Jag – kalla mig idealist, kalla mig don Quijote, om ni så vill – tycker att det är helt fel inställning att leta efter en enskild "sak" att uppnå som det största här i livet. Vad ska man göra därefter? Det som är stort för mig i en människas liv, är inte hennes bedrifter
per se, utan snarare hennes grundläggande syn på livet, sig själv och till vilket syfte hon väljer att agera i världen. Att uppnå någonting stort är således enbart intressant i den grad som det vittnar om människan bakom bedriften. Jag är – för att ta ett exempel – mer intresserad av människan Leonardo da Vinci, än av ingenjören och konstnären. Vad han gjorde är mindre intressant än
att han gjorde det. Att någonting drev honom. Att någonting driver människan till storhet.
Om jag kan leva, på så sätt att jag, i Marcus Aurelius anda, kan "ta emot utan högmod, ge ifrån mig utan knog" och se min kropp, hjärna och ande som något som, utan att hålla tillbaka, ska tjäna den här världen och dess levande varelser, då anser jag att jag har levt ett liv av bedrifter inför mig själv.
Huruvida Elon Musk lever och dör på Mars är inte det mest väsentliga. Vad som är viktigast – eller vad som gör honom till en intressant människa i mina ögon – är hans oerhörda motståndskraft, framåtanda och slit.
Citat:
It's gonna be hard. There's a good chance of death, going in a little can through deep space. You might land successfully, once you land successfully, you'll be working nonstop to build the base. So, you know, there's not much time for leisure, and once you get there, even after doing all this, it's a very harsh environment, so there's a good chance you'll die there. We think you can go back but we're not sure.
Länk
