Hade det varit bättre att aldrig existera?

Jag har alltid (eller i alla fall länge) skrivit om andlig upplysning här på Flashback.

Det är sant att egot inte har fri vilja.
Det är därför man bör försöka bli fri genom att bli andligt upplyst. Det heter t.o.m. "liberation".
Men ni verkar inte vilja bli fria.
Men det är klart.. ni kan inte ens välja att vilja bli fria. Men kanske kan mina ord ändå orsaka något, jag vet inte.

Ja, man bör försöka vakna genom att bli andligt upplyst.
Det heter ju "awakening".

Ja mitt falska jag (egot) är en illusion.
Det är därför man bör försöka upphäva illusionen genom att bli andligt upplyst.

Egot lider. Alla egon gör det.
Andlig upplysning tar bort allt lidande och rädsla, man blir fri, man ser Verkligheten istället för illusioner/maya, o.s.v.
Andlig upplysning ger svaret. Men ni lyssnar inte.
Jo det går att få reda på genom andlig upplysning, men ni lyssnar inte.

Men livet är inte bara roligt. Och du förändras och ser nya saker och tröttnar på andra saker. Lycka till med att leva i din underhållande bubbla i evighet.

Det handlar ju alltid om att försöka hitta en livsstil som passar just dig och inte som samhället försöker tvinga på dig. Finns väl några "influencers" och annat folk som försöker att leva mer som du skulle vilja, kanske hitta tips därifrån? Samtidigt tror jag ofta man romantiserar den livsstilen också och som kanske funkar när man är någorlunda ung och frisk.

Nu lär jag ju inte leva i evighet. Om så vore fallet skulle det verkligen finnas anledning att fundera över livets mening.

"Ditt" Medvetande existerar för evigt.

Om ditt medvetande lever i all evighet är ju en fråga som ingen tycks veta.
Men en liten del av dig lever kvar i evighet. Din säd. Och dina handlingar. Allt du gör ekar i evighet.

"Ingen tycks veta" säger du.. På vilket sätt skulle någon kunna övertyga dig att han/hon vet?

Säd och handlingar dör ut senast när universum dör.

Jag vet inte. Jag tror inte på människor och deras löjliga drömmar. Om inte jag vet, så vet ingen annan heller. Vi har samma medvetande, tror jag,.

Och jag vet inget om universums kommande död. Jag ser bara evigheten.

Okej.
Alltså kan du gå och radera ditt inlägg ovanför (inlägg #30) eftersom du bara tror att ingen vet.
I själva verket kan det finnas många människor som vet.

Det stämmer att vi är samma Medvetande.

Vad är fel med mitt inlägg? Jag skriver inte att jag vet vad evighet är.
Evighet är det jag ser. Om det har en början och ett slut kan jag inte se. Bara att det pågår.

Om någon påstår att dom vet något. Som T.ex Jesus är Gud. Vad betyder det för mig?
Att jag ska tro på det? Här påstår du att folk vet något om medvetandets eviga existens.
Hur ska jag förhålla mig till det, tycker du?

Vad fyller egot/illusionen för funktion?

Edit: Menar mer på, att det finns en anledning att det är skapat

Vad är det roliga med att leva, när man har alla svaren och är totalt upplyst?
Hur kul är det att kolla på en fotbollsmatch, där du redan har räknat ut resultatet?
Egot och illusionen är viktig, för har du inget att förlora - så kan du inte vinna heller.

När det sker och man finner sitt ursprung totalt, så bestämmer man sig för att börja drömma igen tror jag.

Edit:
Kan jämföras med ett barns perception av världen, i jämförelse mot en medelålders man.
Okunskap är fantastiskt.