Det börjar spåra ur helt

Yes det är samma tjej. Var bra till och från men hon var obviously mentalt instabil och det tog slut för ca ett år sedan. Mår dock inte dåligt över det längre känslomässigt och har utvecklats väldigt mycket som person sedan dess.

Däremot så har jag haft svårt att hitta substitut för bekräftelsen jag fick därifrån och då jag inte har så mycket att känna mig stolt över meritmässigt i mitt liv just nu så blir det då lättare att söka den från andra än mig själv. Och när den uteblir eller är direkt motsatt så slår det väldigt hårt och jag blir extremt självdestruktiv.

Vill gärna träffa någon som bryr sig om mig men den personen jag är nu är alldeles för destruktiv för att fungera i ett förhållande.

Arbetslöshet gör alla galen. Börja med kategorisera dina problem, som jag fattat det:

- arbetslöshet
- ex som satt sina spår
- problem att hänga i flock
- aggressiv
Mm

Sen tar du tag en efter en. Och verkligen tar tag i det! Inte som 90 procent som direkt ger upp. Börja med arbetslösheten. Lösningen blir såklart att skaffa ett jobb. Jag har inte ens gymnasiekompetens och har ett jobb där jag tar ut 24k efter skatt. Helt nöjd med tanke på förutsättningarna, visst är det slitsamt men sånt är livet. Gör ett CV, även om du har ett uselt CV, så gör det bästa av det. Gör en snygg design på den kanske? Lägg upp en fin bild, kompensera det dåliga, och bara masskicka överallt.

Sen går du vidare till ditt ex och inser att hon bara var ett äckel och att hon inte representerar kvinnor överlag. Råder dig INTE tinder eller liknande ditt självförtroende är inte redo för det. Där får alla killar dissen oavsett om man är en tia. Utan börja med att glömma bitchen, sen när du har ett jobb och livet går bättre och självförtroendet är starkare så kan du ge det ett försök.

De här med att du inte trivs i flock blir dock svårt. Här har jag inget svar men Google har det säkert åt det. Men du måste förstå att människor är flockdjur, och du borde träna på det sociala. Till slut kanske det blir en vana och helt plötsligt är din umgängeskrets mycket större och du har några nya fina människor i ditt liv

Du får ingenting av att vara aggressiv. När du känner dig arg, stanna upp ta ett andetag och försök lugna dig. Gör saker som får dig att må bra. Din aggressivet beror på att ditt liv inte är som du vill nu. Och bättrar du på punkterna ovanför så får du bort aggressiviteten på köpet

Du kommer misslyckas minst 10 gånger. Men garanterar dig att det sitter till slut

Lycka till bror

Tack! Grejen är den att jag är väldigt socialt kompetent, då jag genom medvetandet av att människors primitiva drifter styr allting kan läsa av folk väldigt bra och därmed anpassar mig efter det.

Gällande jobb så är självförtroendet i botten eftersom jag pga mina stressproblem inte klarar de flesta sysselsättningar och det gör mig också tveksam till att ge mig in i något då jag är rädd att göra folk besvikna när jag inte lever upp till deras krav och förväntningar.

Det du säger om tinder är sant. Samtidigt så har jag ändå legat med ganska många därifrån sen det tog slut med mitt ex för ett år sen och det har ändå hjälpt mig, även om självkänslan har fått sig en smäll när det visar sig att en betydande del av dem avvisar en så fort det framgår att man inte har en viss önskvärd titel, pluggar ekonomi eller har tillräckligt mycket pengar (låter bittert men tyvärr sant, och då är vissa även helt öppna med det skamlöst nog).

Fast största bekräftelsen man kan få av sin partner är ju att denne bryr sig tillräckligt om dig för att inte fucka upp dig och din självkänsla totalt. Och faktiskt VILL vara med dig utan att knasa. Äh den biten kommer fixa sig.

Hursomhelst måste du ju jobba på att bli duglig nog för att funka i ett nytt förhållande. Det är ju ändå ett utbyte och personen du är tillsammans med har väl också krav och förväntningar på att du ska ha en emotionell funktion i dennes liv. Gå till botten med bekräftelsegrejen.

