Är Kalle Anka döende?

Disney har aldrig ägt Kalle Anka & Co, det är en tidningstitel som alltifrån början ägts av den danska förlagsgruppen Gutenbergshus som 1992 bytte namn till Egmont. Det var deras representant Dan Folke som efter andra världskriget förhandlade till sig rätten att ge ut en Disneyserietidning i Norden och Tyskland, och i Sverige publicerades den av deras dotterbolag Richters Förlag, senare under namnet Hemmets Journal. (Om det kan man bl.a. läsa i den ganska nyutkomna, förträffliga Svensk seriehistoria – Tredje boken från Svenskt Seriearkiv. )

De tecknade serierna har nog aldrig varit en hjärtesak för Disney, som till sitt väsen varit en filmstudio. Serietidningarna var licensprodukter bland andra, en rättighet som man sålde ut till andra företag för att få in pengar till filmproduktionen. I USA var det ju förlaget Western Publishing som skapade den tidningstitel som blev den främsta förebilden för den nordiska Kalle Anka-tidningen, och bara sporadiskt har Disney själva varit inblandade i serieproduktionen. Carl Barks hade ju tidigare varit anställd av Disney och jobbat med deras tecknade filmer, men när han blev serietecknare och råkade få syssla med Kalle Anka igen så var det åt Western han arbetade, inte Disney.

På 70-talet var det populärt att klandra Disney för att man inte gav tillbörligt erkännande åt Barks och andra serietecknare, men sanningen är väl som sagt närmast att Disneystudion inte brydde sig särskilt mycket om de tecknade serierna. Alla som jobbade med de tecknade filmerna fick cred, men vem som tecknade serietidningarna var lika ointressant som vem som skruvade ihop Musse Pigg-klockorna. Fördelen var förstås att det gav Barks och Western en väldig frihet att hitta på egna figurer – farbror Joakim, Oppfinnar-Jocke, Alexander Lukas m.fl. – som Disney sedan "erkände" först på 80-talet i samband med tv-serien Duck Tales (dessförinnan förekom ju aldrig dessa figurer i de tecknade filmerna eller på Disneyland). Mycket riktigt har det ju utvecklats flera ganska olikartade Disney-universum i olika länder, utifrån respektive territoriums lokala produktion av tecknade serier med Disneyfigurer. Men hade inte Barks råkat vara det snille han var så hade kanske de tecknade serierna med Kalle Anka varit lika ointressanta och bortglömda som tecknade serier med andra filmfigurer som Rosa Pantern, Snurre Sprätt eller Tom & Jerry.


Dorfman och Mattelart utgick väl dock från den chilenska utgåva av Kalle Anka som publicerades under Pinochets regim och vars översättning sägs ha varit ganska tendentiös – de fyrkantiga invånarna i Avskyvärld fick i originalserien lära sig square dance, i Sverige att spela schack, men i Chile att göra honnör för sina överordnade.

Disney själv var förstås anti-kommunist, liksom f.ö. Carl Barks, men 2004 publicerade Douglas Brode boken From Walt to Woodstock – How Disney created the counterculture, som hävdar att mycket av 60-talets kulturrevolutioner skall spåras till Disneystudions produktioner från de föregående decennierna, dem som blomsterbarnen vuxit upp med. Och den ganska typiska vänsterjudinnan Esther Leslie menade i Hollywood Flatlands att den tidige Walt Disney i själva verket var avantgardist och subversivt kulturradikal, hans filmer var närmast besläktade med jazzen och annan "svart" kultur: först med Snövit och dess illusion of life-ideal svek han sitt ursprung och sålde sig. Det är många som vill göra anspråk på Walt Disney.

