kontrollerad av min far (rubr. ändr.) mod

Hej!

Ja vad ska jag säga. Har vart i en depression i två månader. Har upplevt tyvärr en känsla av att vara kontrollerad av min far. En känsla har ni någon tanke om det kan vara ett vist symptom. Har flyttat hemifrån fyllde nyligen 23. Det har nästan vart som paranoia. Ingen läkare sa direkt, jag verkar psykotisk. Jag har egentligen aldrig i princip kritiserat pappa för nånting extremt allvarligt i 22 år. Min mor gick bort i cancer i somras. Nu upplever jag mig själv som inte kontrollerad. Jag låser mig när denna person besöker mig. Det har aldrig vart så förut?
Det e läskigt. Frågade om min far går med hemligheter om mig om nånting. Det har blivit riktigt sjukt. Jag har en uppväxt i centrala Göteborg. Tips råd hjälp. Tror nästan själv på att han går runt, vet han kontrollerar mig. Det låter för sjukt. Jag har inga tecken på att denna person, skulle bete sig så. Ett rent helvete i 3 månader. 22 år problemfri familj. Depressionen har ju lett till en massa restaurang besök. Konstant ångest/oro. Hur mycket kan man veta om vad en annan person tycker och tänker?
Jag skall egentligen plugga till fastighetsingenjör. Hamnade extremt fel i en kris nyligen, avbröt studierna. Jag vet, det är mycket information. Jag befinner mig i en depression, överseende med det tack. Vad ska jag göra egentligen?

Hörrudu, du är sjuk. Inget illa ment alltså, utan du är verkligen sjuk och verkar ha ett riktigt jävla virrvarr av tankar i huvudet. Jag tror att det är viktigt att du söker hjälp.

Och nej, din far kontrollerar dig inte.

Jag e frisk. Jag är i en depression. Jag har ju vart skör. Det måste vara nånting kopplat till depressionen.

Jag förstår ingenting. Det var ju diskussioner i 100 timmar. Ställ gärna frågor.

Jag tror du behöver professionellt stöd. Ett första steg kan vara att du ber din läkare om en remiss till psykolog.

Hur fan kan du veta det baserat på den lilla information TS gett? För att upprepa en gammal klyscha: Att du är paranoid är ingen garanti för att du inte faktiskt är förföljd!!!

Jag har haft en riktigt djup svacka. Jag blev sviken. En mor som går bort i cancer. Sedan en far som slår till mig i en bil reflex mässigt. Sedan utbrott. Problemet är jag har haft en personlighetsförändring i positiv riktning. Utvecklats mentalt. Denna pappan har haft svårigheter med och förstå saker och ting. Det har lett till att jag upplevt denna kontrollerande känsla ungefär. Mental tillbakagång. Det måste vara depressionen som framkallat dessa upplevelser. Det har nästan varit som jag tror personen vet var jag går nånstans?

Jag har inte bevis på, det är paranoia. Jag har ingen aning. Ingen har bekräftat det. Jag har inte upplevt mig själv som fri i denna kris.

Ursäkta mig, ni måste hjälpa mig, tack

Tycker först att du ska söka hjälp, andra alternativet är att prata ut det med din pappa och sist kan du byta stad om du känner dig så obekväm. Han kanske känner sig ensam efter din mamma gått bort?

Den bästa hjälp vi kan ge dig är att uppmana dig att söka vård.

Ta dig till ett sjukhus fortast möjligast, du behöver vård.
Det kan vara din depression men det kan vara annat också så sök vård.

Händelseutveckling: talat i 100 timmar om samma grej. Sedan utbrott galenskaper, nästan våldsamma grejer, sedan kris/depression. Sedan en massa misstankar. Förändrat beteende. kontroll? Kriga själv e meningslöst? Saker och ting blir helt konstiga. Har aldrig någonsin inträffat förut. Självklart sjukt. Det jag på allvar upplevt är som att jag har vart nästan ett barn i denna depression, fast jag är 23. Blivit utsatt för olaga hot nästan våldsamma grejer när jag vart på besök i faderns bostad. Jag har aldrig förstått denna personens agerande????
Sjukt obehagligt.

Jag har haft sjukt otur. Jag förstår samtidigt efter alla dessa samtal, har jag inte återhämtat mig. Utbränd? depression. Självklart e det de. Vad mer isåfall?

Jag beklagar sorgen. Du är ung och verkar befinna dig i en familjesituation som få kan föreställa sig. När man är 23 år gammal kan livet vara både svårt och förvirrande. Hur var relationen mellan din far och mor? Kan det vara så att din far är rädd att förlora även dig, varav det konstiga beteendet?

Du verkar i alla fall vara medveten om att du är paranoid eller att något inte står rätt till. Ta tipset andra gett i tråden och bege dig till en psykiatrimottagning.

Jag fastnade i tankar, en längre tid, 3 veckor kopplade till en tråkig händelse i somras. Social konflikt tråkiga grejer. Blev väldigt påverkad av det. Det var svårt släppa.

DU ÄR JU FAN SJUK I HUVVET SÖK HJÄLP FÖFAN!!!!