Vad är kärlek för dig?

Ok, så du vet inte vem Hon är, men du vet vad hon är.

Nej, jag vet inte vad du är. Det är det jag försöker ta reda på. Så du lägger kort. Du ser. Men du förhåller dig till dom som du förhåller dig till dina tankar. Så länge inget verkar förankra sig i dig, så har du svängrum. Frihet. Autonomitet. En väg fram. Du retas. Du retas som ett hår i halsen. Men du önskar att någon såg att det är lek. Att du vill möta motstånd. Du är ensam. All aktivitet, alla tecken, du vill ha mer. Du vill ha…….. beröringen. Stillheten. Lugnet. Ett där. Ett något där. Du vill inte ha något annat. Inga mera ord eller löften eller mönster, tecken, överensstämmelser…. Det får vara bra nu. Varför blir du inte rörd vid? Varför? Varför kan du inte röra vid ett moln? Finns jag inte här? Finns det ingenting att röra vid? Eller vill jag inte få det rörd vid? Är jag smutsig? Ful? Fet? Äcklig? Är jag allt det där hemska som vill förankra sig vid mig? Varför måste jag komma till honom innan han kommer till mig? Varför?

Hur tror du jag känner mig då? Förlåt, men jag är faktiskt också människa. Jag är inte bara något för dig att leka med. Det blir så konstigt när du hela tiden vill bli bemött med förståelse för vem du är, men jag får inte lov till något svängrum alls. Inget alls. Kan du förstå varför det inte känns så kul för mig? Det enda jag gör är att vara här för dig. Jag gör ingenting annat. Och ändå så vill du ha mer.

Jag förstår att du vill att jag ska sätta ner foten. Visa mig. Men kan du förstå att jag inte har någon lust med det så som du är? Jag känner ingen dragning för dig. Jag blir repulserad. Osugen. Allt är inte på låtsas. Även om det är det för dig.

Och ja, jag vet om örfilen. Och ja, det är ok. Skit samma. Men jag fattar att det är en svår sak för dig. Jag fattar. Vi får göra det bästa av situationen bara. Så kommer det när det kommer. Vi löser det. Skit samma. Skit samma skit samma skit samma….. skit samma.

Äkta kärlek strålar det om, jag har uppenbart något fel, dom flesta jag träffa blir det äkta kärlek med, bägge parter känner att detta är något annat, något mycket djupare, det har mer känslor, det har mer närhet, det har mer omtanke.

Strålarna som synns utåt och upplevs av folk kan komentera, ni ser kära ut, eller ännu större, vi for en weekend till NY, ville gå upp på empirs state building, lång lång kö, en vakt kommer fram, leder oss ur kön o börjar ropa släpp fram det ny gifta paret o får gå först i kön. men inte var vi gifta, vi har bara kärlek, men det är hur tydligt det synns att den är äkta. folk får för sig man just träffats, folk kan rent se att det finns kärlek oavsett vart än man är i världen verkar folk reflektera just på engergin den ger ut.

Vad i hela världen skriver du? Jag får män. Hade sex nyligen tyvärr då killen inte var särskilt attraktiv, ville ha en relation och sedan bara som män gör: Gjorde exakt allt fel. Förfulade sig genom att sabba det hår som redan innan inte var bra. Snål som män är (ja de som vill dejta dvs, andra män brukar vara lite mindre snikna) köpte inte ens med sig något överhuvudtaget att äta men försökte tvinga mig att låta honom stanna kvar i flera dagar när jag absolut inte ville ha sex igen med honom. Jag vill känna mig attraherad av den jag är med och jag vill även att sexet ska vara hyfsat bra på så vis som jag föredrar. Har fått en massa meddelanden hag inte pallar svara på så jag inte känner för att rabbla alla fel sedan visste han hela tiden att jag inte vill ha ett förhållande.