Om ditt intresse och dina ambitioner är så nischade samt nåt samhället ej kan ta vara på så kan du kanske skaffa dig ett tillfälligt random jobb, där du inte måste vara så äckligt morgonpigg. Kanske sysslor som är av den mer hjärndöda typen. Detta kanske kan minska stresspåslaget som sker. Bara tillfälligt tills du kan hantera ett jobb liksom. Allt behöver inte vara så jävla stimulerande. Kan du kanske sysselsätta dig med nåt efterblivet jobb som ändå ger dig lite cash, frisk luft, komma ut etc? Det är så sjukt fantastiskt att du inte tar droger . Får känslan utav att du ändå har lite missbrukartendenser-belöningssystemet-stimulans-bekräftas osv. En annan hade fastnat i det för längesen.

Sen när du väl ordnat ett eget boende, pga. Ett jobb som ej har stressat sönder dig- ja då kanske du har liiite mer ork att ta tag i de andra sakerna.

Det som är jobbigt är att jag har varit isolerad från ett ”vanligt” liv så länge att jag känner att jag låter de andra (samhället) ”vinna” om jag går ur den bubblan jag lever i nu. Det låter helt sjukt jag vet. Känslan av att det är jag mot resten av världen gör att den enda arbetssituationen som kan tillfredsställa mig är ifall jag skulle starta något själv som lyckas. T ex en musikkarriär men min psykiska ohälsa gör att jag inte har energin att satsa på det fullt ut, trots hög potential. Låser fast mig kring principer och låter hatet styra för mycket och ju mer jag grubblar på det desto mer låst och hatisk blir jag. Fan absurt detta

Ok, du är socialt begåvad och troligtvis ser helt okej ut eftersom du legat med många. Då har du all potential! Skulle ba gissa att du haft otur som hamnat såhär. Sätt dig ner med papper och penna, eller ta en promenad, lägg upp en plan och börja ändra dig. Förskjut det inte, livet är för kort för sånt. Ingen vet bättre eller kan hjälp dig mer än vad du själv kan. Du behöver bara rannsaka dig.

Har du någon vän, familjemedlem eller liknande som kan fixa ett jobb till dig? Bor du i Göteborg så har jag ett jobb till dig direkt.

Det som är jobbigt är att jag har varit isolerad från ett ”vanligt” liv så länge att jag känner att jag låter de andra (samhället) ”vinna” om jag går ur den bubblan jag lever i nu. Det låter helt sjukt jag vet. Känslan av att det är jag mot resten av världen gör att den enda arbetssituationen som kan tillfredsställa mig är ifall jag skulle starta något själv som lyckas. T ex en musikkarriär men min psykiska ohälsa gör att jag inte har energin att satsa på det fullt ut, trots hög potential. Låser fast mig kring principer och låter hatet styra för mycket och ju mer jag grubblar på det desto mer låst och hatisk blir jag. Fan absurt detta

Du verkar inte vara en hatisk man. Har läst dina trådar, ser det tvärtom faktiskt, som en bra person. Kanske jobba 50 procent och 50 procent musiken? Lätt för mig att säga jag vet. Men jag tror på dig och att du kan finns motivationen

Alltså jag vill verkligen inte vara negativ, försöker vara så uppriktig det går i att hjälpa dig men just musikkarriär är ju så himla energikrävande i uppstarten och kräver Energi som du kanske inte har just nu. Tror det mest hälsosamma för dig är att samla ihop lite cash genom att våga jobba ett vanligt jobb ( ej tidiga morgnar dock). Detta kommer ge dig ett eget boende och förmodligen ett normalt förhållande också. Du kan inte bo hemma för det går bort hos precis varenda tjej av förståeliga skäl.

Var på arbetsförmedlingen idag men de hade ingen tid. Känns som ett litet steg i alla fall. Åstadkommer väldigt mycket när det kommer från mig själv men så fort någon annan lägger sig i/tjatar/visar agg mot mig i mina val så blir jag defensiv och tappar lusten tyvärr. Just pga tidigare nämnda grejen att det känns som om jag bara tar tag i mitt liv för andras skull och inte min egen, för jag har stundvis ett så stort självförakt att jag inte tycker mig vara förtjänt av att satsa på mig själv.