Citat:
Ursprungligen postat av
Justicia
Det här är ingen tråd om att bota sin ilska.
Jag som säkerligen många andra kan anses ha problem med sin ilska. Det är något jag försöker motarbeta varje dag, varje år men det tycks bara vara åldern som långsamt råder bot på den explosiva ilskan. Vilket har fått mig att börja resonera lite kring just känslan av att vara arg.
När ni blir arga, vad händer i era huvuden? Om ni tänker, vad tänker ni på?
För egen del vet jag att min ilska endast utmynnar i brutalt våldsamma aggressionstankar. Det finns inte en enda rationell tanke i mitt medvetna, det är enbart en stark önskan att förstöra något eller någon men i just detta verkar man kunna tänka HUR man skulle vilja / kan göra något. Misstänker att det är vanligt bland oss som anser sig själva ha problem med ilska, varför är det just detta som kommer upp? Varför kan man inte bli arg på någon utan att vilja ta en kniv och trycka in den i levern på personen i fråga eller attt förstöra något? Vad stoppar just dig från att göra det ilskan vill? Blir ni för stunden tillfredsställda av att exempelvis slå sönder något, om ni ibland låter det ske?
För er som INTE anser er ha problem med ilska, känner ni igen er när ni väl blir arga, eller hur skulle ni beskriva ert vredesmod?
Det beror helt och håller på situation och nivå av ilska. Kan du beskriva en hypotetisk situation för dig så ska jag svara