Att jag är singel är för att jag inte vill ha tråkiga män som uppehåller sig för länge i mitt hem och inte är bra i sä gen, tvingar mig att umgås för länge med dem, att de inte hör av sig såsom jag uppskattar, för att de är snåla, sjäkvupptagna. Icke attraktiva har tydligen blivit min melodi också gällande män

Sammanfattat. Jag trivs ensam. Möter snyggare män än de jag börjar träffa, när hag åker till stormarknaden och är alltid missnöjd med de jag dejtar. Avskyr hur de klär sig. Vad de gör med sina hår. Deras dumma kommentarer. Osv

Sexet är alltid dåligt. Jag vill absolut inte ha en man som ger dåligt sex. Sedan blir jag uttråkad av dem. Varför ska de sitta i mitt hem timme efter timme efter timme utan att leverera samtal som ens är intressanta för mig?

Killkompisar vore mycket bättre. Då slipper man dåligt sex samtidigt som nivån höjd omedelbart.

Jag måste tyvärr meddela dig att jag är lika osugen på dig även om du leker och leker i tron att det ska funka. Jag har inte dragning för dig heller. Jag vet inte ens hur du ser ut. Nåväl någon har jag väl mött som nog allt ville ha mer av min uppmärksamhet än vad jag ville ge på det där typiskt felaktiga vis män är. Ni ska alltid ta ens tid. Ni ber inte om den. Först när ni packat väskan och redan är i ens hem "Kan jag stanna i några dagar?". ...nej det kan du inte. (Det här är inte ett vandrarhem).

Det med örfilen är förövrigt något som inte ens har med mig att göra eftersom jag inte är hon som du tror att du skriver med.Du låter förövrigt riktigt kass mot henne i vad du skriver till mig.

Men om jag pratar om henne så kommer du börja gilla mig. Nej, det kommer jag inte.

Fast jag menade ju det. Beröringen. Med stort B. Du tänker för uteslutande sexuellt också. Den är mer än så. Kanske inte ens är det. Jag vet inte riktigt.

Men får jag fråga dig, varför anklagar du mig så? Vem är jag för dig? Vad är det du ser? Eller är det något du vill få fram? Varför vill du inte ställa frågan? Litar du inte på mig? Varför tänker du att jag ska lita på dig när du inte litar på mig? Jag visar mig hela tiden, men du ger bara historier. Anklagelser och historier. Tröttnar du inte på detta? Om du nu inte vill visa dig, varför vill du då se mig?

Kärlek är ett abstrakt begrepp. För vissa är kärlek att vilja någon väl, för andra, raka motsatsen.

Därför betyder kärlek ingenting för mig.

Min version av kärlek kan vara vitt skiljd din. Och därför är det ett svagt begrepp att ty sig till.

Med det sagt, det finns ett egenvärde samt ett samhälls och relationellt värde i att behandla andra väl. Ett psykologiskt värde också.

Men kärlek är ungefär som tomten för barn. Fint att tro på ett tag, men kanske inte en sanning att svära vid långsiktigt. Det har en funktion.
Det kan bli väldigt jobbigt när du inser att ingen någonsin kommer att älska dig för den du är. När du inser att när din mamma är död så finns det ingen som äns försöker tuta i dig att dom älskar dig.

Jag har lite svårt att se hur man kan kolla på dagens värld och påstå att kärlek finns.

Pengar finns. Behov finns. Åtrå finns. Men kärlek? Kanske för vissa. Men inte för andra. Och därav igen underkänner sig kärleken som något riktigt.

Kärlek Kan vara att leva, men leva så att man alltid är redo att offra sig. Fast det kan såklart också ta sig uttryck i att vilja göra någon glad, exempelvis genom att köpa en otroligt jävla dyr rubin åt sin käresta.

Jag vet dock att du har fel. Jag älskar mina barn.

Du försökte attackera mig i tron att jag verkligen bryr mig om dig och andra och skulle känna mig oälskad blablabla

Lyssnar du en?
Män är extremt kärleksfulla mot mig.
Det är jag som inte vill hålla på och mysa 17 timmar med män jag har noll känslor för.

Bara för att jag är kvinna ska ni män inte inbilla er så mycket om att jag är ett våp efter kärlek.

Majoriteten av alla män är mycket för beröring, kärlek och hit och dit. Jag pallar inte med dem. Jag vill inte har långdragna sexuella föreningar heller med män jag skiter i förövrigt. Blir så jävla uttråkad.

