Den stora samlingstråden om besvärliga grannar

Jag menar inte att du medvetet skall störa honom, då kan han eller någon annan anmäla dig. Det jag menar är att du skall leva ett värdig liv, ingen mår i längden bra av att ständigt huka i skyttegraven,
Glöm inte att du är hyresgäst, inte någon straffånge som skall stå parat till inlåsningen.
Får han sedan tokspel a detta må det vara hänt.

Finns det fler hyresgäster som har obehag av honom?
Hör dig för när ni träffas i tvättstugan eller liknande. Glöm inte att värden tar intryck om flera anmäler samma störning.

När jag menade att jag ska störa honom menar jag att jag ska göra saker man vanligtvis gör. Så egentligen olika ord på det du sa.

Jag snackade med en svensk och frågade om han varit på na. Hon lever som vanligt. Hon sa förvånat nej och sa att det är ju han som stör. Dock har jag fått gå inför grannen för det hon har gjort, för hennes fotsteg hörs genom min lägenhet ner till honom. Jag försöker förklara att det är hon och inte jag men han tror bara att det är jag som är dum.

Det har nyligen flyttat in en annan svensk, jag har märkt att min onda granne inte gillar honom men det har inte hänt något än.

De andra vet jag inte om han varit på, de talar inga språk jag kan. Däremot kan han kommunicera med vissa av dem iom talar arabiska.

Verkar som att din " onda granne" har utsett dig till sitt personliga mobbingoffer.
Var inte rädd att möt hans vilda blick, slår du undan blicken så tolkar han det att det är fritt fram....

Befarar att det är tvärtom. Jag var den grannen som sa hej till alla även till honom innan detta, och sedan när han klagade över något fjant för flera år sedan sa jag till honom riktigt vasst att han får förstå att han bor i ett hus med andra i bla bla. Jag har fått huta åt honom flera gånger men det mar mer förr kanske 3 år sedan. Numera tittar jag bara på honom om han börjar ta sig ton eller tar sig ton, kan inte hjälpa det men en blick som säger du ska akta dig plus du är bäng i huvet. Jag saknar förmåga att stå tillbaka vid konfrontationer som gått för långt. Det betyder inte att jag är ett saiko, men har man jävlats för länge med mig tappar jag förmågan att backa. Jag är aldrig rädd i sådana situationer. Ibland är det bra men mest är det dåligt om det kommer till en riktigt allvarlig spets.

Ibland verkar han helt normal och man kan passera i trappen utan problem. Ibland ler han med fast inte så ofta. Det känns lite spooky.

Där ser man, när jag läste ditt tidigare inlägg så fick jag intrycket av att du kände dig hotad.

Vet inte var jag ska vända mig.
Min granne under mig har någon sjukdom, varje dag och natt olika tider så skriker han/gör högljud ljud ifrån sig. Ibland blir de så mycket och störande att jag inte kan sova... vad kan man göra. Det är ju inget han kan ändra på men jag måste ju få kunna sova...
Bor i bostadsrätt och flyttade in för ett halvår sedan.
Några förslag? Vad är rätt och fel att göra?

Ta upp det med styrelsen som får försöka lösa det.

Sitter han bara och skriker rakt ut eller?

Har grannen nån typ av hemsjukvård kanske du kan prata med personalen.
Man kan göra orosanmälan till socialtjänsten om personen inte verkar reda sig.
Kanske är bäst att ta det genom styrelsen, får nog bättre gehör då.

Jag bor själv granne med en psykisk sjuk man som kommer in i perioder då han skriker dygnet runt och har vanföreställningar. Jättejobbigt för oss grannar förstås och det måste ju självklart vara jobbigt för mannen också.
Vi har vänt oss till fastighetsägaren, anhöriga, störningsjouren etc men ingen kan göra nåt.

Grannen till TS är välbeställd.

Beroende av stadsdel: Grannen kan ev. vara mellanchef lr till och med CEO i en icke börsnoterad organisation.
Förr om åren, så hade grannen fått behandling på extern lokalitet.

Nu för tiden får grannen jaga sina demoner själv, med eld under stöd av psyko far maka.

Vårt råd i omtanke om er bägge. Försök bli vänner. Stötta. Var den far, mor, yster lr bror som Livet aldrig gav.

Du har ju tydligen någonting emot individen.

Låt honom vara.

Ibland genomlever man nått traumatiskt (vi alla).

Han kan ju inte ha skrikit lika mycket i sex månader. Jag kan tänka mig att det var illa för sex månader sedan men inte så illa nu.

Ta och släpp det.