• 1
  • 2
2018-11-28, 12:34
  #1
Medlem
Mitt liv har alltid varit tungt.
En hemsk uppväxt utan några snälla/ordentliga vuxna i överflöd direkt.
Visst träffa jag läraren som gav en lite mer uppmärksamhet. Eller kontaktfamiljen där jag fick uppleva ett normalt liv med mat, rent hem och kläder och mycket kärleksfull uppmärksamhet.
Men allt det är försvunnet. Har ingen familj bara ett fåtal vänner.
Jag har misslyckats med studier då jag egentligen aldrig fått ha normal studiero.
Vilket har lett till att jag aldrig kommer få ett vanligt jobb.
Fick barn som ung och det tog en stor del från mig.
Gått igenom det mesta från barnsben vilket även har format mig.
Så fort jag får energi och orkar bygga upp något nytt så har det alltid slutat med en krash.
Jag vågar inte försöka längre.
Självklart har jag varit inskriven på psyk i flera år.
Jag har bett så mycket om hjälp, förklarat gång på gång men inget hjälper.
Har redan testat att ringa psykakuten, varit inlagd, pratat med 4 olika läkare de senaste året.
Men för varje kontakt jag haft med psyk och sjukvården så mår jag bara sämre. Jag tror inte de kan hjälpa mig längre.
Jag har testat allt känns det som. Alla råd mm har jag testat.
Jag gick till jobbet, tränade, åt bra men endå grina jag både ute på gatan och hemma.
Nu har jag varit hemma sjukskriven men jag mår bara sämre.
Kan inte äta, sova, skratta, va med mina barn.
Ser verkligen inte att mitt liv kommer bli bra då det aldrig varit det.
Planen va att åtminstone klara mig till slutet av året för barnens skull, men jag tror inte att jag orkar leva länge till.
Citera
2018-11-28, 12:38
  #2
Medlem
World of Warcraft (classic sommaren 2019).
Citera
2018-11-28, 12:46
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Papaoutai
World of Warcraft (classic sommaren 2019).

Jag klarar inte ens av att spela spel.
Kan inte läsa böcker mm längre.
Har testat.
Citera
2018-11-28, 12:57
  #4
Medlem
Ksoksos avatar
Försök testa en session på svamp innan iaf. Tänk på att lidandet inte går bort när man har barn, du ger det bara vidare till dem och de kommer lägga ditt självmord på sina axlar.
Citera
2018-11-28, 13:00
  #5
Medlem
Tjackballs avatar
Du får ju fan ta å leva tills dina barn är 18 år iallafall, förstå hur det kan påverka deras liv.. när dom är 18 om dom inte redan är det så kanske dom kan förstå varför du gjorde det valet du gjorde utan att bli förstörda själv. Har du gjort det valet att bli förälder så får man ansvar även hur tungt det är.
Citera
2018-11-28, 13:06
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ksokso
Försök testa en session på svamp innan iaf. Tänk på att lidandet inte går bort när man har barn, du ger det bara vidare till dem och de kommer lägga ditt självmord på sina axlar.

