Era tankar - Del I (Förlåtelse)

Förlåtelse, är det överskattat?

1: Förlåtelse, är det verkligen bra för själen/alternativt dig själv (själen är ett luddigt begrepp)

2: Om ja, på vilket sätt?

3: Om, inte, på vilket sätt?

4: När bör du förlåta?

5: Bör du förlåta någon som inte bett om förlåtelse?

6: Finns det saker som är oförlåterliga?

7: Om du förlåter, varför inte glömma också?

8: Är upprepade förlåtelser till samma person en svaghet hos den som förlåter?

9: Vad innebär det att förlåta?

Kommer själv ge min syn på det hela men jag inväntar eventuell respons på dessa frågor först.

1. Jag tror inte att man kategoriskt kan säga att förlåtelse är varken bra eller dåligt för den förlåtande personen.

2. För vissa kan det säkert vara skönt att bara glömma och gå vidare medan det för andra [3.] är frustrerande att hämndbegäret så att säga svalnar innan man fått uppleva njutningen av att stilla det (själv kan jag bli ganska deppig av att känna att hatet mot en person som gjort mig något ont inte finns kvar när jag väl får tillfälle att hämnas) och för en tredje kategori av människor lär det hela variera från situation till situation (skulle tro att det är vanligast).

4. När man känner att den andre förtjänar förlåtelse.

5. Om personen ber om förlåtelse eller inte är irrelevant.

6. Varierar från person. Själv tycker jag exempelvis att det är oförlåtligt att gå till mff när man spelat fotboll i HIF men det är ju egentligen bara min åsikt.

7. Det kan ju tänkas att man har nytta av erfarenheterna i framtiden.

8. Ja, på så sätt att det öppnar upp för den andre att upprepa det som förlåtits.

9. Att sluta känna negativa känslor gentemot någon som tidigare framkallat sådana känslor hos en på ett eller annat sätt.

Tack för svaren!

1: Förlåtelse, är det verkligen bra för själen/alternativt dig själv (själen är ett luddigt begrepp)
Ja, Gud/Allah är känd som den Förlåtande, al-Ghafur är det arabiska attributet.

2: Om ja, på vilket sätt?
Förlåtelse är renande, underlättar att gå vidare och bidrar till ökad frid med den som begick överträdelsen ifråga. Det handlar inte primärt om den som begått överträdelsen utan främst dig själv. Du frigör din ande från en kedja negativa känslor och låter Skaparen ta itu med saken istället.

3: Om, inte, på vilket sätt?
N/A

4: När bör du förlåta?
Det beror på vilken överträdelse om begåtts och om överträdaren uppriktigt sagt ber om förlåtelse.

5: Bör du förlåta någon som inte bett om förlåtelse?
Det beror på vilken överträdelse som begåtts men i 99% av fallen säger jag ja. Man vet inte alla omständigheter bakom överträdelsen.

6: Finns det saker som är oförlåterliga?
Ja.

7: Om du förlåter, varför inte glömma också?
Fool me once, shame on you, fool me twice shame on me.

8: Är upprepade förlåtelser till samma person en svaghet hos den som förlåter?
Ja och Nej. Förlåtaren behöver utveckla en sinne för rättvisa som kan bruka den vid fall med upprepade återfallsöverträdelser från en och samma källa.

9: Vad innebär det att förlåta?
Att visa nåd när det inte är nödvändigtvis berättigat och att erhålla nåd när det inte är nödvändigtvis berättigat.

Nej, men ett budskap som var en gång så viktig blev till slut så enkelt och självklart att somliga har glömt dess djupa innebörd.


1: Förlåtelse, är det verkligen bra för själen/alternativt dig själv
Förlåtelse är en självisk handling som ger frid till själen.

7: Om du förlåter, varför inte glömma också?
Att glömma är en konsekvens av förlåtandet. Tänker man ständigt på det så har man uppenbarligen inte förlåtit.

9: Vad innebär det att förlåta?
Att avsäga sig ett ansvar för att genomdriva rättvisa.


6: Finns det saker som är oförlåterliga?
Ibland måste vi ta det ansvaret och kämpa för den. Men det måste vara klart och tydligt varför och att det är värt mödan.


4: När bör du förlåta?
Det är något man bör sträva efter genom, vad jag vet, tre olika sätt.
1. När rättvisan har skipats.
2. När förståelsen för händelsen överskuggar skuldfrågan.
3. När man har dömt utan befogenhet.

