Ni som inte hälsar på grannar och kollegor

Samma tråd kommer upp med jämnan. Vad vill TS ha för svar? Socialfobi, du är så jävla ful att jag inte vill hälsa på dig eller du luktar äckligt? Fan spelar det för roll. Vill du hälsa, hälsa. Vill du inte hälsa,hälsa inte.

Jag tillhör typen som inte hälsar. Jag har aldrig förstått varför man exempelvis ska säga hej när man kliver in i ett väntrum där ett antal främlingar sitter. Jag känner ingen där. Jag kommer inte att prata med någon av dem. Varför ska jag säga hej när jag kommer och hejdå när jag går? Och ja, det händer oftare än vad ni tror att folk gör så. Framförallt äldre och framförallt på sjukhus och liknande.

Samma sak med hejandet på människor som man är flyktigt bekant med. Låt oss säga att jag och min särbo är ute och går och hennes jobbarkompis dyker upp runt hörnan. De hälsar och pratar en stund och sedan går man åt varsitt håll. Nästa gång jag ser den här kvinnan kanske jag är ensam och då hejar hon på mig. Varför? Vad har vi gemensamt? Varför förväntar hon sig att jag ska hälsa? Hur länge ska vi fortsätta hälsa? En månad efter mötet? Ett år? Tio år?

Samma sak med gamla skolkamrater. Jag hälsar inte på mina klasskompisar. Visst, vi gick nio år tillsammans i den kommunala skolan men det är 25-30 år sedan. Vi talar om en halv mansålder. Varför ska jag hälsa på någon av dem ifall vi möts på Posten eller Ica? För att vi en gång för 33 år sedan blev placerade i samma barnkull eftersom våra föräldrar bodde nära varandra?

Social konventioner fyller säkert sitt syfte av och till men mycket av det är bara trams. Och nej, ni gissade rätt... Jag har inte Facebook.

Om jag sagt hej till en person och inte får ett hej tillbaka slutar jag alltid att hälsa på den personen i framtiden såvida det finns en möjlighet personen faktiskt inte hörde.

Jag menar att det bara är psykopater och riktigt sjuka människor som på fullaste allvar blir kränkta av att inte grannar hälsar. Att hälsa på en granne är att ge bort en del av sin själ, genom att bekräfta att man enbart spelar trevlig för att man har RÅKAT etablera sig på vad man kan kalla för samma plats beroende på skala.

Psykopater!

Jag tillhör gruppen motvillig hälsare. Jag vill inte vara oförskämd men samtidigt sända meddelandet hej för denna gång men inte mer sen. Jag vill kunna förflytta mig oberörd av att folk säger hej.

Skillnad vore om någon stoppat mig och plötsligt frågat exempelvis: Tror du på gud? Vad är fotboll? Är du bög? Men det eviga hejandet har aldrig existerat i min värld. Tredje gången om personen inte fattar bemöts s.k. trevlighet med tysthet. Men aldrig med sura miner eller fräckhet.

Jag behöver inte spela. Jag tycker det är trevligt med majoriteten av grannar. Jag blir nog lite stött när någon inte hälsar eller hälsar surt eftersom jag upplever det som oartigt. Det är ingen stor grej men ett störningsmoment.

Bra där!

Du är en sån som fattar, det värsta jag vet, som självidentifierande självmedveten introvert snöflinga är när en exoterisk extrovert inte fattar den tysta överenskommelsen som vi har upprättat genom mitt sociala avståndstagande. Vi ska inte tala om när de små liven blir arga och direkt utåtagerande, de tenderar att bli det. Mycket obehagligt.