Citat:
Ursprungligen postat av
SleePy1
Även fast man har läst civ. ingenjör så lär man lägga manken till för att komma dit man vill. Man får räkna med att ta mindre stimulerande arbetsuppgifterna och göra det till något extraordinärt, för varför skulle den firman med stimulerande arbetsuppgifterna och med en personalpolicy som gör att det känns "glassigt" anställa vilken civ. ingenjör som helst, uppenbarligen kan dom välja rätt friskt och ta in de bästa.
Så här lär man ju såklart ha lite tur också, i vissa firmor är det lättare att avancera och få en nyckelposition (vilket krävs för att få ett cv som gör det möjligt att få drömjobben), i andra svårare.
Det låter inte som det är så svårt att få jobb? Vilket är vad du har hört, att däremot få drömjobbet är svårt oavsett vilken utbildning man har.
Sen låter det som din sociala kompetens sätter lite käppar i hjulen, "att slicka röv" handlar nog snarare om att ha en bra relation med de flesta på arbetet, oavsett position. Vilja visa framfötterna och ha en bra attityd. Vem skulle du som chef helst föredra, den som endast är kompetent eller den som både är kompetent samt besitter övriga kvalitéer.
Läser du till läkare så kommer du hamna i samma sits, marknaden skriker efter läkare, men då främst allmänläkare, vill du bli specialist så lär du även här lägga in hårt slit under många år för att hamna där du vill.
Nja. Jag delar erfarenhet med flera kolleger och kursare. Jag har säkert flera tillkortakommanden som person det är jag den första att erkänna. Och slicka röv är inga formuleringar jag hade använt IRL. Men jag tror inte det i första hand är ett personligt tillkortakommande som lett hit. På riktigt god arbetsmarknad hade man kommit undan med att ha lite skavanker. Jag ser inte ett pärlband av förbannade arbetslösa/understimulerade läkare som kommenterar att de sökt flera hundra jobb på varje artikel om läkarbrist. Jag ser inte läkare på underskötersketjänster, inte ens de nyexade. Jag ser inga av desamma tecknen på en dålig och övermättad arbetsmarknad för läkare. Där är kanske andra indikationer på att det är en dålig arbetsmarknad för läkare, om det är dåligt.
Och jag är varken arbetslös, eller bedömer mig som underbetald eller understimulerad längre. Däremot känner jag att jag sitter fast.
Jag har lagt hårt och ostimulerande slit, jag har jobbat jag har flyttat. Jag har bara ledsnat och jag trycker inte det är orimligt divigt att förvänta sig mer.