Livet är inte problemet - problemet är det sociala spelet och fasaden

Jag är övertygad om att jag skulle börja må bra om jag kunde vara mig själv till 100% och bara leva i nuet. Jag råkar bara vara en väldigt udda och otrevlig person innerst inne. Vad skulle det leda till för liv att leva autentiskt? För det första skulle jag knappt svara på tilltal på jobbet om jag ens orkar dyka upp. Gör jobbet lite halvdant och svarar bara i telefon när jag känner för det. Slutar bry mig om utseende och låter kroppen förfalla. Dyker kanske upp på julafton men isåfall iklädd mjukisbyxor

Vad är min poäng? När man förklarar att man mår dåligt och vill avsluta sitt liv får man som svar att vara sig själv och göra det man känner för. Men som jag precis förklarat är det en dålig idé. Det är viktigt att spela med i spelet men då behöver man ett syfte för att orka med. Ett syfte som vi barnlösa, unga nihilister inte har.

det är klart att det yttre livet har sina problem. försök bry dig, om vad du själv tänker och känner istället, som du skriver. vad andra tycker är skit samma. kunde folk vara ärliga om vad de tänkte på så skulle allt lösas på ett bättre sätt.

Ditt "jag" är resultatet av dina tidigare erfarenheter där majoriteten av ditt "jag" (andra händelser som tex en hund biter och du blir hundrädd, inga människor behöver inblandass) formades av interaktioner med andra och nu påstår du att detta "jag" inte får komma fram för att andra som varit med och skapat det är ivägen för det. Det får dig att må dåligt. Sen kommer andra och säger att du måste släppa fram detta "jag" för att sluta må dåligt.

Detta "jag" är en illusion som skapades i din hjärna, gissa varför... För att överleva i din omgivning. Din personlighet är en anpassning till din sociala grupp som din hjärna skapar för att kunna överleva och fortplanta sig. Din kropp har en egen agenda som du har potentialen att bli medveten om. Din kropp skiter vilken färg flaggan har när det är dags för mat. Ditt "jag" existerar lika mycket som din prefrens för fitta framför kuk, är det nåt du själv valt eller nåt som din kropp är programerad till? Men de som är homo? Har de då valt eller är de "felprogramerade"?

Din hjärna är programerad att skapa ett jag som ska passa in i en social miljö och föra vidare din gener. Dun kan själv ta kontroll över din hjärna och bestämma ett eget "prime directive", typ jag har hittat "sanningen" och är villig att dö för den, a la Jesus Kristus. Men, nu råkar det vara Kardashians på tv och jag älskar att titta på den serien och jag har självmant valt att följa den och det har inget med att jag vill kunna ha nåt att prata med idioter om att göra, nej då!

Jag vill dö i en gaskammare där de sprutar in muspruttar från Kardashian-hororna. Vilka är med mig?

Jag följde med fram till "bestämma ett eget prime directive". Hur menar du att man gör detta?

Enkelt. Överför alla dina egendomar och pengar till mig, inte dina lån, så ska jag berätta hemligheten.

Intressant frågeställning. Givetvis har du rätt. Ta bara när man kommer hem efter jobbet. Normalt har jag skjorta på ett fint kontor men när jag kommer hem tänder jag en cigg och drar på mig ett par skitiga byxor i mitt stökiga hem. Detta dels för arbetet gör mig apatisk men del för jag skiter i andra mer och mer. Det är både utmattande och kvävande för själen och självkänslan att säga "ja" med ett fake leende hela dagarna. Vilket jävla liv man lever. Meditation hjälper mig att leva i nuet men som du säger hade det varit trevligt om livet varit mycket mindre bekymmersamt.