Dömande bör man överlåta till de som har befogenheten, att döma själv inget man bör sträva efter, det tar energi och får negativa tankar att växa. Att själv ge ut en dom är att anta ett ansvar, som innebär att du måste ständigt försvara dig och ditt dömande, kan vara påfrestande. Ansvaret gav man tidigare till Gud som man bara upprätthöll, men i ett sekulärt samhälle är det staten och folket.

Folket måste ta ansvar för moraliska domar, för det finns ingen absolut längre. Därför känner vi trygghet i att matas med moralkakor så vi själva slipper att bestämma vad som är rätt och fel.

Vad är skillnaden mellan att upprätthålla en princip och stå för en egen? I krig kan man se att soldater känner ingen skuld om de lyder blint en order. Alltså har man en tro på sin general, sin gud, uncle sam eller Dr Phil, då lägger man över skuldfrågan till dessa och ens ansvar är riktad till att hålla denna fadersfigur nöjd. Men när tron till fadersfiguren raserar, då raserar även allt annat.

Det är uppfattningen jag har i allafall.

Läs några tankar om förlåtelse:

http://www.flashback.org/showthread.php?t=296134

1: Förlåtelse, är det verkligen bra för själen/alternativt dig själv (själen är ett luddigt begrepp)
Ja.

2: Om ja, på vilket sätt?
Att inte kunna förlåta måste vara ett grovt mentalt handikapp. Att kunna ta ett steg tillbaka, se ett större sammanhang och i förlängningen förhoppningsvis förlåta är en utvecklande process.

3: Om, inte, på vilket sätt?

4: När bör du förlåta?
Ett ärligt förlåtande kan knappast tvingas fram när som helst. När/om den händelse som "kräver" förlåtelse känns mindre viktig än bandet till personen i fråga, är det dags att dra ett streck över det förflutna.

5: Bör du förlåta någon som inte bett om förlåtelse?
Man bör KUNNA förlåta någon som inte har bett om förlåtelse. I vissa fall kanske personen som har gjort en orätt inte inser det själv, detta bör man också kunna förlåta.

6: Finns det saker som är oförlåterliga?
Ja. Att ha en förlåtande natur är en sak, att vara dum en annan.

7: Om du förlåter, varför inte glömma också?
Att förlåta är att försonas med det förflutna och gå vidare, dock med en lärdom i ryggen. Att glömma är detsamma som att bli en erfarenhet fattigare.

8: Är upprepade förlåtelser till samma person en svaghet hos den som förlåter?
Det kan vara en svaghet om relationen saknar jämnvikt, det vill säga att den förlåtande utnyttjas. Det kan även vara en styrka om det är en ärlig och jämnbördig relation, som bara råkar ha en del fnurror på tråden.

9: Vad innebär det att förlåta?
Att se saker ur ett större sammanhang och att inte av principskäl låta en eller några händelser påverka det som verkligen är viktigt.

Jag svarar inte på alla frågorna eftersom jag tycker som ni, förutom en sak: jag tycker att allt går att förlåta. Det vill säga, jag kan inte komma på någon handling som jag inte skulle kunna förlåta.

Märk väl att detta inte har någonting att göra med vilket straff jag tycker vore lämpligt för olika försyndelser eller att jag skulle vara en blödig fan som hellre förlåter än dömer. För mig finns det ingen motsättning mellan att straffa och att förlåta.

1: Förlåtelse, är det verkligen bra för själen/alternativt dig själv (själen är ett luddigt begrepp)
Ja det är bra för själen,
2: Om ja, på vilket sätt?
om man dör med olösta konflikter och agg inom sej tror jag det är svårt att komma vidare i nästa steg av tillvaron.

4: När bör du förlåta?
När man själv är redo och har bearbetat händelsen, man ska inte tvinga fram förlåtelse
5: Bör du förlåta någon som inte bett om förlåtelse?
Ja. Den andra personen behöver inte ens ha med det att göra, den kanske inte visste från början att det fanns ett agg. Många elakheter görs av tanklöshet eller pga omständigheter man ej rår över.

6: Finns det saker som är oförlåterliga?
Ja visst finns det hemska brott, men att förlåta handlar inte om att låta nån löpa från sitt straff, sin karma kan man ej smita undan om man gör illa mot andra. Att förlåta är en process inom en själv för att släppa taget om en händelse eller person och att fullt ut kunna gå vidare med sitt liv. Förlåtelse är en opersonlig handling och känsla.

