Vad är kärlek för dig?

Karlar går till alla av kvinnokön. Nej men med mig så är hag en rätt trevlig person som är snäll och omtänksam. Jag vill däremot inte ha vem som helst till partner och ser saker män gör som fel som omedelbara redflags utöver att jag sällan känner attraktion.

Män kommer till mig för att de helt enkelt tror att jag ska behaga dem. Att de kan manipulera mig och att de inte behöver anstränga sig mycket. Sedan så verkar majoriteten av män vara dumma i huvudet när det gäller kvinnors tid. Jag är ingen jävla cirkusartist som ska underhålla män i flera dygn. Mitt hem är inte en vandrarhem.

Jag får inte ut något överhuvudtaget av män varför jag hellre lever ensam. Jag blir förbannand. Att komma hem till mig som senaste gjorde och först framför mig fråga om han får stanna i flera dagar, är ett riktigt svinigt beteende där han beräknat att jag inte ska klara av att säga nej framför honom med honom i ögonen. Att jag ska vara "snäll" och uppträda som kvinnor alltid tvingas göra och foga mig efter honom. Han kommer aldrig mer att sätta sin fot i mitt hem. Fortsätter att skicka meddelanden trots att jag inte ens öppnar och läser dem. Mitt hem är min borg. Ingen kommer hit och stör min frid och min ro eller tar upp plats mot min vilja.

Du vet förövrigt ingenting om hur jag kommer överens med människor eller inte. Jag kommer överrens med hela världen fram till dess att människor medvetet gör saker för att tvinga mig till underkastelse.

Du attackerar mig och spelar sedan attackerad. Vad får du ut av att sitta här på nätet och jaga efter mig under sjutton konton och sedan vilja utmåla mig som argsint?

Tror du att jag kommer älska dig sen? Att jag kommer bli en pöl av villkorslös kärlek? Att du kommer få samma genuina värme andra har fått?

För en kortare tid sedan mötte jag en unge, en liten sådan som jag kände hur värmen inombords började spilla it emot när han sprang framför och rörde sig pä det där typiska vis ungar gör när de studsar fram. Det var något med tä derna som kikade fram genom de tunna läpparna, mjölktänder som visades upp av fokuseringen medan han såg ut precis som alla glada ungar gör när de är på lite bushumör. Långt, tjockt, vågigt hår. Spinkiga ben som gjorde ett V när ungar inte vet vilket de ska röra sig emot. Alla som haft barn vet vad jag menar. När det spritter ut bus ur dem på ettt mjukt och jarmlöst vis.

Det är en del av den där altruistiska värmen vi människor har mot varandra eller dem vi möter i livet. Det som får ett samhälle att fungera. Det som gör oss vänligt sinnade mot varandra och skapar ett lim som får just samhällets olika delar att arbeta framåt. En gammal människa, ett barn, en kvinna, en man. En ungdom. Det spelar inte så stor roll. Det fungerar för att vi fungerar när vi betraktar vår omvärld genom blicken av att vilja andra väl.

Problemet är att ni som tänker som dig drivs av viljan att kontrollera, dominera och få uppmärksamhet. Ni ser kvinnor som objekt som ska leverera era behov utan att behöva se tillbaka med välvilja. Men det är inte kärlek. Du bemöter inte mig med kärlek utan med ditt ego. Vad du vill ha av mig.

Men jag kan inte ge dig det. Du väcker inte värme hos mig lika lite som andra dåliga män gör när ni ser mig som ett vandrande offer. Jag vill inte ha dig eller andra män eftersom ribban är högre, inte lägre när ni i en relation som vuxna män ska kunna agera.

Det du snackar om kärlek, kanske bara kom av att du var hög för du verkar definitivt veta vad motsatsen är. Du är bra på att sprida dess motsats.

Igen - varför åsidosätter du dig själv? Varför är allt bara en utgångspunkt av andras behov? Ser du inte vad som händer med det? Du. Är. Inte. Fullkomlig. Du har inte oändlig kärlek att sprida. Det finns en gräns för allt. Även för dig.

Så igen - vad är endgame för dig? Är det bara fortsätta spelet så länge du är på topp? Är det allt?

Aldrig någonsin behöva se efter om du har något? Istället jäkta runt så gott det går i hopp om att det aldrig tar slut.

Jag har en annan fråga också som jag vill se hur den landar hos dig. Vad ser du när du ser Anna Anka?

Jag är inte villkorslös kärlek längre. Jag är ganska stängd. Givetvis så uppskattar jag min omgivning såsom människor brukar göra om de inte är svårare psykiskt dåliga. Men jag har inte någon djup psykisk ohälsa och ser inte på omgivningen med negativa tankar och känslor. Det är en värld där jag inte har relationer med egna negativa erfarenheter. Sedan så kan såklart folk ta illa upp av vad jag skriver, det är självklart. Precis som de kan ta andra saker mer positivt.

Min gräns drogs för väldigt länge sedan.

Det finns inget "spel" och jag är inte "på topp". Internet är en miljö. Utanför den pågår livet. Människor har fullt upp med sina vardagsbestyr, deras liv rullar på. Du får det att låta som om det förflutna fortfarande pågår men saken är attt alllas våra liv fortsätter. Du förstår, t.ex den jag dejtade senast, de tvar några år sedan. Hans liv har fortsatt precis som mitt utan anknytning till varandras. Samma sak kommer gälla den här senaste. Idag är det färskt för honom, sedan tar tiden över. Han kommer aldrig fatta alla sina fel och jag kommer aldrig säga dem till honom. Att han sedan kan leva i sin hopplöshet utan att hitta en partner har inte med mig att göra.

Det handlar inte om att "ha" någpt. Alla vet att få barn var det enda viktiga för mig. Jag skiter fullständigt i alla er män. Jag vill inte ha er. Ni skapar problem och uppträder som svin. Ni är totalt oförmögna att göra saker rätt. Någon annan får tvingas leva med er. Inte jag. Jag tål inte hur ni är och fungerar. Ni kallar det för hat så fort ni inte får fortsätta utan att kritiseras men det finns absolut ingenting av värde med er och era beteenden i relationer. Det är inte som så att jag bara "haft otur" utan bevisar att kvinnor som har en partner står ut med skit jag inte finner mig i.

Vad duger du till?
Vad kan du göra för mig?
Vad har du att erbjuda mig?


Ingenting, eller hur? Så varför skulle jag vara intresserad av dig?

Kom inte med motsvarande frågor. Jag vet vad jag för med mig och om det inte passar så är det faktiskt inte ett problem. Även män får välja partners som de upplever skapar relationer de vill ha. Problemet är att män som inte levererar, vill ha mig eller ställer krav på mig.

Jag tackar för din ärlighet. Jag lämnar diskussionen för nu. Vi kanske återses framöver. Hoppas du har fint väder. Nu ska jag ge mig ut på stan.

Jag vill fördjupa mig i kärlek och känslor.

Vad tänker du när du är kär? Eller känner kärlek för tex ditt barn.

Ser du bilder/scenarion ihop med den du känner för?

Eller blir du upprymd och glad?

Vilka är dom dominerande dragen?
Vad driver känslan?

Berätta så detaljerat som möjligt.