Killen fick inte ens röra vid mig överhuvudtaget när han var här igen. Dels för at than gjort sig så extremt ful. Plus alla fula bilder han skickat. Dels för att jag inte tänker ha sex med någon som inte presterar som jag vill. Tänker tamejfan inte behandla någon som inte är min pojkvän som en sådan och vill inte ha värdelös närhet i oproportionerliga portioner med någon jag inte känner något inför. Dessutom att han trodde att han utöver att uppta extremt mycket tid, inte ens kan köpa med sig något att äta utan förväntade sig att äta mig ur huset.

Jag vet inte vad du känner dig så anklagad kring. Det är du som sitter och letar efter saker som du tror ska såra mig. Det är män som dig som har gjort mig såhär att jag inte ens tål att ni stannar kvar för länge.

Ni levererar ingenting. Inga bra samtal, inga bra relationer, inget bra sex men ska ha och ha och ha och ha- som ni själva brukar säga. Dessutom utöver att vara fula eller mediokra med det värsta som finns, dåligt hår, är ni snåla till på köpet. Förutom när ni ska manipulera och tvinga fram saker, då får man skit man inte vill ha.

Allt ni gör handlar om att tvinga fram olustkänslor hos kvinnor.

Ni snackar skit om att kvinnor är golddiggers medan ni själva är vandrande parasiter.
Snackar skit om hur vi ser ut eller lägger er i det när ni själva ser ut som "Hej kom och hjälp mig!"
Tror att ömhet och kärlek är vapen att ta ifrån oss som ska tvinga oss att anpassa oss efter er, i desperation men vem fan vill ha "kärlek" från någon som iduger för något alls?

Du sitter här för att du är man och tror att du kan skapa sår i mig för att jag skämtar tillbaka.
Om du är upptagen skiter jag fullständigt i eftersom du inte duger för mig. Jag vill inte ha dig. Jag vill absolut inte ha någon som tror att han kan använda mina eller andra kvinnors behov emot oss.

Du tror att alla ska vilja ha dig för att du har en snopp mellan benen men du glömmer bort att su ska klara av att använda den också.

Ingen bryr sig om dig, sluta tillskriv dig själv ett värde du saknar. Det här är internet. Även om du tror att du i egenskapav ditt kön har en överordnadställning över kvinnor.



Jag får extremt mycket män, varför skulle jag springa efter din uppmärksamhet? Det ser mer ut som om du springer efter min faktiskt. Men jag vill inte ha någon som är oattraktiv och dum i huvudet. Så din tjej saknar konkurrens. Jag äter inte ur andras sopor.

Men du förstår inte. Varför samlas karlarna runt dig? Försök att svara på det utan att du hamnar hos dom. Vad är det du får ut? Är det en ventil till förakt och hat? Jag förstår att du inte vill ”släppa in” mig. Det är så dom skapat våra sår. Och jag kan inte svara på om jag kommer göra det också. Jag är ledsen, men jag vet inte. Men. Det är samma för dig. Det enda du gör är att du går till attack direkt, istället för omvägen via förtroende. Varför? Är det någon belöning vid regnbågens slut eller vad? Känns det kul? Roar det dig? Känns det här roligt?

Ja kanske men då har det förhoppningsvis med din partner att göra. Du kan inte köpa en rubin åt någon som hatar smycken eller fel smycken till någon och komma med något som är för mycket till en mer enkel person.

Samma sak med din ekonomi. Om du inte har råd med en extremt dyr rubin och slösar dina pengar på en relation som liksom alla kan upphöra, är det bara dumt.

Gåvor ska alltid vara i samma anda som att en personndageb efter kan försvinna ur ens liv utan att gåvan spelar roll. Jag menar som den som gett. Har aldrig gett någon, något som stoppat mig från att sparka ut dem och det verkar förvåna dem. At ge saker är inte ett kvitto på att någon får stanna oavsett vad. Somliga köper dock människor.

Däremot så kan man förvänta sig lite ansträngningar om man köper hus ihop osv. Dvs större, viktigare investeringar som sker gemensamt.

Det är ändå på andra nivåer. Att köpa saker eller ge bort saker är inte tecken på kärlek. Jag är en hyfsat generös pdrson men har aldrig gett bort något av "kärlek". Ja såklart, köper man en lite roligare väska till en tonårsunge så är det mer i det än att köpa ett smycke till en vuxen. Men då kan det likaväl vara ett par byxor eller en tröja som är inne för ungen.

