Alla varför-frågor har redan ett svar

Finns det något bra sätt att på förhand avgränsa sina svar på en varför-fråga? Om det är frågeställaren som sätter gränserna för vilket svar som är godtagbart måste ett förtydligande och en avgränsning alltid vara nödvändig om inte alla svar är lika godtagbara.

I förlängningen hävdar jag alltså följande:

Det går inte att svara på en varför-fråga om frågeställaren inte redan vet svaret.

Detta eftersom frågeställaren har satt gränserna själv för vad som är ett godtagbart svar.

Vad är era tankar om detta?

Helt rätt, i intervjuteknik (seriös alltså) så avrådes från varför-frågor just för att det säger den tillfrågade att han står till svars.

Och då har vi inte ens talat om varför-inte-frågor. Eftersom svarsrymden är oändlig och det är utfrågaren som avgör om svaret är godtagbart så är det bara en stor trakasseriteater.

Tack för svar.

Vad är i sådana fall det bästa svaret på en varför fråga?
- Jag kan inte veta.
- Fråga dig själv vad som är ett tillräckligt svar, det är svaret.
...?

Det enda syftet jag kan komma på med varför-frågor måste i sådana fall vara att sondera i hur personen tänker och vilka associationer personen gör med det den tillfrågas om. Alternativt hur personen söker bekräftelse hos den som frågar.

Det var en tjej som frågade mig för några veckor sen varför himlen är blå. Jag svarade henne på det. Menar du att hon redan visste svaret när hon frågade mig? Den känslan fick inte jag. Menar du också att hon inte kunnat ställa den frågan om hon inte visste svaret?

Där föll din logik rätt ner som ett magplask.

Hon kunde aldrig veta att hon hade fått ett godtagbart svar om hon inte redan visste vad svaret skulle vara. Om hon sedan bestämde sig för det under tiden du svarade eller om det var bestämt på förhand är svårt att säga. Hon kanske bara ville att du skulle hålla käften, vad vet jag.

Hur visste du vad du skulle svara på frågan?

Varför skulle hon inte det? Jag ger henne svaret och förklarar varför det är svaret. När hon har kunskap hon inte hade när hon ställde frågan så kan hon avgöra att det jag sa låter rimligt.


Det är inte möjligt att avgöra om ett svar är godtagbart eller ej innan svaret är avgivet. Det faller på sin logik.


Varför skulle hon då komma till mig och fråga och sen visa uppskattning över svaret? Notera nu att jag ställde en varför fråga och jag har inte en susning över vad svaret på den frågan är.


Jag har deltagit i undervisningen på gymnasiet.

Det är väl klart att det går att ställa varför frågor utan att veta svaret. Möjligen har man, som frågeställare en aning om hur ett svar skulle se ut. Varför kommer du försent? Varför är pi ett irrationellt tal? varför startade första världskriget? Dessa frågor skulle väl en frågeställare kunna ställa utan att känna till, i den mån det finns uttömmande och korrekta svar, a priori detta; men man skulle väl förvänta sej en viss typ av svar. Och alla svar som inkluderar utomjordingar skulle man nog inte godta.

Frågor av typen, varför gjorde du så? Eller, varför exsisterar jag? har väl mer bredd i svarets utfallsrum.

Så visst finns det någon typ av förväntan på ett svar, vilket i sin tur i viss mån är kopplat till ens förförståelse. Men det gäller väl i så fall alla frågor och inte specifikt just varför, det kan ju lika gärna gälla hur, när eller var frågor.

Annorlunda uttryckt så är det egna intellektet den enda auktoriteten. Däremot handlar det inte om att någon "vet" nånting. Kunskap handlar bara om att kunna svara på frågor. Lyckligtvis finns det inga krav på att svaren måste vara "sanna" eller ha någon annan esoterisk egenskap.

gäller det synpunktsfrågor eller booleska frågor, typ frågor som kan besvaras logiskt?

Jag har för mig att Feynman yttrade något i stil med att det aldrig går att besvara en fråga utan gemensamma förkunskaper som bildar ett ramverk där svaret är antingen rätt eller fel.

Om vi inte är överens om hur världen ser ut så betyder inte ett påstående samma sak för två olika parter. Säger jag att en molekyl består av atomer, så är påståendet bara entydigt om du och jag delar uppfattning om vad atomer är. Kommer vi sedan in på sådant som samhällsfrågor, så har vi alla olika uppfattning om hur samhället fungerar. Svarar du på varför riksdagspartierna inte kan samarbeta över blockgränserna, så tycker jag antagligen att din förklaring är fel, därför att den inte är kompatibel med min uppfattning om hur partipolitiken fungerar. Det motsäger inte att ditt svar skulle vara kompatibelt med din världsbild. Det gör att det inte existerar ett objektivt svar som antingen är rätt eller fel.

Småbarn frågar varför-frågor hela tiden.

Besitter barnen redan kunskap om det dom frågor om?

Mkt tveksamt

Ok, jag kan spela det spelet:

Varför är himlen blå?