Förutom filmerna torde även Disneyland ha varit en hjärtesak för Walt Disney, men som du skriver var serietidningar inget som Disney tog på riktigt allvar.
Dorfman och Mattelart lär ha missat/missförstått en hel del av den ironi, satir och cynism som fanns i de amerikanska originalen av Barks. Originalen hade de inte tillgång till, och en hel del kan ha försvunnit i samband med översättningen (som, precis som du nämner, lär ha varit ganska tendentiös). När Konsten att läsa Kalle Anka ursprungligen gavs ut hade inte Pinochet och hans regim tagit makten än, för det var fortfarande Salvador Allende som var president. Under Pinochets regim hade det varit långt svårare att ge ut boken.
I den svenska utgåvan av Konsten att läsa Kalle Anka för de fram att den där översättningen till spanska blir begriplig "när man vet att det spanska ordet för vad knattarna föreslå[r] är »quadrarse»." Å andra sidan sägs även att i den amerikanska ursprungsversionen (Donald Duck nr 223, april 1949) "lovar man att lära ut »lanciers», en form av square dance." Jag är inte så säker på att det där sistnämnda stämmer, d.v.s. det där om »lanciers» (se t.ex. här, cirka 24:43 in i "filmen"). I den engelskspråkiga utgåvan, som den svenska översättning utgick ifrån, säger de ingenting av vad jag kan se om vare sig »lanciers» eller square dance. För denna utgåva, se https://monoskop.org/images/2/28/Dor...onald_Duck.pdf.

Jag har den svenska utgåvan av Konsten att läsa Kalle Anka men borde ha dubbelkollat minnet.


Nej, det är väl ett tillägg i den svenska översättningen, kanske av fackgranskaren Rolf Lindby? Skulle väl vara udda om Barks skrivit lanciers i stället för det faktiska square dance, det gör ju ordleken svår- för att inte säga obegriplig.

Apropå politiska tendenser i Kalle Anka kan det väl vara intressant att erinra sig att de manus som Barks skrev mot slutet av sin karriär, då han själv slutat teckna, var skäligen kritiska mot farbror Joakim och lät honom spela skurkrollen som hänsynslös miljöbov som bekämpades av gröngölingarna. Och den tendensen fanns väl redan i flera av hans egna serier som den om pygméindianerna. "Ekologiskt" motiverad kritik av rovkapitalism hade väl då för tiden lättare att förenas med en värdekonservativ hållning än i dagens politiska åsiktskombinationer.

Som konstaterats flera ggr i tråden finns det väl troligen inte någon framtid för KA & co, liksom för serietidningar överlag. Det är otroligt synd, KA har betytt mkt för mig under min uppväxt och när jag tänker tillbaka får jag mkt stark nostalgi till härliga sommardagar, en återkommande längtan varje vecka efter en ny tidning på fredagen (som lästes ut samma dag) samt ständig påfyllning av fantasi. Serierna var välgjorda och tidningen som helhet innebar inte minst en enhetskultur för oss barn, alla runtomkring mig läste KA och väntade också varje fredag på att få nästa nummer, trots att detta var ngt som sällan kom på tals - när ämnet väl togs upp visade det sig bara att beteendemönstret barnen emellan var identiskt trots att vi aldrig diskuterat ämnet, det var som en tyst överenskommelse. Den typen av enhetskultur existerar knappast idag, dels pga det extrema utbudet av kultur och media och dels pga. alla andra underhållningsforum (internet, chat, spel, Youtube) tar över då de erbjuder snabbare återkoppling, större tillgänglighet samt ett ständigt inflöde från medlemmarna av målgruppen själva.

Tyvärr tappade serien snabbt i kvalitet, troligen i takt med att intresset avtog och responsen blev då att prioritera ned satsningarna på tidningen snarare än att vinna tillbaka läsarna. Under 90-talet var tidningen helt magiskt bra, och utöver serierna fanns givande inslag så som "tips och trix" (diverse roliga fakta samt tips på roliga inslag i vardagen), brevväxlingsforum (som föregångare till internet) samt veckans rittävling (fanns längst bak i tidningen). Ofta satt man och ritade bara för nöjes skull även om man aldrig vann något. Redan i början av 2000-talet togs allt fler sådana inslag bort, det blev mest serier och (mer) reklam i tidningarna, sedan tappade serierna i kvalitet då de blev allt mer framstressade. Det syntes också allt tydligare vilka serier som var datoranimerade, och detta blev en stor kontrast mot Barks, Rosa, Rota osv. där serierna tidigare var omsorgsfullt gjorda.

