Jefligt dramatisk titel, men "so be it"
Ok, är +40
Träffade för några år sedan, efter min skiljsmässa världens underbaraste kvinna.
Vi klickade direkt! Trotts att det var stormigt i början tyckte jag bara om henne mer och mer.
Båda hade barn och efter några månader började vi umgås kring barnen åxå.
Förhållandet gick hackigt, men i rätt riktning.
Det var dock komplicerat, hon levde efter ett tag hos sin xman på barnveckorna, semestrade med sitt X, och umgicks med mig kring barnen.
Detta pågick rätt länge, och jag lyckades nog hamna i kläm.
Anledningen att jag luftar mig nu, är att förhållandet avslutades, hon ville söka nytt. Och det accepterar jag och önskar henne all lycka i världen.
Ensam kvar.
Dock kunde jag lika gärna beskriva det hela som att vara ihop med...
(FB) Det finns bara han
eller
(FB) Ambivalens för min pojkvän
Hon lyckades bli mitt allt, för att sen vända och springa, få mig att tro att jag betydde något, för att sedan dissa igen.
Upprepade gånger. (Läs många gånger!)
Jag saknar henne, älskar henne, gråter efter att inte få träffa hennes barn. Jag saknar det vi hade.
Hon var allt jag ville ha..
Efter uppbrottet kastade jag mig direkt i en annan kvinnas famn.
Blockat henne på alla kanaler jag kan komma på.
Är tammefan livrädd att hon ska ändra sig och nässla sig tillbaka. Undviker alla ställen där jag kan riskera stöta på henne, tagit bort gemensamma vänner....
Men nu ska jag erkänna, jag har gett upp. Och det känns skönt att acceptera att jag inte är den hon vill ha.
https://www.youtube.com/watch?v=oILhizmpVCI
Ok, är +40
Träffade för några år sedan, efter min skiljsmässa världens underbaraste kvinna.
Vi klickade direkt! Trotts att det var stormigt i början tyckte jag bara om henne mer och mer.
Båda hade barn och efter några månader började vi umgås kring barnen åxå.
Förhållandet gick hackigt, men i rätt riktning.
Det var dock komplicerat, hon levde efter ett tag hos sin xman på barnveckorna, semestrade med sitt X, och umgicks med mig kring barnen.
Detta pågick rätt länge, och jag lyckades nog hamna i kläm.
Anledningen att jag luftar mig nu, är att förhållandet avslutades, hon ville söka nytt. Och det accepterar jag och önskar henne all lycka i världen.
Ensam kvar.
Dock kunde jag lika gärna beskriva det hela som att vara ihop med...
(FB) Det finns bara han
eller
(FB) Ambivalens för min pojkvän
Hon lyckades bli mitt allt, för att sen vända och springa, få mig att tro att jag betydde något, för att sedan dissa igen.
Upprepade gånger. (Läs många gånger!)
Jag saknar henne, älskar henne, gråter efter att inte få träffa hennes barn. Jag saknar det vi hade.
Hon var allt jag ville ha..
Efter uppbrottet kastade jag mig direkt i en annan kvinnas famn.
Blockat henne på alla kanaler jag kan komma på.
Är tammefan livrädd att hon ska ändra sig och nässla sig tillbaka. Undviker alla ställen där jag kan riskera stöta på henne, tagit bort gemensamma vänner....
Men nu ska jag erkänna, jag har gett upp. Och det känns skönt att acceptera att jag inte är den hon vill ha.
https://www.youtube.com/watch?v=oILhizmpVCI