Vad ska vi incels som hatar samhället göra?

Ibland blir det normala hemska en trygghet och avkopplande om man utsätter sig för extrema situationer. Du kan också tvinga dig att utstå extremt spartanska livsstilar där du seriöst tvingas må dåligt ett tag...Sen uppskattar du plötsligt bekvämligheten... Människan funkar lite så.

Efter alla dessa år har jag helt enkelt gett upp. Jag orkar inte springa efter kvinnor längre.

Hur skulle detta ske rent praktiskt? Jag blev intresserad av det du skrev.

Känns som att du skulle kunna varit med i ett av Discoverys program om folk som bor ute i bushen i Alaska. De klarar inte heller av stadsliv säger dem. Hur lösa detta i Sverige då? Kanske söka jobb på en bondgård? Eller utbilda dig inom skogsnäring och köp ett billigt hus ute i bushen i typ Dalarna eller Värmland och åk runt och konsulta skogshantering, plantering etc.

Eller åk till Afrika eller nåt via någon organisation, jag har inte så bra koll men googla och sök på forum om du inte vill ha med samhällets dagliga stress och folk att göra, det måste finnas lösningar!
Bli dykinstruktör i Karibien, sätt upp ett mål och kör!

Jag känner igen dina tankar, det här är min analys: När jag mår bra och är i en sjysst mental balans så spelar vad andra gör, hur samhället ser ut och hur de beter sig i trafiken, låter när de tuggar och vilka imbecilla musiker de gillar ingen roll. Ingen alls. När jag är i obalans tål jag inte att mitt barnbarn dricker O'boy och sörplar. Hajar du? Det är osunt att hänga upp sig till den mindra grad på vad andra pysslar med för skit.

Sen kan jag givetvis svära över sakernas tillstånd i världen även när jag är i hyfsad balans, men aldrig så att det inverkar menligt på mitt liv, min lycka, mitt engagemang.

Är du vältränad finns ju alltid främlingslegionen. Där blir du nog testad till bristningsgränsen.
Gå i munkkloster är det många som gör.

Men du kan också åka till Indien och ta en Yoga utbildning hos en äldre Yogamästare. Alltså inte något Friskis och Svettis shit, utan mer som situationen i Kill Bill 2 med Pai Mei.

Åk till Afrika ett tag och hjälp till med volontärarbete.
Kanske dra till ett katastrofområde där det är riktigt jävligt och se skiten.

Svenska Afghankommiten har lite projekt i Kabul och städerna däromkring.

Eller signa upp dig på en världsomsegling på ett Old school skepp som paying crew, där man tvingas göra allt manuellt.

Tja, du kan ju sätta dig in i hur det måste ha känts för de som hade mongolerna utanför murarna och du visste att alla i hela staden skulle dö efter de veckor ni suttit belägrade. Dagarna i ända flyger det ruttna kroppar över murarna avfyrade med katapulter.

Det kan vara värre.

Sluta gnälla. Ni är en pest, ingen bryr sig. Det finns tusentals ensamma män som lever i utanförskap, men ingen av de är i närheten av lika patetiska som er. Ta er i kragen eller hållkäft.

Skaffa dig en hobby.

Alla människor är pest. Ska man automatiskt veta vad "ta er i kragen" innebär? Varför får man inte disktuera saken?

Tycker det är ett sundhetstecken. Du trivs inte med att vara fast i ekorrhjulet och ytligheten men en hel del kan man välja bort. Folk här ger förslag på det ena och andra som kan göra livet mer meningsfullt och mindre ytligt och det är ju inte fel.
I slutändan är det dock du som ska bottna i dig själv och vad du behöver och inte behöver. Det är inget man gör över en dag men nånstans ska man börja.

Jag fortsätter som vanligt.
Investerar och skaffar tillgångar.
Skiter i alla andra förutom familjen och mig själv.
Hade varit bra om man kunde ha en själsfrände som hatade samhället med passion lika mycket som jag. Men jag klarar mig. Vem fan vill låta barn växa upp i den här jävla mardrömmen?

Fast det är ju inte direkt s.k. incel... Att man inte kan få fitta som man vill säga.

Det verkar tala om något helt annat. Bristen på "mening".