Citat:
Ursprungligen postat av
klurifixus
Hej, min kompis blev påkörd för 3 år sedan och har haft svåra problem med nackvärk sedan dess.
Hon har sprungit hos läkare & sjukgymnaster så det är väldokumenterat, och röntgenundersökningar visar ingen skada.
Hon har nu fått så stora problem med smärta att hon ofta är sjukskriven under längre perioder och det påverkar hennes liv väldigt negativt.
Försäkringsbolaget säger nej till ersättning, och menar att under första året får hon ersättning för medicin & läkarbesök men ingenting efter det. Vad har man för rättigheter och var kan man vända sig? Läkarna är oftast fullbokade och skriver bara ut starkare och starkare smärtstillande.
Jag har erfarenhet från ett sådant ärende, dock ska jag påpeka att jag själv inte varit skadedrabbad.
Personen A blev påkörd bakifrån i en rondell. Ärendet dokumenterades hos båda parternas försäkringsbolag. A uppsökte snarast sjukhus och fick ärendet inskrivet direkt.* A:s försäkringsbolag hunsade A i cirka två år till alla tänkbara och otänkbara medicinska åtgärder och utvärderingar. Det var bland annat sjukgymnastik, röntgen, utvärderingar, KBT (kognitiv beteendeterapi) för att nämna några saker.
Med andra ord kom det kallelser från höger och vänster. Och A var tvungen att infinna sig på samtliga för att möjliggöra försäkringsutredning - vilket enligt försäkringsavtalen ofta om inte alltid är en förutsättning för att över huvud taget kunna erhålla någon form av kompensation. Men för att göra en oerhört lång och besvärande historia kort så slutade det med att invaliditetsgraden bedömdes till under 10 % vilket berättigade A till ett engångsbelopp (femsiffrigt).
Enligt A var det (hur fan ska jag förklara detta) mätningar av aktivitet i nerverna som var det definitiva beviset. Det gjordes genom att sticka in någon form av nålar i nerverna och sen mäta impulserna(?).
A:s besvär är kroniska och det finns inget mer vården kan göra. Panikattacker är mycket vanligt för A framför allt då smärtan blir som olidligast och insikten om att besvären aldrig försvinner sjunker in - vilket händer om och om.
Vad gäller behandlingar och utvärderingar. I början var A mycket negativ till framför allt både KBT och stark medicinering. Men med facit i hand menar A ändå att KBT samt smärtstillande medicin är det enda som verkligen hjälpte/hjälper A. Snart 10 år senare finns besvären där i samma omfattning. Den enda skillnaden är att A lärt sig hantera sina egna känslor på ett mer kontrollerat sätt.
Det bästa rådet jag kan ge är att ligga på och fortsätta kräva ersättning oavsett vad försäkringsbolaget säger samt att följa deras instruktioner till punkt och pricka. Med facit i hand, återigen, borde A inte nöjt sig med ersättningsnivån utan stämt försäkringsbolaget i fråga. Det är ett beslut som alla måste fatta själva, men om man funderar på att gå den vägen gör man nog bäst i att låta försäkringsbolaget först erkänna skadan (grad av handikapp samt ersättning).
* En person nekades ersättning pga whiplash eftersom personen i fråga dröjde 10 veckor med att uppsöka vård. Dröjsmålet medförde att det inte kunde fastställas att whiplashskadan hade samband med olyckan.
