tips på bra sätt att hantera "negativa känslor"

ursäkta aningen luddig rubrik.

men iallafall så satt jag i skolan idag. för mig nytt ämne, fjärde lektionen nånting i detta ämne och jag har noll erfarenhet av detta ämne till skillnad från andra i klassen.

och jag överöses med fruktansvärda känslor av otillräcklighet, skam för att jag inte fattar och hänger med bra, och frågar man så blir det bara massa "självklar" fakta som staplas och jag blir mer förvirrad och känslan av att vara dum i huvudet infinner sig. detta går så långt att jag kommer närmre en panikångestattack än någonsin tidigare i nyktert tillstånd. blir tvungen att gå ur rummet för jag är nära lipen och hejdar alltihop med djupandning.

är jag för hård mot mig själv?

extra jobbigt när en klasskompis som sitter brevid, frågar hur det går och jag förklara och han säger "ah ha, ja men det är BARA o göra så o så o så ...." så hans håll tittade jag inte åt resterande timmar av passet.

skämms för att jag inte kan och detta göra att jag drar mig för o be om hjälp. känns som att det enda jag har som talar för mig är om jag "kan" saker....utan det är jag inget.

har jag just besvarat min egen fråga?

är det min självkänsla ?

mitt i detta dyker såklart tankar upp som, "livet är sjukt onödigt, inget spelar nån roll ändå, varför fortsätta, ska jag hoppa av skolan och supa igen??"

jag behöver säkert prata med nån, men det är ju också ett bekräftande på "att jag inte kan" livet i detta fall ...

jag jag antar att jag skriver här som substitut...

snälla tips på hur jag kan hantera sånt här bättre ..........

tack på förhand.

Att kunna gåvan till att inte bry sig, det är nyckeln ;p

Allt detta bara för att du hade lite strul med att förstå något i skolan?

Du lägger för stor energi vid det, tänk på att vi alla är intresserade, och bra på olika saker, jag är inte heller perfekt och kan få ohämmade raseriutbrott, när jag märker att det börjar komma brukar jag införtala mig själv att det bara är hjärnan som får fnatt, för det är ju vad det är egentligen.

Påminn dig själv om det när du känner att det blir jobbigt, det är bara din hjärna som hakar upp sig.

Livet är en kort existens så ta vara på det och låt inte oväsentligheter dra ner dig i avgrunden, du ger dig själv för mycket utrymme att oroa dig. Man får försöka att inte vara en slav till sitt ego och sina instinkter helt enkelt.

Slappna av lite!

det va faktiskt jätteskönt att höra. bra tips.

jag lyckades be om och ta emot hjälp o förstå lite lite det sista som hände på lektionen och kände mig gladare för det efteråt men samtidigt rejält omskakad faktiskt när jag tänkte på det hela efteråt.

jag ska jobba på att släppa oron mera ... tack

Där har du ju förklaringen. Faktiskt inte särskilt konstigt alls, skulle jag säga.

Detta kanske låter konstigt, men du är en riktig optimist.

Att du kan tro att du ska bära samma kunskap kring ämnet som de som studerat ämnet längre. Att du tror att du per automatik besitter samma information som om du hade haft tidigare erfarenhet. Klart du blir besviken när du har det utgångsläget.

Ni båda gör förmodligen fel. På ungefär samma sätt. Du lever i någon idyllisk värld där ni tror att kunskapen finns där på förhand, och din klasskamrat tycks tro att vi alla besitter samma information.

Men så är det såklart inte. Han kan inte sända sina tankar telepatiskt, och du kan inte spola tillbaka tiden och ha suttit vid hans axel hela hans liv.


Någon professor på MIT diskuterade artificiell intelligens för några år sedan. Där tog man upp detta i samband med maskininlärning. Det är mycket svårt att lära någon människa ett koncept utan att först ha låtit människan fått de mest grundläggande delarna förklarade för sig. Man kan inte bara hoppa över något steg bara sådär. Minsta lilla glapp i "kunskapskedjan" lär resultera i förvirring och missförstånd

jag hör dig, jag är faktiskt optimist...lite väl naiv bara hehe

jag ska försöka få "lärarn" o fatta detta. för den personen är inte där för att han har några somhelst kunskaper i att lära ut, bara det att han kan ämnet...

Det tycker jag verkligen att du ska. Den insikten är fundemental när det gäller pedagogik.

Om han förklarar ämne C med utgångspunkt från B, trots att han vet att du endast har tagit del av information från A så är det han som gör fel.

Förmodligen så är det så enkelt att han inte riktigt vet att du inte fått information från B presenterad för dig fullt ut. Så det är viktigt att du säger till när han förklarar utifrån en utgångspunkt du inte redan känner till, så att han vet.

ska jag göra ... tack för stöd och insikter

Tjena snivlem, long time!

Ville bara tipsa om det här med Egot som jag själv jobbar med. När allt rullar på är man kung men när man känner sig otillräcklig så accepterar man inte tillståndet för det är fullständigt otänkbart och oacceptabelt att inte ha kontroll över en situation och shit hits the fan.

Det är ett klockrent exempel som drabbade dig när du först känner att du inte hänger med och sedan känner dig nedtryckt och underlägsen, och kroppen reagerar automatiskt med kaos.

Enda sättet att komma runt sådana här situationer är att lära känna sig själv och inse att Egot helt tagit över och påminna sig om detta. Direkt i en situation där känslor poppar upp som att man är otillräcklig eller att folk inte visar respekt måste man fånga upp sig själv. Aktivera den förståndiga rösten i huvudet som påminner om vad som händer. Detta innebär inte att man skall ta skit, bara att ta udden ur kroppens reaktioner i situationer som denna.

Mia-Rovy skriver klockrent hur själva kunskapsproblemet bäst löses.

Håll dig ifrån spriten, det är raka motsatsen till att lära känna sig själv och arbeta med sitt Ego och självkänsla. Lycka till snivlem detta går att fixa!