Avskaffa monarkin!

Aha, du menar att Karl XII var duktig på att se till att hans armé slog ihjäl fler än som fick åt i hans. Nåväl, även hans taktiska bedrifter är överdrivna. Viktigaste är att för varje slag, oavsett vinst eller förlust, förde han Sverige närmare avgrunden. Ett krig ska föras mot fred, men kungen var inte intresserad. En bra fältherre ska veta varför han gör något. Inte så Karl XII, som på grund av sin stolthet satt och lurade nere i Turkiet i flera år.

Faktiskt är det svårt att hitta någon naturkatastrof som skulle vara värre än den skada Karl XII orsakade Sverige. Han är ett varnande exempel på varför monarki är farligt, och varför flertalet stater gjorde sig av med det efter flesta världskriget.

Nu är det så att den här lilla gubben är rätt bildad. Och till skillnad från dig här jag också förmågan att förstå det jag läser. Det du refererar till är ett beslut att införa monarki i Finland. Ett beslut som annuöerades efter någon månad. Att kalla det statskupp är kanske att ta i, men det var på mycket lösa boliner som beslutet trycktes igenom. Efter rysk överhöghet, två krig och ryska revolutioner, grävde den uppenbart konstitutionslösa nya staten fram en över hundra år gammal svensk, som alltså inte ens vart aktuell i Sverige.

När demokratin väl var på plats, du vet det där du har svårt med, fanns ingen som helst majoritet eller folkligt intresse för någon monarki. Då efter första världskriget var inte kungar riktigt på modet förstås. Vidare visade sig också att föremålet för uppmärksamheten, någon anonym greve från Tyskland, bör det kom till kritan egentligen inte var så intresserad. Att de valde Tyskland av alla länder visar också på hur världsfrånvända monarkisterna var.

Nu när jag repeterar ser jag också att monarkisterna inte hade någon egentlig majoritet för beslutet, utan att det var mer en till tillfällighet de tog till vara på. Sen när Mannerheim, inte vem som helst alltså, kunde styra och ställa, så han till att säkra republiken.

Att påstå att Finland var nära att bli en monarki, är att dra den här historiska kuriositeten långt bortom rimligheten. Nej, Finland var INTE nära att bli en monarki.

Framför allt skall krig föras mot seger, oavsett hur man definierar seger. Segrar man uppstår i allmänhet större möjligheter till en fördelaktig fred. Annars är det lätt att få fred - det är bara att ge upp och låta sig förslavas. Det brukar vi som är frihetsälskande helt avvisa.


Tja, vi har förstås Miljöpartiet som en stark konkurrent...

Men, jag förstår Dig som att de styrelseskick som kom istället i Ryssland och Tyskland skulle ha varit att föredra framför konstitutionella monarkier. Det är en oroande uppfattning som ligger mycket långt från all demokratisk ära och redlighet.

"Inte ens" är en litet skojig formulering, med tanke på att orsaken till att 1772 års regeringsform upphörde i Sverige till följd av statskuppen 1809, medan den fortsatte att vara gällande lag i Finland fram till 1919. Att ha en över hundra år gammal konstitution är alls inget underligt; se på USA och Norge. I Sverige gällde 1809 års regeringsform fram till sista december 1974. Det var således inget underligt i den finländska lösningen, snarare tämligen följdriktigt. Att Tyskland förlorade kriget och kejsardömet föll, medförde förstås att den monarkiska legitimiteten för Fredrik Karl, prins av Hessen, minskade dramatiskt och han tycks ha varit en omdömesgill man, så han avstod.


Nja, det fanns några ganska goda skäl att vända sig till Tyskland. För det första var så klart Ryssland uteslutet. För det andra ville man inte gärna ha någon från Sverige, som strängt taget inte hade någon att avvara heller. För det tredje hade Finland under första världskriget samarbetat nära med Tyskland för sin självständighet, främst tänker jag på Jägarrörelsen. Men, för det fjärde var det nog i Tyskland som det fanns någon lämplig pretendent att finna, med alla de kunga- och furstehus som där fanns.


Visst var Finland nära att bli monarki, men historiens tillfälligheter ville annat. Men, det är nog riktigt att när man hade Mannerheim så kunde man stå ut med att bli republik - utan honom hade det sannolikt inte fungerat.

Seger? På vad sätt ljuger du nu då? Att Karl XII inte skulle ha något val? Att han kämpade för Sveriges överlevnad? Han krossade för att hans stolthet sa att han måste vinna allt, hur många hundra tusen liv som än gick åt. Alla rådgivare sa året honom att hitta en fred. Men det sket han i.

Då nu Miljöpartiet inte är ett seriöst svar, antar jag att du inte kan hitta något värre än Karl XII.

Nu var det inget fel på Weimarrepubliken i sig, eller vad det nu hette i Ryssland efter 1905. Men det är klart, du föredrar väl Vilhelm, och livegenskapen.

