Ni som inte hälsar på grannar och kollegor

Normala människor sitter inte tysta och stirrar på varandra. Det är inte det som kallas för umgänge normalt sett.

Jag går iaf på en del evenemang och träffar folk, sen deras vänner etc. Och jag kan för den delen gott knalla fram till nån jag tycker är intressant av nån anledning.

Det är bara det här reflexmässiga hälsandet på människor jag inte har nått intresse av annat än att vi ofta befinner oss på sammaplats som stör mig, det är liksom lika rimligt som att hälsa på allapå bussen varje morgon, för dem ser jag oftare än mina grannar. Men de flesta skulle nog tycka att jag var jävligt udda om jag gick 8ch hälsade på allapå bussen varje morgon, lika skumt tycker jag det är att man ska hålla på att hälsa på sina grannar.

Kollegor får jag erkänna är lite rimligare, men. På det hela taget är de främlingar jag råkar träffa ofta, inget dåligt med det men jag kan liksom inte se grejen.

Kränkande särbehandling. Fortsätt gärna så då det kan utgöra grund för uppsägning om inte beteendet ändras efter arbetsgivarens inrådan.

Det handlar nog lite om just "social fobi" och mer om att det är normen i Sverige att man inte brukar hälsa på sina grannar.

Varför ska det vara en norm?

Det har funkat bra i 6 år och än jobbar jag kvar.