Testat droger med, men det blev ingen ny syn på livet. Varit inne på salvia som jag inte testat men svårt att få tag på.
Jag är så slut i huvud och själ att jag inte ens kan knarka bort skiten.
Vet att barnen mår dåligt utan sin mamma, men jag har ju inte ens dom nu för jag orkar inte (har vårdnad så soc har ej tagit dom).
Så vad är skillnaden?
En mamma som bor nära men de kan inte komma eller en död. Jag är ju redan en död förälder.
Citera
2018-11-28, 13:07
  #7
Medlem
Tjackballs avatar
Ett tips är att testa Psilocybin aka Psykedeliska svampar gör din research på det läste en studie dom hade gjort om pensionärer som ville dö som hade fått psilocybin och efter det så ville dom fortsätta leva. Varför inte testa om du ändå vill dö? Du lever bara detta livet 1 gång
Citera
2018-11-28, 13:12
  #8
Medlem
Tjackballs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 3manader
Testat droger med, men det blev ingen ny syn på livet. Varit inne på salvia som jag inte testat men svårt att få tag på.
Jag är så slut i huvud och själ att jag inte ens kan knarka bort skiten.
Vet att barnen mår dåligt utan sin mamma, men jag har ju inte ens dom nu för jag orkar inte (har vårdnad så soc har ej tagit dom).
Så vad är skillnaden?
En mamma som bor nära men de kan inte komma eller en död. Jag är ju redan en död förälder.
Just nu kanske men tänk om dom vill ta upp kontakten med dig och hjälpa dig t.ex
Citera
2018-11-28, 13:15
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tjackball
Du får ju fan ta å leva tills dina barn är 18 år iallafall, förstå hur det kan påverka deras liv.. när dom är 18 om dom inte redan är det så kanske dom kan förstå varför du gjorde det valet du gjorde utan att bli förstörda själv. Har du gjort det valet att bli förälder så får man ansvar även hur tungt det är.

Det är dom jag lever för. Men jag klarar inte av att ta hand om dom för mitt psyke är helt kraschat.
Det är inte dom som är tunga eller svåra.
Att leva är tungt. Vilket gör att ta hand om andra är en omöjlighet.
Ska de sitta och vänta på att mamma en dag orkar ha dom igen?
Det kommer inte hända.
Jag har bett om hjälp och följt alla råden från sjukvården samt det som står online. Därför jag känner mig så desperat och vill bara dö.
Har aldrig försökt begå självmord, men tänker på det varje dag.
Citera
2018-11-28, 13:17
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tjackball
Just nu kanske men tänk om dom vill ta upp kontakten med dig och hjälpa dig t.ex

Klart dom vill hjälpa, men de är barn. 10 och 5år bara.
Citera
2018-11-28, 13:34
  #11
Bannlyst
Testa mindfullness, seriöst, gör det dagligen 20 min. Ge det minst 2 veckor.
Citera
2018-11-28, 13:38
  #12
Medlem
Jofs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 3manader
Mitt liv har alltid varit tungt.
En hemsk uppväxt utan några snälla/ordentliga vuxna i överflöd direkt.
Visst träffa jag läraren som gav en lite mer uppmärksamhet. Eller kontaktfamiljen där jag fick uppleva ett normalt liv med mat, rent hem och kläder och mycket kärleksfull uppmärksamhet.
Men allt det är försvunnet. Har ingen familj bara ett fåtal vänner.
Jag har misslyckats med studier då jag egentligen aldrig fått ha normal studiero.
Vilket har lett till att jag aldrig kommer få ett vanligt jobb.
Fick barn som ung och det tog en stor del från mig.
Gått igenom det mesta från barnsben vilket även har format mig.
Så fort jag får energi och orkar bygga upp något nytt så har det alltid slutat med en krash.
Jag vågar inte försöka längre.
Självklart har jag varit inskriven på psyk i flera år.
Jag har bett så mycket om hjälp, förklarat gång på gång men inget hjälper.
Har redan testat att ringa psykakuten, varit inlagd, pratat med 4 olika läkare de senaste året.
Men för varje kontakt jag haft med psyk och sjukvården så mår jag bara sämre. Jag tror inte de kan hjälpa mig längre.
Jag har testat allt känns det som. Alla råd mm har jag testat.
Jag gick till jobbet, tränade, åt bra men endå grina jag både ute på gatan och hemma.
Nu har jag varit hemma sjukskriven men jag mår bara sämre.
Kan inte äta, sova, skratta, va med mina barn.
Ser verkligen inte att mitt liv kommer bli bra då det aldrig varit det.
Planen va att åtminstone klara mig till slutet av året för barnens skull, men jag tror inte att jag orkar leva länge till.

Ja, då har vi fått denna informationen. Vad vill du?
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in