En stor del av charmen med KA:s universum var såklart också den status que-känsla som rådde, det samhälle som gestaltades var på många sätt perfekt då det var så tidlöst, serierna från 1950-talet ända fram till 2000-talet framställde i stort sett samma samhällsbild med bilar, båtar, byggnades, TV, radio, butiker, hamnar, etc. men med en uppenbar brist på "typiska" nutidsanspelningar för resp. årtioende. Detta mönster valde man i 2000-talets tidningar att bryta och man tillåter nu smartphones och ipads i serierna, vilket förstör karaktären i serierna då kontrasten mot äldre nummer blir så tydlig. Tidigare kunde man läsa en serie från 50-talet och en annan som var ca 40-50 år äldre men reagera på den låga kontrasten, serierna utspelar sig i samma miljöer och byggs upp kring samma händelser (Kalle byter jobb, knattarna vill vinna en tävling, Farbror Joakim ska konkurrera ut någon i ett affärssammanhang, etc.), serierna följde helt enkelt inte sin tid och detta var seriens styrka. Numera finns en charm enbart i själva nostalgin, läser man äldre tidningar kan man känna igen denna känsla men nyare tidningar är rent skräp, de är överdrivna och tramsiga, datoranimerade samt handlar nästan enbart om nutidsfenomen, detta är helt enkelt inte samma sak.

Kanske tagits upp redan, men om inte: vad innebär det för Egmont att upphovsrätten för Disneys figurer upphör?

Antagligen inget särskilt. Upphovsrätten för de första filmerna med Musse upphör 2024 vilket kanske innebär att man då kan ge ut en egen serie med honom så länge han ser ut som han gjorde 1928. Vill man att han ska ha handskar och röda byxor får man vänta ytterligare några år. Sedan finns det väl en snårskog av andra rättigheter och trademarks som ändå kan ställa till trubbel om man vill göra egna produkter, och Disney kommer säkert försvara sig med näbbar och klor.

Andra kända Ankeborgskaraktärer som Joakim, Björnligan, Oppfinnar-Jocke, Magica etc är väl skyddade i ytterligare 20-30 år.

Har inte Disney lobbat en del på att förlänga upphovsrätten för figurer från tecknade serier och filmer? Eller är det bara i Nordamerika?

Kalle Anka är döende för den tvingas vara politiskt korrekt. Svårt att visa Björnligan i sitt rätta ljus, och negerjobbarna på Farmor Ankas farm. Den förtjänar att dö bort. Allt vänstern rör vid förvandlas till skit. Allt från Hollywood är skit också.

Kanske halvt off-topic, men köpte en prenumeration på ett antal nummer av Kalle & Co för det var så billigt.
Det första jag reagerade på var att när man fick fakturamailet så stod det längst ner med finstilt text att man själv måste säga till om man vill ha med prylen som kommer med vissa tidningar. Annars struntar de i att skicka med den.

Sedan nu när jag har fått hem ett par nummer så har jag märkt hur dålig kvalitén på pappret är? Jag har tidningar från 80 - 90-tal som är i bättre skick än de nya tidningarna pga bättre papperskvalité.

Hur ofta får man med något pryl/leksak med tidningen nu för tiden? Jag har fått 3 nummer än så länge och alla har kommit utan.
När jag köpte tidningen på 90-talet så var det nästan med en pryl i varje tidning?

Kalle anka har helt klart haft sin storhetstid, jag är uppväxt på 90-talet och alla man träffade elr umgicks med läste Kalle, eller så fanns det tidningar/pockets i deras bokhyllor.

Minns ni "skrattfnatt?" Fanns inte i alla nr men en del, alltid lika kul.

Jag tror internet avgjorde det mesta, man kan inte koppla av på samma sätt idag som man kunde förr, nu har man en smartphone som piper konstant och man "måste kolla"

Som vuxen har jag enormt svårt att läsa på samma sätt som jag kunde som liten, jag får verkligen tvinga mig till det och se det som en läxa.

Skyller på PewDiePie och internet 😅🤟

Men Kalle anka blir nog den sista serietidningen att försvinna från detta land.

Bamse blir sista tidningen att försvinna, med Kalle på plats 2.

Papperskvaliteten ja. Rätta mig om jag har fel, men blev inte omslaget (”pärmen”) av samma tunna papper som resten av tidningen i o m förändringen från 34 till 48 sidor?

Lösnummerförsäljningen har nu tydligen haft sådana svårigheter att bara vartannat nummer av den svenska tidningen kommer att säljas i butik, från och med årsskiftet. En modell som infördes för den norska utgåvan redan 2015. De här specialnumren där figurerna besöker olika svenska städer, senast Uppsala, kommer rimligen att tillhöra de utgåvor som säljs i butik för de har tydligen varit mycket framgångsrika, även om man väl kan förmoda att sensationsvärdet snart kommer att minska.