Citat:
Ursprungligen postat av
AutDisceAutDiscede
Ännu ett uppenbart fall av föräldrar som ej kan ta hand om sina barn - ingen olycka alls. Rent utav dråp... Hur kan alla dessa barn, varje är, mista livet UTAN att föräldrar mer tar hand om sina telningar och fasiken har dem i sele de "värsta" åren med spring i benen? Dessa siffror lär även öka pga. massinvandringen - dessa kretiner har verkligen dålig kolla på sina barn, trots ständig bevakning av någon gammal släkting och/eller syskon. Ja, det finns pissdåliga, svenska, föräldrar också, men jag lovar att även här är överrepresentationen hög (vad gäller döda barn/småbarn).
Kommer snart komma fram att någon fallerat i sin kontroll utav det stackars barnet - vänta och se! Alltså ingen olycka, utan dåligt föräldraskap och/eller ansvarstagande vad gäller uppsikt och kontroll.
Jag vet att nu kommer det 30 riddare från "Familjeliv" till föräldrarnas försvar - ni är patetiska med ert svammel om barn som springer fort och ting sker på sekunder osv. De som inte kan ta hand om små telningar skall ej ha barn eller ens ansvaret för någon timme över dessa.
Vila i frid, lille vän!
Det är möjligt att du har rätt om överrepresentationen. Skulle faktiskt inte förvåna mig, då jag själv reflekterat över varför invandrarsmåttingar, framförallt pojkar, jämnt kan ses härja runt till synes utan kontroll. Är mamman i närheten så verkar hon inte ens notera problemet. En svensk mamma hade skämt ögonen ur sig.
Beror detta på genetik, är det omöjligt att uppfostra dessa individer till att uppföra sig? Eller beror det på att detta vilddjursbeteende ses på som någonting positivt i deras kultur? Disciplin, respekt och hänsyn till andra lyser under alla omständigheter med sin frånvaro. När man ser en somalisk kvinna med dessa små bärsärkar rännandes runt utom kontroll ser man mest framför sig en tonårspojke som sprayar omgivningen med automatvapen. Inte undra på att skjutningarna ökar, dessa varelser är ju livsfarliga redan som småbarn.
Men jag värjer mig emot din tanke om att det alltid går att förutse allt som kan skada barn. Det finns miljoner saker som kan hända och som en mänsklig hjärna är för ofullkomlig för att inse. Ett exempel från min egen erfarenhet gäller min näst äldsta flicka då hon fortfarande kröp.
Jag stod och lagade mat, de äldre ungarna skötte sig någorlunda själv men visst var en del av mig fullt upptagen med att lyssna på vad som hände i matrummet där de härjade på. Jag står och skär sallad, när det börjar fräsa lite väl hårt i grytan så jag förflyttar mig till spisen för att röra om och sänka värmen.
På denna korta tid har flickan för första gången lyckats resa sig på benen, fått tag i skärbrädan, rivit ner den SAMT den ganska tunga kökskniv som jag lagt på den. Den går ner i golvet med spetsen först och står där och darrar någon sekund innan den vickar omkull. Hade den istället träffat henne i fontanellen hade jag för,odlingen varit ett barn fattigare.
I min vildaste fantasi hade jag inte föreställt mig att något sådant skulle kunna ske.
Sedan måste du, iaf enligt min mening, tillåta barn utsätta sig för kalkylerade risker. De måste få lära sig själva om livets faror. Enda sättet att helt skydda dem ifrån skador är att låsa in dem i en madrasserad cell. Och även om min fru ibland verkar vara inne på den linjen tror jag inte att den metoden skapar välfungerande individer.
I detta fall låter det ju som att någon har slarvat med handbroms eller växel i. Det är slarvigt men mänskligt. Har själv gjort tabben någon gång, min chef gjorde det senast för ett halvår sedan. Stress, distraktioner eller tankarna på annat håll skapar lätt farliga situationer.
”Jag skall bara” är en tankegång som inte sällan leder till oönskade händelser.
