Skulle svenskan ha 600 000 ord?

Svenskan kongruensböjer ju adjektiv efter ords genus medan engelskan inte alls gör det (eftersom de bara har ett genus). Sedan är ju inte engelskans kongruensböjning av verb mycket att skryta med då nästan 100% av alla verb bara har två unika böjningsformer i presens.

Jag tyckte bara att det var lite märkligt att Mackan påstod att engelskan knappt utvecklats alls sedan medeltiden, då den ju har förändrats väldigt mycket sedan dess.

Jodå "Ye olde english" som man säger.

Vad jag tänkte mest på att en modern engelsman kan förstå äldre engelska men om en modern svensk försöker sig på att läsa äldre nysvenska

eller yngre fornsvenska

Så skulle det bli märkbart svårare.

Jag förstår hur du menar där, även om jag personligen tycker att texten om Simson och jungfrun är väldigt enkel att förstå. Den stora del av "dagens ungdom" (även om det känns löjligt att använda det uttrycket, i all synnerhet eftersom jag själv är långt ifrån gammal) som inte ens läser böcker längre, utan uteslutande konsumerar mer lättsmält media, skulle kanske inte tycka samma sak.

Jo man kan förstå den om man försöker, men på samma sätt kan jag förstå danska och norska om jag försöker. Men om man bara ser på det "för vad det är" så är det ju inte alls språket vi använder nu.

Det är i min mening det som gör att svenskan är ett så ordrikt och levande språk, det har genom tiderna ändrats med tvära kast och vi raderar egentligen inte ord som faller ur vardagligt bruk, ska vi vara symboliska så samlar vi våra ord på en grammatisk vind. Nya ord ersätter gamla i folkmun med tiden (som "tamburen") men finns ändå kvar som synonym.


Jo, jag medger att det var en väldigt "grov" liknelse, men taggarna slår ut på mig när folk generellt jämför svenska och engelska och utmålar svenska som ålderdomligt och att engelska är det framtida levande superspråket för i jämförelse så är det ju rent skitprat, svenskan har stöpts om och utvecklats extremt med åren, en genomsnittlig svensson skulle stå som ett frågetecken om han/hon hade haft en konversation med en 1500-tals svensk men en modern engelsman skulle inte ha större problem med att samtala med en medeltida motpart.

Edit:
Vi hade denna diskussionen i grundskolan när vi läste om svenskans historia, moderna svenskar skulle inte alls förstå fornnordiska men islänningar skulle inte alls ha problem med detta.

Jag känner många som har stora problem med äldre svenskans pluralformer, som ändå var gängse i skrift in på 40-talet. "äro" verkar ofta tolkas som en äldre form av "är" snarare än en böjning.


Islänningen skulle ha ett starkt övertag genom sin grammatik och ordförråd, men det vore ändå svårt pga att vokalerna har utvecklats ungefär lika mycket som svenskan eller tyska sedan medeltiden. Har svårt att tänka mig något europeiskt nationalspråk som är användbart längre tillbaka än 1400-talet.

:edit:

Medelengelska liknar modern engelska i skrift genom den fossiliserade stavningen, men uttalet är helt annorlunda, kortfattat uttalade man orden som de stavades på den tiden. alltså knight uttalades /knixt/
https://www.youtube.com/watch?v=HXZCnDr5gXU

Får nog utbilda mig vidare i detta.
Kan man inte säga att isländska är en isolerad och utvecklad version av fornnordiska och att svenska är ett blandspråk skapat med fornnordiska som grund och influerats starkt av lågtyska och andra grannspråk?

Gällande engelskan så blev jag lite ställd av videon du postade, lät det verkligen så? Typ en tredjedel var vad jag skulle kalla "normal engelska" och sen lät det bara som de pytsade in tyska och danska på måfå. Lät det på allvar så här så här så får jag nog omvärdera min tes för jag baserade den på skriftspråket.

Ett tips är som sagt att ljuda ut engelska ord som de stavas och att glömma de krångliga uttalsreglerna.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Great_Vowel_Shift