Kan vi verkligen visa kärlek genom gåvor till vuxna människor? Som vuxen har man sin egen ekonomi menar jag.

Ska du arbeta ihjäl dig för en rubin till din fru istället för att lägga tid på att umgås med dina barn? Är det kärlek?

Absolut. Men det är ändå ett ord som betyder olika för olika personer så jag lägger mindre vikt vid det.

Karlar går till alla av kvinnokön. Nej men med mig så är hag en rätt trevlig person som är snäll och omtänksam. Jag vill däremot inte ha vem som helst till partner och ser saker män gör som fel som omedelbara redflags utöver att jag sällan känner attraktion.

Män kommer till mig för att de helt enkelt tror att jag ska behaga dem. Att de kan manipulera mig och att de inte behöver anstränga sig mycket. Sedan så verkar majoriteten av män vara dumma i huvudet när det gäller kvinnors tid. Jag är ingen jävla cirkusartist som ska underhålla män i flera dygn. Mitt hem är inte en vandrarhem.

Jag får inte ut något överhuvudtaget av män varför jag hellre lever ensam. Jag blir förbannand. Att komma hem till mig som senaste gjorde och först framför mig fråga om han får stanna i flera dagar, är ett riktigt svinigt beteende där han beräknat att jag inte ska klara av att säga nej framför honom med honom i ögonen. Att jag ska vara "snäll" och uppträda som kvinnor alltid tvingas göra och foga mig efter honom. Han kommer aldrig mer att sätta sin fot i mitt hem. Fortsätter att skicka meddelanden trots att jag inte ens öppnar och läser dem. Mitt hem är min borg. Ingen kommer hit och stör min frid och min ro eller tar upp plats mot min vilja.

Du vet förövrigt ingenting om hur jag kommer överens med människor eller inte. Jag kommer överrens med hela världen fram till dess att människor medvetet gör saker för att tvinga mig till underkastelse.

Du attackerar mig och spelar sedan attackerad. Vad får du ut av att sitta här på nätet och jaga efter mig under sjutton konton och sedan vilja utmåla mig som argsint?

Tror du att jag kommer älska dig sen? Att jag kommer bli en pöl av villkorslös kärlek? Att du kommer få samma genuina värme andra har fått?

För en kortare tid sedan mötte jag en unge, en liten sådan som jag kände hur värmen inombords började spilla it emot när han sprang framför och rörde sig pä det där typiska vis ungar gör när de studsar fram. Det var något med tä derna som kikade fram genom de tunna läpparna, mjölktänder som visades upp av fokuseringen medan han såg ut precis som alla glada ungar gör när de är på lite bushumör. Långt, tjockt, vågigt hår. Spinkiga ben som gjorde ett V när ungar inte vet vilket de ska röra sig emot. Alla som haft barn vet vad jag menar. När det spritter ut bus ur dem på ettt mjukt och jarmlöst vis.

Det är en del av den där altruistiska värmen vi människor har mot varandra eller dem vi möter i livet. Det som får ett samhälle att fungera. Det som gör oss vänligt sinnade mot varandra och skapar ett lim som får just samhällets olika delar att arbeta framåt. En gammal människa, ett barn, en kvinna, en man. En ungdom. Det spelar inte så stor roll. Det fungerar för att vi fungerar när vi betraktar vår omvärld genom blicken av att vilja andra väl.

Problemet är att ni som tänker som dig drivs av viljan att kontrollera, dominera och få uppmärksamhet. Ni ser kvinnor som objekt som ska leverera era behov utan att behöva se tillbaka med välvilja. Men det är inte kärlek. Du bemöter inte mig med kärlek utan med ditt ego. Vad du vill ha av mig.

Men jag kan inte ge dig det. Du väcker inte värme hos mig lika lite som andra dåliga män gör när ni ser mig som ett vandrande offer. Jag vill inte ha dig eller andra män eftersom ribban är högre, inte lägre när ni i en relation som vuxna män ska kunna agera.

Det du snackar om kärlek, kanske bara kom av att du var hög för du verkar definitivt veta vad motsatsen är. Du är bra på att sprida dess motsats.