Bara jag som har svårt att läsa böcker översatta till svenska?

Jag klarar inte av den svenska översättningen som många internationella böcker har. Läser nu endast böcker på svenska av svenska författare men håller mig till engelska om det är en utländsk författare. Läsningen blir så mycket bättre på engelska. Varför? Är det tal om usla översättningar, eller är svenska ett fattigt och tråkigt språk?

Det är nog usla översättningar, tycker de böcker jag läst på Svenska är bra. Kafkas böcker, dock kan jag ju inte tyska så svårt jämföra men jag upplever språket bra. John Fowles , Illusionisten var bättre på svenska än den engelska (The Magus).

Jag kan inte heller läsa översättningar. Det förstör minst halva upplevelsen av romanen för mig. Jag funderar hela tiden på vad det är översättaren har översatt fel, missat eller hoppat över. Ibland är det även uppenbara översättningsgrodor, där jag ser vad författaren måste ha menat i stället. Poetiskt språk o.s.v. går man ju också miste om i en översättning.

(Därmed inte sagt att det inte finns gudabenådade översättare, för det finns det. När det gäller en del barn- och ungdomsböcker t.ex., så blev jag ibland besviken på författaren, när jag som vuxen läste originalen på engelska eller tyska, p.g.a. att de i den svenska översättningen tagit bort sådant som man som svensk retade sig på i originalen.... men det är ju fortfarande en förvanskning.)

Nej, du är inte ensam! 😀

Helt hopplöst att läsa engelska böcker översatta till svenska.

Det vore bra att få konkreta exempel. Typiska magplask?

Ja det är många nu äldre o knarriga, sedan tidigare erkända språkekvilibrister som tyvärr fortfarande verkar inom översättarskrået. Konkreta exempel..javisst, sen.

Ett konkret exempel är Sagan om ringen. I originalet var det Eowyn (? Kungadottern) som dödade ringvålnadernas ledare. I svenska översättningen var det en av Merry eller Pippin.
Inte felöversättning utan aktivt val av översättaren att ändra historien.

Det finns mycket sådant. I Anne på Grönkulla-böckerna t.ex., har översättaren/bearbetaren konsekvent ändrat den ålder då flickorna gifte sig. När Diana sa att hennes mamma inte tillät att någon av hennes döttrar gifte sig före 21, så var det 18 i originalet. Och när Leslie tvingades till äktenskap med en rik man av sin mor, vid en oacceptabelt ung ålder, så var den åldern 18 i den svenska versionen. I originalet var hon 15... Antar att översättaren (detta var på 1920-talet) inte ville ge svenska flickor idéer!

...men det finns även konstiga ändringar, som jag inte kan se fyller någon funktion. I originalet beundrar flickorna en tavla som föreställer en spansk adelsdam med svart hår. I översättningen har detta blivit en nordisk adelsdam med bronsfärgat hår..?!! Sedan har de tagit bort "The Elders" ("byäldsten" - ett byaråd med enbart äldre män) i Avonlea helt. Kanske för att det inte längre förekom i Sverige på 1920-talet, kanske p.g.a. gryende feminism...

Jo svenska översättningar känns sällan äkta. Språket behöver inte vara särskilt vackert men det känns sällan som om en människa med själ står bakom översättningen.

Läser aldrig översatta böcker, känns som att man är one step removed från det författaren ville säga.

Största "problemet" för mig är när karaktärerna i översätta böcker har så typiskt engelska namn,, det blir liksom pajjigt och konstigt.

Det finns framför allt en del "tics" hos framför allt äldre översättningar. Som det här med att översätta citerade låttexter till exempel. Alla som har läst en äldre Stephen King-bok vet ju vad jag menar.

Men jag vet fan inte alltså, det finns trots allt riktigt många översättare som är riktigt duktiga på det dom gör. Den som översätter Pratchett är i det närmaste ett geni till exempel.