Hur kom man på att mat var ätligt?

Naturfolken har olika tekniker för att finna ut om något är ätligt. Man gnider det mot skinnet och ser om det blir någon reaktion, om det går bra provar man att smaka osv

Nöden är uppfinningarnas moder och är du hungrig kan du tänka dig att testa det mest om alternativet är svälta ihjäl.

Annat som kokning och stekning kan även ha kommit fram genom ren lek.

Jora, finns massor av giftiga växter och bär. Men jag gissar att de ofta smakar skit. Jag gissar att växternas giftighet har något med deras överlevnad att göra, att det verkar som insektsmedel eller avskräckande från större djur.

Tror inte det finns något bär med onda avsikter, det passar sig inte evolutionärt.

Finns en hel del svampar som inte är bra för (mänsklig) förtäring som ser ut som vanliga matsvampar. Lömsk flugsvamp kommer jag att tänka på.

Hur gårdagens människor kom på svampförvällning är ju lite lurigt.. Koka si och så, blötlägg ditt och datt. Folk kanske hade tråkigt och trixade fram metoden. Jag tror inte internetforum, fejjan och instagram fanns på den tiden, så de var väl tvungna att göra nåt.

Kanske vinstintresse.....

-Jadu Stig-Ulw, om vi bara kommer på ett sätt att sälja dessa murklor, då blir vi rika som troll....

Ja, eller så är det för att folk var hungriga.
Tror ju inte folk försökte tjäna pengar med hjälp av surströmming.

Surströmming = fermentering är en gammal konserveringsmetod. Numera uppmanas aningslösa okunniga självupptagna bloggbella/veganjäntor att börja fermetera grönsaker!

Surkål= fermenterad vitkål har jag ätit i över 20 år- långt innan Damtidnings-hittepå struntet med bäbis-spenat.

Och ja, fermenterade grönsaker ger upphov till dånande gaser. Högfärdiga "princessfröknar" som är för fiina att fisa bör fortsätta att hoppas att myten om att "Fina flickor" här inte är fisfria, aldrig når till de VÅP till karlar som de ämnar kyrkgifta sig rikt med- med stor baluns

Lätt att kolla om kvinnan här är "fisfri". Spela in med telefonen när "prinsessan" sover *Evil grin*

Eller så kan man vara öppen och ÄRLIG här...

När hajarna går till attack så brukar man ju säga att de har tagit miste.
Att de trodde att det var en säl, men högg tag i ett människolår istället.

De provsmakar först, och spottar snabbt ut människobenet för att det är äckligt.
Eller åtminstone okänt för hajen.


Och det är egentligen likadant för de flesta andra djur.
De har sin favoritmat. Det de är vana vid och har lärt sig att äta från sin mamma, sin familjegrupp.


Så ... om tex Björnarna plötsligt hade börjat utveckla hög intelligens, så hade det ju inte inneburit att de hade Glömt Bort alla sina tidigare favoriträtter, eller hur.

De numera smarta björnarna hade alltså fortfarande älskat Blåbär.
Och de hade gått över lik för att få lov att smaka lite Honung.
Gott ju, tycker björnen.


Vi människor har ju varit "dumma djur" en gång i tiden.
Men vi hade våra favoriträtter då med.


Angående det du, TS, skriver om "grillat kött", hur vi kom på den goda idén, så finns det faktiskt välgrundade teorier om hur det gick till.

För vi kan ju jämföra med våra kusiner aporna.
Chimpanser i Västafrika söker sig alltid till vilda bränder, gräsbränder tex, när de får vittring på den.
Och det gör de för att de vet att de kan hitta bytesdjur där.
Färdiggrillade antiloper och råttor och så alltså.

Det är på samma sätt som den tidiga människan lärde sig att uppskatta lagad mat.
Eller grillad mat rättare sagt.
Och därifrån är inte steget långt till att själv kasta in egna fångade bytesdjur i lågornas rov, och sen komma tillbaka efter att elden svept över djurkroppen och grillat det.


---

Andra saker, som kanske kan verka svårare att förstå hur vi kunde förstå oss på det, är tex de olika "tillbehören," smakförstärkarna och kryddorna osv.

Men även där har vi exempel från djurens värld.
Användning av salt tex.
Det finns många djur som vet var det finns salt att få tag på, genom att slicka på vissa ställen på klipporna tex.
Liksom mineraler, genom att äta gyttja och äta gräs på vissa platser.

Också detta alltså något som vi människor fått med oss från vår period som "dumma djur."


---

En annan förklaring (delförklaring iaf) kan ju vara att vi, i vissa fall, kanske inte ens gjort ett medvetet val.
Utan det har varit vår "kropp" som bestämt åt oss.
Plötsligt kan ju kroppen få smak på något särskilt, och man söker sig aktivt till det.
Det kan vara sådant som våra tarm- och magbakterier "säger till oss."

Det har säkert fått oss att välja vissa råvaror.


Att äta rötter, som potatis och morötter osv, det är säkert ett spår från vår djuriska period.

Yoghurt och att koka i vatten är modernare saker.
Förmodligen är filmjölk och yoghurt, liksom ost, något vi lärt oss av misstag.

Men att Koka i vatten är väl inte så hemskt svårt att gissa sig till ???
Dvs om man uppfattade köttet, eller grönsakerna, som för torrt och för hårt, så är det väl inte omöjligt att man tänka att vatten kunde mjuka upp det.

