Citat:
Ursprungligen postat av
Jagaresamlaren
Jag har allt i Sverige. Karriär, barndomsvänner, föräldrar, syskon osv. Min plan är att flytta ut i skogen så vad som händer i storstäderna stör mig inte så mycket. Om det bara handlade om mig så kunde jag leva bekvämt i det här landet. Men sen kommer tankar på att man någon gång kanske kommer skaffa barn.
Någon gång kommer ens potentiella döttrar bli tonåringar och bokstavligen bli hämtade av polisen för att spendera sina 8 timmar om dagen i samma byggnad som våldtäktsmän från Mellanöstern.
Hur ska man hantera dessa tankar? Jag vill inte bara flytta utomlands och lämna allt för då har man ändå ingenting att leva för och flytten blir meningslös. Om jag stannar och fortsätter förbättra mitt liv ökar ju chanserna för att man blir investerad i samhället.
Det ser ju inte grannt ut just nu. Men vi Nordbor får börja sluta oss samman och verka för en ändring.
Främmande makters politiska partier i vår riksdag för inte nordmännens talan, så släng ut dom ! Det är inte våra partier.
Vi fick Nordens länder av våra fäder, dags att sparka ut dom som försöker ta det som är vårt ifrån oss.
Det är inte läge att deppa ihop, det finns många likasinnade som har fått nog.
Inga psykbryt, det hjälper inte, och vi har inte tid med det heller.
