Citat:
Ursprungligen postat av
Mulz
Jag har mått dåligt sedan 15 års åldern och är 21 nu. Min lillebror har mått dåligt sedan grundskolan och är drygt 17-19 nu. Jag har även fått reda på att min lillasyster självskadar och hon går fortfarande i högstadiet. Min mamma har också mått dåligt en längre tid och min pappa undviker mestadels familjen.
Det känns som att min familj helt enkelt är en av 1000 gällande dessa omständigheter. Total misär. Vi alla undviker att prata med varandra, jag har inte haft en konversation med någon av mina syskon på flera år, trots att vi bor under samma tak. Har inget gemensamt sedan vi var små.
Mår dåligt som fan. Har ingen "bra" familj, inga vänner, svårt för socialt samspel. Vad är poängen med livet...
Jag blir fan avundsjuk när jag hör andra prata om sina familjer, jag blir förvånad när jag ser andras syskon vara tillsammans. Jag har aldrig något att se fram emot.
Grejjen är den att de flesta människorna i vår omgivning visar upp en fasad som inte riktigt är sann. Alla har saker de kämpar med. Vissa mer än andra. Vi är många som växt upp i dysfunktionella familjer. Det är möjligtvis bara något som det inte pratas så högt om.
Du vet när man åker flygplan så sägs det att man ska sätta på sig syrgasmasken först innan man hjälper andra? Precis sådär är det. Börja med att rädda dig själv. Sök hjälp. Kanske börja med någon form av samtalskontakt? Du kan ju kontakta din vårdcentral men även få ganska snabb hjälp via mindler online där de har terapeuter. Kanske är det så att du har någon diagnos som ställer till det för dig gällande det sociala. Om du får hjälp med det kan du få verktyg att gå vidare som kan hjälpa dig att må bättre.
Slutligen så ska du inte bry dig så mycket om hur andra människor lever sina liv eller samhällsnormer. Fundera på EN sak som gör dig glad och låt den få ta mer plats i ditt liv. Så ska du se att mycket annat kommer att följa med.
Gällande familjen så är det så att problem du har med dina föräldrar kan du inte lösa med dem utan du behöver lösa det med dig själv för att gå vidare.
Syskonen kanske det blir bättre med längre fram när du mår bättre?
Bra att du vågar skriva om hur du mår. Det är ett bra första steg.