finns mycket tydliga regelverk. Problemet är att byråkraterna skiter i regelverken och skapar egna godtyckliga ”normer”. Politikerna saknar vilja eller kompetens att ändra på detta. Och medierna saknar vilja eller kompetens att gräva i träsket.

Det finns ingen politisk vilja till förändring – där ligger problemet.

Det absurda är att det finns massor av människor inom statsapparaten som arbetar med att skapa regler, rutiner, instruktioner osv som är bra och tydliga. Sen skiter verksamheterna i alltihop och kommer undan med ofoget hela tiden.

Det finns ett systemfel som innebär att offentliganställda kan komma undan med systematiskt lagtrots och maktmissbruk och det finns ingen politisk vilja att åtgärda felet. Det är ganska uppenbart att politiker, chefer och medierna VILL ha det såhär.

Och det finns gott om mobbartyper inom offentligheten som tycks njuta av att jävlas med hjälpsökande människor. Jag har kommit till slutsatsen att det är genuint störda (onda) människor. Men jag kan förstås ha fel.

Ja tack.

Ingen kritik var avsedd mot "inkonsekvens". Tiderna är turbulenta. Tack för dina rapporter!

Förtrycker du människor blir de till sist svaga och medgörliga.

Rättshaveristen som har rätten på sin sida är förstås den besvärligaste sorten. Därav det glödande institutionaliserade hatet.

Självklart det finns ondska, men ska jag vara ärlig tror jag den är en produkt av att man omgett sig med lögnen och verklighetsförfalskningen så länge att man bara skiter i allt och spelar med i spelet. Inte för att det duger ur ett moraliskt perspektiv. Även självaste Rudolf Höss hade räkningar att betala om jag får lov att dra de historiska parallellerna till sin spets.

Desillusioneringen är ömsesidig och beror på ett systematiskt maktmissbruk, hjärntvätt, propaganda och vanskötsel från främst socialdemokratin och deras närmaste statsfinansierade lakejer.

Äh, skitsnack ! Det handlar om att våga säga ifrån, och att inte låta kärringpacket dominera hej vilt. Givetvis måste man undvika socialdemokratiska arbetsplatser, och man måste hålla huvudet kallt mot feministpackets förtal och lögner.

Håller med i allt väsentligt. Hursomhelst är det fullständigt omöjligt att 1) kommunicera med dessa människor och 2) få dem att göra sitt jobb. Det är människor som tillsammans sätter hela samhällssystemet ur spel – resultatet ser vi i vardagen i Sverige.

Du förstår ju själv hur det skulle fungera om ingenjörer skulle bete sig sådär i ett kundprojekt... Det skulle ju vara helt omöjligt.

Vidare, det här med ”rättshaverist” är intressant. Här finns ett grundläggande felaktigt synsätt, tycker jag: Det är INTE vi som protesterar som är rättshaverister – det är de byråkrater som med alla medel ska få rätt som är rättshaveristerna.

En bra krönika som belyser detta:
Malmö sysslar med kommunal rättshaverism
https://www.expressen.se/kvp/ledare/csaba-perlenberg/malmo-sysslar-med-kommunal-rattshaverism/

Det är byråkraterna som sätter sig över regelverken som är de verkliga rättshaveristerna.

Du uppfattas säkert som en rättshaverist i det inofficiella godtyckliga ”regelverket” som existerar utanför det officiella man ger sken av att följa. Det var min poäng.

Det är uppenbart att det institutionaliserade svavelosande hatet tar sig i uttryck som en Orwellsk passiv-aggressivitet när en riktigt dryg och irriterande, djävligt het potatis, har landat i famnen på kommissarierna och funktionärerna, som frenetiskt sedan kastas vidare i hopp om att den ska kallna eller förvandlas till formlös, ljummen potatismos som lätt kan förpassas till soptunnan.

En person som förtrycks klarar inte av det, förtryck krossar ju just den "andan".

Men jag håller med dig, det är ju så man undviker att bli förtrykt.

Absolut. De skyller alltid på budbäraren och är mästare, medvetet eller omedvetet, på härskartekniker och gaslighting. Men många som jag stött på som håller på som jag ser sig själva som rättshaverister, vilket jag tycker är helt fel.


Just det. Hela systemet bygger liksom på att hänvisa till någon annan, smita undan och gömma sig bakom tystnad, floskler eller lögner. De räknar med att man ska ge upp till slut.

För att nu koppla detta till tråden så är poängen att det är nästintill omöjligt att påverka den politiskt korrekta maktapparaten. Minsta ärende blir enormt tidskrävande och allmänt påfrestande.