Varför uppmanas man att inte begå självmord?

Detta är något jag aldrig har förstått. Folk uppmanar en att söka hjälp men det får man inte, man blir neddrogad av psykiatrin och väljer man att inte bli det så erbjuds ingen hjälp. Det är nästan omöjligt att över huvud taget hamna i psykiatrin, en process som tar mer än 3 månader för ett första kontakt där jag bor.

Själv har jag Aspergers och vill skjuta mitt huvud i bitar på grund av oljud i min omgivning. Ett bra resonemang är att man flyttar. Problemet är att man i princip inte kan flytta på grund av bostadsbristen så man får uppleva en stressfaktor varje dag.

Så varför uppmanas man att inte begå självmord när samhället tydligen inte kan förse dessa individer med resurserna de kräver för att må bra?

Varför har man ingen rätt att begå självmord? Kan inte samhället förse en med hjälp borde man få rätten att legalt ta livet av sig själv med hjälp av en läkare. Har man inte mått bra sedan 15 års åldern och man nu är 21 lär det knappast bli bättre.

Jag tror det till stor del handlar om att upprätthålla en form av moral.

Skulle folk bara ta sina liv så skulle anhöriga osv inte kunna fokusera på sina liv, och då fungerar inte arbeten och annat runt omkring.

Så det handlar inte riktigt om personerna som mår dåligt utan deras fungerande anhöriga.

Därför att det i princip alltid går att förbättra sin situation och få livslusten åter. Asperger är säkert skitjobbigt, men många aspergare har hög livskvalitét så asperger är ingen bra anledning att ta livet av sig.

Det finns egentligen inga bra anledningar att ta livet av sig, för det finns alltid något man kan göra för att hamna på rätt köl igen.

Du har rätt att ta livet av dig, om du verkligen bestämt dig är det väldigt svårt för någon att stoppa dig. Folk överlever därför att dom egentligen inte vill ta livet av sig.

Finns möjlighet till det i vissa länder inom EU om jag inte minns fel.

Så tror jag att dom som mår bra tänker. Men kan man inte tänka att alla inte är skapta för att leva livet. Kanske skulle de som verkligen vill dö må mycket bättre? Alla människor är inte skapta för att leva vi har inte blivit tillfrågade om vi vill bli födda.

Har du diagnos asperger som är en funktionsnedsättning har du rätt till hjälp från soc, färdtjänst, ledsagare, tandvård till högkostnadsskydd. Ta och kolla upp alla dina rättigheter via google.

Man måste inse att folks problem är orsakade av samhället, men om dom är livsstilsrelaterade går dom att förändra.

Genomsnittspersonen rör sig för lite, dricker för mycket, är för fet, äter för dåligt, stressar för mycket, spenderar för mycket tid framför en skärm och är för osocial. Givetvis mår folk bajs, men inget av detta är medfött så allt detta går att förändra. Ta livet av sig är väldigt drastiskt.

Pga moral och etik med rötter ur kristendomen. Ur tro, ur ingenting mao. Hade jag varit din psykolog hade jag sagt mellan fyra ögon: Gör ett moget övervägande om du kan, annars så skiter du i det tillsvidare.

För tydligen ska vi leva till varje pris....

Borde jag medicineras? Psykiatrin vägrar att hjälpa mig eftersom jag inte vill få ut mediciner. Kan det ge mig en anledning att vilja leva?

För att jag är glad som fan över att jag inte gjorde det. Livet blev mer fantastiskt än vad jag hade kunnat ana, och jag hoppas att det fortsätter så.

Jag vill inte att du eller någon annan ska förlora den lycka som jag är bombsäker på att det går att ordna. Och varför jag inte vill det är för att jag vill att du (och andra) ska må bra och uppleva livet. Min personliga mening med livet är att uppleva, lära mig och njuta så mycket om universum som möjligt (fatta vad coolt när universum, alltet, förstår sig själv) och det gör ont att höra någon missa det. Jag vill helt enkelt inte det. Dessutom är du också mitt universum, om man får låta lite smörig.


Jag har och haft många närstående som dött i ung ålder, som jag satt och mådde piss med, när jag själv diskuterade självmord. Det är en tid i mitt liv jag aldrig kommer att glömma, ett rent helvete. Mina nära fick aldrig uppleva att livet blev bättre än vad man hade kunnat drömma om. Och den smärtan deras död har orsakat mig och alla nära anhöriga är helt obeskrivlig. De hade ångrat sig som in i helvete om de hade fått prata med mig nu. Så jag gör också detta å deras vägnar också, jag vet att de hade velat att jag försökte hjälpa människor att välja en bättre väg, jag är totalt bombsäker. Så du borde lägga extra vikt vid vad jag skriver Jag försöker tala för flera som inte längre har en röst.



Bara detta är ju talande. Du är ju för fasen närmare ett barn än en vuxen i ålder.

Delen i hjärnan som hanterar konsekvenstänkande, känsloliv, sociala relationer och planering är inte färdigvuxen förrän åtminstone ~25-30-årsåldern ( https://mentalhealthdaily.com/2015/0...lly-developed/ )

Den åtgärden vi diskuterar är permanent, 100% oåterkallelig. Är det fel val så blev det verkligen det största misstaget man någonsin begått, så det är väldigt illa även ur den aspekten. Man kan väl åtminstone vänta tills hjärnan är färdigutvecklad.

Som Mia-Rovy skriver: du är för ung för att begå självmord. Många upplever ett känslomässigt kaos under tonåren och ungdomstiden. Håll ut så ska du se att läget blir stabilare.