Normalt att vilja stycka och bränna folk för kränkningar?

Ibland känner jag för att utsätta folk för mexikansk styckning om jag blivit kränkt. Att någon exempelvis inte hälsat kan räcka för att jag ska kolla upp familj och barn och förbereda kniven. Som tur är går det inte så långt att jag fullföljer tankarna men jag undrar ibland om det är normalt att bli så vredgad för småsaker att man kan vilja stycka och bränna folk levande. Har ni någon gång känt likadant eller är detta ett onormalt beteende?

http://www.livegore.com/55/three-men...e-%26-beheaded Om någon ringaktat mig kommer sådant till mitt sinne. Det kan vara myndigheter men också annat folk. Känns ibland som jag skulle kunna ge mig på även journalister, feminister och politiker. Jag är dock osäker om det bara är tankar och känslor eller om det föreligger verklig risk.
Hur kan man gå från totalt öm, känslig och godhjärtad till ett potentiellt monster bara för att någon exempelvis inte hälsar på ett okej sätt eller pga en politiskt felaktig krönika i tidning? En viss åklagare också som en gång ringde av mig i örat ligger fortfarande risigt till. Det hade tom varit ren njutning att ta svinet.
Varför så stark vrede och varför så långsint att jag kan triggas igång av tom 20 år gamla oförrätter? Är det normalt att känna så här?

Det är mänskligt och den goda nyheten är att man kan träna sig i självbehärskning.

Jo mänskligt är det väl och kanske kan man genom att inse att det finns annat att syssla med i livet gå vidare utan att hämnas. Men saken är att man inte vill ha tankarna i huvudet. Antingen eller så att säga. Antingen sätter jag handbojor på åklagaren, tränger mig in i villan, våldtar barnen och skär sen sönder hela familjen eller så skiter jag i det och arbetar bort tankarna. Men hur?

Vela är ingen bra och alternativet att bita ihop och gå vidare är helt klart bättre.
Vad har du varit med om som är så oförlåtligt?

Skulle tro att det är relativt vanligt att folk bär på tankar om att hämnas gamla upplevda oförrätter, oavsett hur dessa tankar/fantasier sedan ser ut. Så långt inget direkt ovanligt, men om du mår dåligt att dessa tankar, har svårt att koncentrera dig på annat, är oroad över att du kanske kommer att begå brott, etc. så kanske du borde prata med någon om ditt problem. Utan att vara någon psykolog eller psykiater skulle jag säga att återkommande tankar av det här slaget skulle kunna tyda på någon form av tvångssyndrom. Skulle så vara fallet så finns det medicinering och terapi att tillgå och även om det inte skulle hjälpa så skadar det knappast att försöka. Ingen kommer trots allt att tacka dig för att du går runt och mår dåligt.

Lycka till!

Nog inget mer än vad allmänt folk upplever en vanlig vecka. Nonchalans, arrogans, sura miner, folk som inte hälsar eller svarar på tilltal, någon som är hänsynslöst dryg och tar tid i kassan framför. En aggressiv blatte. Ondska. En blick. En stöddig svenne. En stökig unge som skriker. Pang och jag är nära att sparka in tänderna på äcklet. En myndig alfaröst kan absolut räcka, fast då hade jag nog greppat skrevet och viskat honom i örat; håll käften annars skär jag av ballarna på dig. Eller ett ljud till och jag sprättar fittan.

Psykologer kan man väl inte säga vad som helst till och jag vet inte ens om dom på något sätt skulle kunna hjälpa. Vad skulle dom kunna säga som fick mig att tänka; aha jojo det stämmer ju..

Det låter som stress.
Du är inte utbränd eller nåt?

Skulle det kunna vara ja. Antagligen helt korrekt. Bitterhet också när det gäller hämnd.

Va inte bitter, det finns gott om folk som är det.

Tja, Saudiarabiens kronprins reagerade i alla fall på en upplevd kränkning med att beordra strypning, styckning och upplösning i syra av en medmänniska. Lyckligtvis navigerar de flesta av oss andra i en annan moralisk kompassriktning.

Jag håller med. När jag är stressad kan jag bli sådär upprörd och arg för ingenting. Ju längre period jag är stressad desto värre blir det.
Jag försöker sänka kraven på mig själv och ta ledigt. Sen försöker jag inse att jag inte har kontroll över allting. Ibland blir saker skit alldeles av sig självt.
Det har dock aldrig gått så långt som i ditt fall, så kanske har det tagit över din vardag och du behöver hjälp av ett proffs.

Jag är inte ts.