Jag har allt jag behöver förutom mening.

Jag svälter inte, jag har gott om pengar osv. Ur ett historiskt perspektiv kan jag göra vad som helst med livet men jag har ingen aning om vad jag ska göra. Om livet vore en modellera så har jag alltså tillräckligt med lera men ingen aning om vad jag ska forma den till.

Ingenting känns meningsfullt. Samhället är tomt, ytligt och utan riktning, Jag har inget intresse av att bli framgångsrik inom någonting sådant. Jag måste alltså leta utanför. Var ska man leta?

Vad ger dig glädje, om man vänder på det så? Det är väl ändå det du ska syssla med.

Knark och prostitution tröttnar man snabbt på. Främlingslegionen kanske?

Jag har svårt att minnas när jag var glad senast så det blir svårt att svara på. Om jag kan slappna av tycker jag om naturdokumentärer och jag gillar att fantisera om att vara en superhjälte eller något liknande

Satsa på att få till goda relationer kanske? Annars engagera dig ideellt?

Det var ju inte så värst mycket att gå på såvida du inte förväntar dig svaret att du bör söka dig till djurvårdaryrket. Du får nog rota runt i huvudet en gång till och försöka komma på vad som gör (eller kan göra) dig glad/lycklig/nöjd/upprymd/engagerad.

Skulle jag arbeta ideellt skulle jag vilja göra det på egna termer eftersom även det har automatiserats idag. De flesta organisationer söker bara gåvor i form av pengar och det är ju direkt någonting att leva för. Ideellt arbete utomlands har blivit en semester för vänstermuppar som måste betala för att arbeta gratis. Goda relationer har jag redan men eftersom vi har separata ekonomier och ses max några gånger i veckan så blir det ju inte meningsfullt på det sättet. I en ren överlevnadssituation hade relationer blivit mer meningsfulla.

Jag gillar också tanken av överlevnad. T.ex. att hamna på en öde ö eller att samhället kraschar och man måste samarbeta med familj och vänner i vardagen.

Prova på det då. Har du jobb, så avsätt din semester till en lång vistelse på egen hand eller med någon/några andra ute i naturen och se om du verkligen tycker det är så roligt efter några veckor. Med största sannolikhet tröttnar du rätt snabbt på tillvaron och kommer på något annat att göra med livet, men det kan vara ett kul experiment att prova någon gång i alla fall. Står du ut så är det väl bara att flytta upp i de svenska fjällen och slåss med djurlivet där tills livet tar slut.

Skulle säkert vara trevligt men man skulle ju inte få med någon. Är hopplöst fast i samhället.

Ett alternativ skulle väl vara att köpa en stuga i skogen men det skulle ta flera år att samla ihop till det.

Inte? Om du har vänner och familj så borde väl någon kunna tänka sig att ställa upp, åtminstone en liten stund? Annars finns det ju diverse äventyrare som man kan annonsera efter eller få kontakt med t.ex. här. Klart du kan få till det om du ger dig fan på det.

Svårt det där, jag förstår inte hur fler människor inte kan känna som TS gör. Nu har det inte gått så långt för mig att jag inte känner glädje över saken, men jag tror det kan ha att göra med att jag har väldigt många intressen. Jag tror att intressen och relationer är det enda som kan hålla psyket i schack medan man lever sitt liv i hamsterhjulet. Relationer blir dock svårare med åldern, speciellt om man inte vill ha barn.

Om du frågar 5-åringen i dig själv, vad vill han göra?