Vad gör man när man tror?

Om någon säger någonting makalöst eller förbluffande och sen frågar "tror du på mig?", är det då samma mekanism man talar om som när man snackar om att "tro på Gud"? Vad består detta att "tro" i? Är det ett särskilt mentalt tillstånd, som när man är rädd eller glad? Vissa saker är det ju helt löjligt att fråga om man tror på. Om vi t.ex. har en blå bil framför oss så är det ingen som frågar "tror du att den här bilen är blå?". Vad gör man egentligen när man "tror på Gud"? Det är väl något mer än att man bara tycker om det som står i Bibeln och följer dess regelverk?

Det här är mer en filosofisk eller religiös diskussion än en språklig sådan.

Rent språkligt så betyder att tro kort och gott att lita på. Att tro på Gud innebär att lita på uppgiften om Guds existens. Tro i vidgad mening, vad gäller hur och vad Gud är, är inte en språklig fråga.

Tro=Att vara intill förvissning övertygad om något, utan att kunna bevisa det rent empiriskt.

Sannerligen. Vi testar filosoferna först.

Språk --> Filosofi
/Moderator

När man tror överlämnar man sitt rationella förstånd till någon annan. Man accepterar att inte ifrågasätta, eftersom man tror.

Om man tror X så håller man X för sant.

Alltså tror man något så tror man detta något är sant.

Att tro innebär att veta med lägre konfidensgrad.