Hur mörkt och ljust är det i rymden?

Hela tiden ser vi kort på planeter som lyser upp som själva fan. Men jag hörde i en dokumentär när dem körde New Horizon förbi Pluto så var det lika mörkt på Pluto som att ha på sig 16 stycken solglassögon här på Jorden.

Stämmer detta? Vi kan se riktiga kort på när kosmonauter från NASA knäpper kort från rymden. Inte en enda stjärna syns. Det spelar ingen heller roll om det är på månen eller knäpper kort på gasplaneten Jewpiter.

Kan det vara så att rymden är riktigt riktigt mörk, eller har jag missuppfattat det?

Klart det finns stjärnor där. Det är bara kamerna som inte alltid ser dom.

Men det är som en stor svart sal med små värmeljus i, så det blir ju svart. Quack! Iiiiik!

Tyvärr. 17 solglasögon ska det vara. Sen syns ingenting i rymden om man råkar ha en stjärna (SOLEN!!) i närheten. Den dränker ut allt annat ljus om man personligen inte ligger i skugga

Så om jag befinner mig mellan Jewpiter och Saturnus så kommer jag bara se allt svart, utom mig själv helt klart lysande?

Hur långt måste jag vara tills jag ser bara mörker? Är det vid Ur-anus?

Nope. Släck Solen så kommer du se stjärnor, eller om du sticker in huvvet i Ur-anus. Borde funka fint

Antar att interstellära rymden är mörkare.

Det finns även områden i rymden där man inte ser ett smack. Inte ens stjärnor eller galaxer.

Boötes void, eller Björnvaktarens tomrum som det så fint heter på svenska är ett extremt stort tomrum med få galaxer och har en diameter på ungefär 330 miljoner ljusår. Tänk dig att befinna sig i dess mitt.

Andromedagalaxen ser ut som en liten svagt lysande suddig prick med ett avstånd på enbart 2,5 miljoner ljusår, medan du i Boötes void har ett avstånd från dess centrum på 165 miljoner ljusår.

Man kan faktiskt uppskatta hur många fotoner som har skapats hittills i universum (dvs inom den del som är observerbar sedan Big Bang) i stjärnorna. De flesta flyger fritt och träffar ingenting, det är ju därför man kan se galaxer på många miljarder ljusårs avstånd.

Svaret är 4 följt av 84 nollor. Eller som vi proffs säger: skitmånga!

https://www.universetoday.com/140789...00000-photons/

Dock är ju universum skitstort så i medel blir det ändå förskräckligt mörkt.

Solljuset blir svagare ju längre från solen man befinner sig, så skulle man stå på Pluto skulle man tycka att ljuset var väldigt svagt. New Horizons kamera har anpassat exponeringen så att Pluto framstår som ljusare än vad den "egentligen" är (för det mänskliga ögat).

Rymden är förstås svart, men befinner man sig i en galax kommer det alltid finnas stjärnor omkring en som lyser med varierande ljusstyrka. I den intergalaktiska rymden finns det stjärnor, men inte i närheten av samma täthet som inuti galaxer. Är det totalt mörker man vill ha är det den intergalaktiska rymden man ska söka sig till, men även där kan man se lite ljus i form av avlägsna galaxer.

Det är svart som i en sotares rövhål, förutom glittret han käkade.

Detta bör betyda: Om man är ute i den intergalaktiska rymden med sitt rymdskepp och går ut och ställer sig på skrovet, så bör det var så pass mörkt att man inte skulle kunna gå runt utan ficklampa. Eller med andra ord, det skulle inte gå att läsa en tidning i det svaga ljuset som finns ute i den intergalaktiska rymden.
Det nära nog becksvart.