Vad ska man göra istället för att skaffa partner/bilda familj?

Det är inte så lätt att hitta en partner om man är kille. Har man dessutom asperger är det omöjligt. Folk frågar ibland om man har barn o.s.v. Men alltså, nää, inte i närheten. Det känns som hela samhället är uppbyggt på det sättet, partner och familj är saker man bara ska ha när man är vuxen. Det känns ledsamt och deprimerande att det aldrig kommer hända.

Hela livet känns väldigt deprimerande, man blir äldre och sen dör man. Vad ska man fylla det med om man inte är kapabel att hitta partner eller bilda familj? det är ju det i princip alla gör i någon form. Jag är väldigt säker på att många släktingar och annat folk tycker att jag är en skum typ som aldrig har förhållanden. Allting känns bara så meningslöst. Jobba och slita för ingenting?

Hobby och vänner kommer du långt med.

Jobbar och sliter för ingenting gör man även om man har partner och barn.

Idag känns det snarare egoistiskt att sätta barn till denna världen.
Tänk vilken skit man lämnar efter för dem.

Jag förstår dig till fullo, men som någon redan skrivit, hobbys och vänner kan lyfta det hela, partnerbiten är svårare dock.

Att fortplanta sig är naturligt för de flesta levande varelser.

Nu är ju du en tänkande sådan så du väljer själv vad du vill göra.

Är de det du vill så tar du tag i det, jag känner flera med diverse psykiska åkommor som har familj.
Gå med i Facebook-grupper, dating-appar osv.

Har själv aspergers syndrom och add. Själv har jag funderat i dessa banor men släppt det. Jag tror sånt kommer när det kommer. Dock har jag aldrig haft förhållande själv, men när jag har jobbat har jag haft intressen för det kommer man långt på. Tex åkt på konserter, festivaler osv för det är upplevelser. Är även intresserad av samhäll,historia, musik och film.

Nu har jag inte jobbat på ett par år, haft en personlig kris. Men har som sikte igen att påbörja detta igen. Men mitt tips är skaffa intressen eller hobbys så att du finne värde i att jobba och slita.

Nja, snarare så jobbar man sig sönder och samman för att kunna ge sin avkomma så goda förutsättningar som möjligt. Men jag håller med så till vida att man fortsätter traggla på precis som innan.


Så där brukade jag också tänka men när jag själv fick barn (helt planerat) så ändrades de tankegångarna.

Som jag skrev i en annan tråd för ett tag sen så anser jag att det minsta man kan göra för sina förfäder är att skaffa barn. De slet inte för att vi ska sitta som defaistiska soffpotatisar och se på när världen rämnar. I hundratals år har mina ättlingar slitit som fan, vilket till slut lett till mig. Att bara kasta bort deras arbete genom att medvetet avsluta släktledet är i sig höjden av egoism. Det är åtminstone mig åsikt.

För att försöka svara på TS så tycker jag man ska passa på att njuta av att vara singel. Jag gjorde inte det i den utsträckning jag borde gjort vilket jag ångrar nu. För ett liv i partnerskap innebär inte att allt går som på räls. Gör saker du tycker är roligt och försök att inte stressa över det. Klyschigt men det finns inte så mycket mer att göra.

Jag förstår din poäng,men håller inte med!
Dessutom är det ju som så, att den dagen man dör, kommer det man har "uppnått" inte spela ett dugg jävla roll ändå

Hjälper inte alla till för att få eländet på rätt köl,kan ju ett par stackare slita sig fördärvade, till ingen nytta

Ont. Sök dig till någon förening, eller odla ett nytt intresse!

Det finns väll flera med aspberger som lever i relation med kvinnor? Min erfarenhet är att livet var roligt med hobbys och vänner när man var singel. Däremot får det en annan mening när man får barn och familj. Egentid förvinner i stor utsträckning men på det stora hela känns det mer meningsfullt och man förändras.

Det är många som är lyckliga utan familj. Svenssons generellt verkar inte vara så lyckliga. Man behöver inte ha en fast partner men det är viktigt att ha goda relationer. Tycker du fokuserar på fel saker och tror att detta är det enda som livet har att erbjuda. Försök göra nya saker som du inte gjort innan, utanför ditt hem. Möt nya människor; killar och tjejer. Och bry dig inte vad andra tycker och tänker. Om dessa tänker negativt om dig och andra speglar detta endast dem själva, och ja de är inte särkilt lyckliga fast de har familj.

Jo det är som du skriver, men du kan ju försöka göra ditt eget liv så bra som möjligt så ökar det i alla fall chanserna för att du hittar en bra kvinna.

Du behöver nog fundera på vad en människa är.
Tror du livet går ut på att DU ska få det du tror du vill ha?
Flickvän, ny bil, fin lägenhet och jobb som dataspels-testare ?

Va? Är det det du tror?

Hur vore det att skaffa dig riktiga kunskaper och göra något åt alla problem här i världen?

Inte ditt jobb? Det kan någon annan göra?

OK, lycka till.