Är Kalle Anka döende?

Följetonger tror jag de slutade med efter att Norge gick över till vartannat nummer för några år sedan, och redan då har jag förstått att de var allt mer ovanliga.

Mina söner läser serier - Kalle Anka och Knasen. Sen vill de köpa Fantomen också men verkar mer tycka den är roliga att ha, inte att direkt läsa. Min dotter köper inte självmant Min häst, men blir glad när jag köper till henne. Barnen samlar på Indiana Jones, Nintendomagsinet och riktigt gamla Kalle Anka (typ -49) och Bamse (-73). De köper givetvis i extremt dåliga skick när även rariteter är billiga. Utöver det tycker de det är fräckt att beställa från eBay serieversioner av skräckfilmer - Childs Play, Pestens tid, Creeshow etc. Jag också!

Det är ungefär en unge per klass i deras skola som läser serier, uteslutande Kalle Anka. Kalle-pocket är också populära sista-minuten-presenter på kalas.

Men mina barn läser nog serier mest för att jag gillar dem. De finns i hemmet, ligger på toaletten, nattduksbordet etc. Min glädje när vi besöker seriebutiker smittar av sig. Men det är uppenbart att min familj är en utdöende sort. Mina barn har bara ärv en hundradel av mitt intresse, och de flesta gånger vi är i seriebutik finns det inga andra barn där.

Även min vuxna form av serieintresse tycks vara på utdöende. I seriebutikerna är det andra i min ålder och även yngre. Men det är Marvel-nördar eller emo-tjejer med lugg som bläddrar bland svart/vita franska konstiga album eller udda Manga-samlare.

Det är liksom som hipsters som röker pipa och har hängslen. Det är inte tecken på att det blivit modernt igen. Det är mer att det alltid finns en typ av människor som vill vara udda, och de har identifierat serier som något utdöende och just därför blir det intressant för dem.

Den här som jag sysslar med (köpa gamla Mad och Pyton) för att fnissa på muggen verkar helt dött, och är väl egentligen ganska passé. Jag tror inte jag skulle börjat läsa serier ifall de kom idag. Det är nog mest bara att de gjorde mig såååå glad som barn och det programmerats en glädje-trigger. Men so what…. Dessutom blir man inte lika håglös av att ligga i soffan och bläddra i en serie som man blir om man skulle glott på mobilen istället.

Jag tror Kalle Anka är den barn-tidning som kommer stå längst. Varumärket har gett tidningen en unik fallhöjd. Dessutom håller den förvånansvärt hög kvalitet. Serierna känns moderna och relevanta, knattarna är inga amishbarn utan hänger med sin tid, de gör vad ungar gör idag på samma sätt som de i tidningar från 70-talet gjorde vad ungar gjorde på 70-talet. Samtidigt känns moderniseringen naturlig och inte som desperata svar på sjunkande upplaga (som 91:an).

Att göra om tidningen Musse Pigg till Musse Piggs deckargåtor var också smart. Även den tidningen köper mina barn ibland.

Det finns två andra barntidningar också, någon deckare och Djurliv. Vi testade något nummer men de var sådär.

Det är mysigt när det ligger 3-4 serier på kassabandet

Deprimerande lite får man väl lov att säga.

Jag minns när jag och klassen skulle iväg på skolresa. Vi åkte buss och jag hade med mig serietidningar (mest Kalle Anka). Jag och kompisen bredvid satt och läste i dem. Nån fick syn på det och så var det kört. Nästan alla ville låna och det fick de göra för vill man upprätthålla en kultur ser man till att folk får tillgång till den. Jag vill att alla som kan ska läsa serier. Det finns så otroligt mycket bra som folk inte ens är medvetna om.

En grannflicka som knappt läser någonting alls fick en bunt serier som hon tyckte var kul att läsa. Serier är dessutom en utmärkt inkörsport om man vill att barnen ska läsa böcker. Bild och ord i kombination gör det lättare för många. Det betyder inte att serier endast är för barn, som vissa verkar ha fått för sig.

Tack för din långa kommentar. Det var kul att få en inblick.

Kalle kommer tillbaka och är bög samt har bytt kön. Mimmi stödjer honom. Barnen ska göra könsbyten och alla har klimatångest.

Den finskspråkiga versionen av KA, Aku Ankka, utkom med sitt första nummer i december 1951. I Finland har 70-årsjubileet uppmärksammats på olika vis under de senaste månaderna.

