Varför i helvete uttalar folk som är värdelösa på engelska yes som jes i stället för

Hatar svenskar som är "duktiga" på engelskt uttal. Särskilt när de skorrar och bräker lite amerikanskt.
Njyyy joark epoken brukar komma i tidiga 20-årsåldern, särskilt efter en tid outomlands. Men först efter the britTis aCCent epoken som börjar i gymnasiet.

I äldre officiellt språk, kan exempelvis fortfarande ses i engelskspråkiga parlament, så stavas "JA" respektive "NEJ" inte "YES"/"NO", utan "YEA"/"NAY".

Lite på skämt:
"Yes" stavas "Fairy" på engelska.

"Nuevo Jork" (stavningen var vanligare för bland "hispanjorer") tycker jag är en klassiker som latinamerikaner fortsätter att envisas med, trots att de bott hela livet i USA.. Dvs, att folk inte kan uttala ord helt korrekt, oavsett "YES" eller "New York" är inte jätteknepigt, och egentligen inget att uppröras av. Tycker det är rätt kul..

("Jork" uttalades för övrigt nästan som "schårk/sjårk")..

Så här . .
https://www.youtube.com/watch?v=eMxH...&frags=pl%2Cwn

Man uttalar inte lokala dialekter när man kommer från Sverige. Det är skämspinsamt. Man talar rak neutral skolengelska.
Det är bara tjejer som varit utbytesstudenter som "låter"

Kanske är off topic men vart fan kommer det uttrycket i från? Kryssat i yes boxen på ett formulär typ eller vad i helvete? XBOX?😅

(Ja [x]) (Nej [ ]) <----

Jag brukar säga "jiees" och det verkar vara uppskattat av alla.

Skolengelska som den lärs ut i Sverige är sällan ordentligt uttalad brittisk engelska...
(Ofta är det "tjejer som varit utbytesstudentskor" som är engelskalärarinnor i sv. skola)
Sedan är det ett ganska bra sätt att "smälta in" om man tar "seden dit man kommer", rent språkmässigt: När jag bodde några år i USA, nog fan började jag prata lokal amerikansk engelska!

(Jäkla svårt att göra sig förstådd ibland i USA med br. eng. "Lorry" heter "truck" exempelvis. Men visst, testa på med skolengelska du och kolla hur det funkar!)

För att återkoppla till ordet "yes": Det kan väl knappast existera en engelskspråkig person på denna planet som inte fattar att "yes" betyder "ja"? -Oavsett dialektala varianter..

Trolling (svensk ord är Tråla) .. kanske ..

Förklaringen är att Engelska inte är första språk för dessa människor. Jag har inget problem med det personligen. Jag liksom människor med Engelska som första språk förstår exakt vad som menas.

Satt på en föreläsning under 1990-talet, där en gästprofessor från England föreläste:
Han sa liknande följande (fritt ur mitt minne):

"Swedish accent can't be trained away!".
-Ungefär som att man hör på en norrlänning eller skåning att han är från respektive landskap. Eller för den delen att man oftast hör på finnar och norrmän att de är från Finland respektive Norge, oavsett om de bott här i Svea rike en mansålder.

Praktiskt sett är engelska språket inte så oerhört känsligt gällande tonfall, som exempelvis kinesiska språk är: Där kan samma (som vi västerlänningar upplever som "samma") ord betyda diametralt olika saker beroende på tonfallet den som uttalar ordet har. (Om man går upp en halv oktav eller ner en halv oktav, typ).

Men engelska har inte sådana problem.
(Förutom när jag var tonåring och försökte köpa "YES"-diskmedel i London.. Haha. Då visste jag inte att "YES" uttalas "Fairy" på "engelska".. hehe.)

Värst är ändå irländare. Fy fan vad dåliga dom är på att uttala engelska. Går inte att lyssna på dom.

Jo, om man är intresserad - eller rättare sagt har krav på sig att göra. Men det finns inga krav på det här, och därför kan man i TV höra en berättarröst på obegriplig skånska kommentera ett program ...
I Sverige talar vi svenska, sen om det finns spår av dialektala uttal är en sak.

Jag tror att man i de flesta andra länder strävar efter att ”officiellt” talande (radio, TV etc) görs på nån form av riksspråk så att alla förstår.

Håller med dig i vad du menar och säger, men så kallat "riksspråk" existerar egentligen inte.
Och absolut inte i ett så stort språk/så utbrett språk som engelska. En hel del har att göra med Brittiska Imperiet: Såpass stort att Australien, Nordamerika med flera utvecklade "egna varianter" av engelska, kom gärna ihåg att internationella förbindelser på den tiden tog månader och ibland år.. Alltså att "i och för sig britter" som bodde på "andra sidan jorden" hade samma engelska "från början" utvecklade egna, lokala, varianter på engelska språket.

Däremot, med dagens snabba (omedelbara) kommunikation med internet/talad telefoni/ video/Youtube, så likriktas givetvis stora språk antagligen till samma/nästan samma uttal/"dialekter"/ord.

Men "yes" kan jag fortfarande inte förstå varför detta skulle te sig "obegripligt"/svenskar "uttalar fel".. "Yes" tror jag (är övertygad om) att varje person förstår innebörden av.
-Kanske inte den där stammen på en indisk ö som varit isolerad i 60.000 år, men skit i dessa..