Absolut - icke-mänskliga djur kan ju använda redskap i viss mån och utnyttjar tillfället så att säga. Fåglar som använder pinnar för att få tag i insekter, t ex .

Och jag säger inte emot att det kan ha gått till så som du beskriver, tvärtom - det är nog ganska troligt. I alla fall i många fall.

Men, det är ändå lite fantasieggande att fundera över hur den där första människan som kokade något tänkte. För de var ju inte dummare än vad vi är idag. Det är ändå en sorts gräns, mentalt sett, som man måste ta sig över när man går från att använda det som naturen ger en - till att göra något med detta, som ändrar både smak och konsistens på maten.

Ja, jag tycker sådant är mycket fantasieggande.
Helt klart hör det till den kategori som jag gärna kan ge mig hän åt för lite dagdrömmande, någon timme här och någon timme där ...

Den avlägsna mänsklighetens gryning, liksom tidig Bronsålder, det är nog mina favoriter för just dagdrömmeri ... =)


Jag tror att man upptäckte en hel del av "misstag," så att säga ...

Ungeför som i ett TV-program jag såg häromkvällen på Kunskapskanalen (om Norge).
Där berättades om hur ett gäng italienare, på en segelbåt, hade råkat hamna i Norge, på någon gudsförgäten norsk ö.
Och där kom de i kontakt med den norska specialiteten "torkad fisk."

Och pga det missödet blev det historia.
Idag är tydligen norsk torkad fisk världens grej i Italien.

Om dessa italienska sjömännen aldrig råkat blåsa iland där, så hade det som hände aldrig hänt.
Då hade norrmännen fått hålla tillgodo med sin äckliga fisk helt själv.

Spännande. Jag kan berätta att torkad norsk fisk också är delikatess i Nigeria. Kallas "stock fish" och smugglas regelbundet av alla nigerianer som bor häruppe.

Jag har ätit surkål med kryddig korv i Tyskland, det var jävligt gott och definitivt inget jag försöker ge dålig kritik.
Kan faktiskt vara roligt att lägga av en bär-fis i någons närhet.

Man kan ha hittat en bränd antiloop efter någon brand och provsmakat, utsvulten som man förmodligen ofta var och fått uppleva bacon för första gången. Fan vad gott det måste ha varit.... screw veganism!

Jag tror att man nog kan få en viss insikt i hur det kunde gå till i forntiden, genom att titta på hur vissa av dagens "primitiva" folkslag förhåller sig till sin matsamling.

Ett exempel är från de sydafrikanska "Bush-männen".
De har en taktik som går ut på att ... stjäla byten från lejonen.

Så om de är ute på vandring genom öknen en dag, och råkar få syn på ett gäng lejon som kalasar på en antilop tex.
Då ställer de sig i en tät klunga, och går med raska, bestämda fotsteg rakt mot den mumsande lejonflocken. Lejonen blir då osäkra och tar till flykten.
Och Bush-männen tar tillfället i akt och snattar ett av antilopens långskånkar.
Skyndar sedan bort i ilfart innan lejonen hunnit omgruppera.


Dvs även om människans ursprung som korkad apa kanske var huvudsakligen vegetarianer, så såg de ju hur rovdjur åt av andra djur de fångat.
Och man var hungrig och behövde äta.
Sen får man säkert fort smak för köttet.

Men jag tror att det säkert kan ha gått till bla på detta sättet, med matstölder, från första början.

Och det torde nog vara likadant med mjölkdrickandet.
Våra egna barn dricker modersmjölk, och man observerade hur även andra däggdjur gjorde likadant.
Därmed uppenbarade sig insikten att sådär kan vi med göra.

Särskilt om man hittat tex övergivna föl eller kalvar, osv, som de sen låtit växa upp tillsamman med stammen. Den första tämjningen borde ha öppnat möjligheterna för dem

När jobbarna på den norska fiskfabriken ska sortera de torkade fiskarna, så har de tre olika kategorier.

Det sitter en "mästerluktare" på en stol vid det löpande bandet, och plockar upp de torkade fiskarna, en efter en, och för till näsan.
Han borrar verkligen in nosen långt in i fiskens "hals" (de har skurit av huvudet, och tagit ut inälvorna) och drar in ett djupt sniff.

Och utifrån hur fisken luktar så väljer de vilken kategori för export fisken ska hamna i.

Det finns, som sagt, tre kategorier.
Den högsta kategorin, den med den angenämaste doften, kallas "Primo" eller nåt sånt.
Det är Kategori 1, och de fiskarna lastas omedelbart för frakt till Italiens.

Kategori 2, det är den mitt emellan, och den luktar väl som något mellanting.
De stannar väl kvar till den norska hemmapubliken.

Kategori 3 däremot, det är den sämsta kategorin.
Dit hamnar alla fiskarna som luktar så äckligt att Mästerluktaren omedelbart får kväljningar och vill kräkas.
Den kategorin kallas "Afrika."


Det är egentligen ganska så kränkande, så det är konstigt att de har kvar dessa namnen.
Och att de överhuvudtaget ens exporterar fiskar som luktar så räligt att deras egen luktexpert blir äcklad.

Men, kanske de gillar den lukten i de afrikanska länder den skeppas till?
Precis som att folk härhemma gillar Surströmming och sånt