I relation till folkmängden har Akkari (som blaskan heter i folkmun) en större upplaga än någon annan Disney-publikation, heter det,.

https://en.wikipedia.org/wiki/Aku_Ankka

Aku Ankka is one of the most popular weekly publications in Finland as well as the world's largest edition per capita of a Donald Duck magazine.

It had a circulation of 320,500 in 2006, 324,000 in 2007, and 306,555 in 2010. Its circulation of 282,794 in 2012 made it the third most popular magazine in Finland. When 260,455 copies were sold in 2013, it became the best-selling Finnish magazine

Men de senaste åren har tyvärr nedgången varit påtaglig. År 2020 hade upplagan sjunkit till bara 110 000.

Den djupa Donaldismen kräver en ideologisk reformering av Kalle Anka då den hårt arbetande skottske invandraren Scrooge McDuck blivit Joakim von Anka. Det tyska namnet har en helt annan överklasskoppling i Sverige än till vem och vad Scrooge är. Scrooge är dessutom en American Pekin-anka vilket alla som kan ankor och kollusorer vet är en helt annan sorts anka än den tyska Pekin-ankan.

UppfinnarJocke är Gyro Gearloose och så vidare. Jag tror att Sverige är redo för odubbade/oöversatta versioner. Donald slogs faktiskt i kriget för sitt land. Han är en veteran. Jag tycker inte man ska förvränga verkligheten vidare utan glädjas åt att kunna ta del av en Donald i sitt ideologiskt riktiga sammanhang och släppa den version som gått genom det svenska kallakriget filtret.

God Jul. Vi vågar.

Minns när jag som liten var i annat nordiskt land på semester och med glädje läste det lokala bibliotekets svenska Kalle Anka-tidningar som de hade på prenumeration för att barnen skulle lära sig svenska lättare. De hade hundratals tidningar till låns från 80- och 90-talet att läsa. Men, då var utbudet av serier något mindre och idag så finns det betydligt fler aktiviteter för dagens barn och ungdomar att välja bland.

Sedan är jag inte så glad åt att även Kalle Anka har fått inslag av woke. Såg i en del pocket versioner (över)tydliga feministiska inslag. Dock, får nöja mig med att läsa gamla pocketar och lösnummer från gamla tider för att hålla mig på gott humör.

Fredagar var högtidsstund när jag var barn. Då kom Kalle Anka & C.o med posten. Och så var ju skolveckan slut ...

Jag gillade också Oppfinnar-Jockes Kluriga Magasin som kom ut med några nummer på 1980-talet. Någon som minns den?

Har läst några Kalletidningar de senaste åren och de innehålle inget annat än en massa smörja. Inte konstigt att dagens barn och ungdom inte läser den.

Kalle Anka kanske är döende på det sättet att serierna inte får speciellt många nya läsare, men vi som växte upp på 60-90-talen är många och intresset för t.ex. samlingsvolymer av mästarna Barks och Rosa är enormt. Många samlingsalbum är svåra att få tag på och de som finns är dyra, riktigt dyra.

Märks även på Carl Barks litografier..., blir svårare och dyrare..

Hade en del Ducktales på TV i tidigaste barndomen men minns mest Bumbibjörnarna på Disneydags.
Hur som helst vill jag säga att rebooten på Ducktales 2017 som nu har tre säsonger, visar att dom ligger på topp när det gäller att ge smarta kvalitéts säkrade-barnprogram/tecknat, utan massa vänsterpropaganda eller billiga tricks.

En guldåder av kapitalism på ett pedagogiskt och modernt sätt genomsyrar nya serien också, vilket jag tkr är positivt.

Har läst åtminstone 100 kallepockets och det resonerar bra med nya Ducktales, med Magicka och Gizmo osv
spoilerwarning ENJOY the ORIGINAL

Provade läsa några kalle ankor från 2019-2021. Dom har börjat smygit in lite mer rasrepresentering "diversity" bland karaktärerna och lite girlpower feministiska grejer. Vissa av serierna avslutar abrupt utan någon riktig avslutning. Väldigt besviken. Så kvaliteten är definitivt inte på samma höga nivå som förut runt innan 2010 etc, brukade vare en hel del legender som ritade och gjorde manus för Kalle Co. Brukar läsa några äldre kalle ankor och ibland ser man rätt så politiskt okorrekta grejer, och också hög mängd humor.