7: Om du förlåter, varför inte glömma också?
Kanske man inte alltid kan glömma men man kan släppa taget om det onda så det ej inkräktar på ens liv handlingar och tankar.

8: Är upprepade förlåtelser till samma person en svaghet hos den som förlåter? Nej men kanske borde man bryta med en person som gör en illa många gånger. Det kan bli det naturliga steget av ett verkligt förlåtande som innebär att släppa taget.

9: Vad innebär det att förlåta?
Att förlåta är en process inom en själv för att släppa taget om en händelse eller person och att fullt ut kunna gå vidare med sitt liv. Förlåtelse är en opersonlig handling och känsla.

1: Förlåtelse, är det verkligen bra för själen/alternativt dig själv?
Ja...

2: Om ja, på vilket sätt?
Förlåtelse är viktigt för att själv kunna gå vidare med sitt eget liv.

4: När bör du förlåta?
När man vet att personen är ledsen över vad som hänt och man själv har förstått varför det skedde.

5: Bör du förlåta någon som inte bett om förlåtelse?
Om man vet att personen faktiskt är ledsen över det så spelar det egentligen ingen roll om han sagt förlåt eller inte, men om han står för vad han gjort och inte ångrar sig så får man försöka förstå hela situationen lite bättre, och när man förstår det hela så kan man avgöra om personen förtjänar en ursäkt.

6: Finns det saker som är oförlåterliga?
Javisst.

7: Om du förlåter, varför inte glömma också?
Om man glömmer så är det ett avslutat kapitel, vilket är bra. Men i vissa fall kan det även vara bra att komma ihåg för framtida handlingar.

8: Är upprepade förlåtelser till samma person en svaghet hos den som förlåter?
Möjligtvis, men personen behöver inte vara en dålig eller bra människa bara för det.

9: Vad innebär det att förlåta?
Att man inte är arg längre, att man har lagt det bakom sig och att både en själv och personen ifråga har lärt sig något.

Kanske ska namna att jag ej har last nagra andra inlagg an det ofrsta i denna trad sa att jag ej blir paverkad i mitt svar.

1: Förlåtelse, är det verkligen bra för själen/alternativt dig själv (själen är ett luddigt begrepp)

Ja, det ar som bomull for sjalen

2: Om ja, på vilket sätt?

Forlater man inte ar man ju fortfarande arg, fram tills det skede man glommer bort det. Fast delvis ar ju forlatelse och glomska samma sak.

4: När bör du förlåta?

Alltid.

5: Bör du förlåta någon som inte bett om förlåtelse?

Ja

6: Finns det saker som är oförlåterliga?

Nej

7: Om du förlåter, varför inte glömma också?

Smaskaer kan man glomma, men helst ska man inte glomma saker, eftersom alla minnen och all erfarenhet ar en del av din kunskap. Kunskap ska man ta vara pa.

8: Är upprepade förlåtelser till samma person en svaghet hos den som förlåter?

Snarare en styrka. Det ar ofta jobbigt att forlata manniskor.

9: Vad innebär det att förlåta?

Att ge upp tankarna om hamnd, i vilken form som helst. Hamd behover inte bara vara rena aktioner, utan aven att ignorera nagon, att vara arg, och via ilskan inte behandla personen i fraga som man annars skulle.
Att forlata nagon ar pa ett ungefar som att behandla personen som att nagot aldrig har skett, iaf med samma vardighet som innan.


Enligt mig ar man i stort sett aldrig skyldig for sin sina egna handlingar. Ja, ni laste ratt. Det ar ju influenserna som en manniska har blivit utsatt av i livet, handelser, amnesomsattning i hjarnan, och dylikt, som paverkar oss i vad vi gor. Darfor ska man alltid forlata.

Och vad tjanar det till att inte forlata? Vad tjanar du pa att inte forlata? For egentligen kanner man sig ju inte battre av att inte gora det, man forsatter ju att bara pa sorg, ilska eller vad det nu ar som personen i fraga har stallt till med.
Med att forlata menar jag ju nu inte att man t.ex. ska betala for konstnaden sjalv om nagon har sonder din ruta, sjalvklart ar det inte sa.


Sen inser ju bade ni och jag att inte alltid detta funkar i verkligheten. Men att folja det i sa stor man som mojligt ser jag bara som positiv. Vand pa steken. Varfor inte forlata?

Peace.