Som sagt redogjorde jag ovan för hur det gick till. Att tro monarkisterna verkligen skulle få till en monarki är befängt. Egentligen är det förvånande att de kunde driva frågan så långt, vilket säkert berodde på oroligheterna efter inbördeskriget. Som sagt annullerade den demokratiskt valda riksdagen snabbt beslutet.

Finland klarade sig utmärkt utan Mannerheim i fredstid. Men när det drog ihop sig till krig han var han oundgänglig. Finns det någon annan stat som har en enda person att tacka för så mycket?

Ja, det är klart att de fick leta i Tyskland. Där letade ju alla efter gemåler när kungliga skulle inavlas. Men det blir inte en mindre idiotisk idé 1918 för den sakens skull.

För att vara så okunnig som Du, så är Du synnerligen generös med förolämpningarna. Det brukar aldrig vara en god prognos i debattsammanhang.

Kungen hade säkert ett flertal val. Han valde t ex fel när han framryckte för långt in i Ryssland, men får också betänka vilka alternativ han hade. När vi ser effekterna av freden i Nystad, så är det mycket allvarliga avträdelser för svensk del, men hade fred ingåtts t ex 1710, hade säkerligen förlusterna blivit ännu större. Danmark hade förmodligen tagit Skåne, till exempel.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Freden_i_Nystad


Något värre än MP? En katastrofal kung för Sverige var Gustaf IV Adolf, som förlorade Finland och Åland. Men, mitt skämt om MP har mycket fog för sig, som förvisso kräver en annan tråd att reda ut.


Det var väl bara fel på Weimarrepubliken - den ledde som bekant till Nazityskland. Ryssland blev inte republik 1905 - utan 1917, vilket ledde till Lenins och Stalins terrorvälden. Anser man att det var bättre utvecklingar än en stabil, konstitutionell monarki då är man nog litet... egen.

Befängt? Efter första världskriget etablerades Jugoslavien som en ny stat - en monarki. För Finlands del hade det nog inte funnits så många nackdelar med en konstitutionell monarki.


Inte ett land med en så kort historia, annars har vi förstås Storbritannien med Winston Churchill.


Nej, man letade gemåler där för att undvika inavel.

Förolämpning? Med tanke på hur du har strösslat med förolämpningar i den här tråden?

Fred 1710? Alldeles för sent. För varje år som gick blev förhandlingsläget sämre, på grund av att landets resurser blev utarmade. Nu ska vi inte uppehålla oss om Karls XII, då hans missbruk av enväldet förtjänar en egen tråd.

Märklig tanke det där att om något ersätts av något dåligt är det i sig dåligt. Nu fanns det mängder av problem i Weimarrepubliken, men införandet av demokrati kan knappast vara fel. Ja, om man föredrar demokrati framför den tidigare hårda diktaturen i Tyskland.

Sen blev jag lite förvånad över att du inte föredrog Ryssland 1905-1917? Är det inte demokrati du förespråkar, eller du kanske föredrar tzarväldet?

Ha ha ha! Jugoslavien som exempel på monarki efter första världskriget! Är det verkligen det bästa exemplet du kunde hitta? Man utropade monarki i det nybildade Jugoslavien helt odemokratiskt. Fick en stapplande demokrati, med mängder av politiska kriser. Kungen var en dryg jävel, som lade sig i och orsakade problem. Efter några år införde han diktator, och satte sig själv som högsta hönset.

Finnarna följde säkert händelserna i Jugoslavien, och kunde känna sig trygga med valet av republik.

Förhandlingsläget var tämligen gott fram till 1709, men motsidan var inte så intresserad.


Weimarrepubliken var en så dålig demokrati att den ledde till Nazityskland. Detta, och annat, gör att ingen skulle kalla den tidens Tyskland för demokrati med moderna mått mätt. Hade Tyskland istället förmått att tillskapa en konstitutionell monarki efter brittisk, eller till och med efter svensk, förebild så hade utvecklingen kunnat bli något helt annat.


Ryssland 1905-1917 var också tsarvälde, med närmast obetydlig dumamakt. Ryssland har visat att man saknar förutsättningar för fungerande och bärkraftig demokrati, men skulle det någon gång bli aktuellt så tror jag att en konstitutionell monarki är en bättre grund än den republik man har idag, som närmast måste betecknas som fascistisk.


Det är ett exempel på att det ingalunda var ur mode att tillskapa en monarki för en ny stat. Det utropades ett polskt kungadöme 1916, men utan kung. Första världskriget och tiden där efter, var turbulent och komplext. Tjeckoslovakien hade exempelvis inga förutsättningar att ens önska sig en monarki, trots att man bar arvet efter kungariket Böhmen.

I det perspektivet var den finländska vägen tämligen allmän och rimlig.

Att ett Poltava skulle inträffa förr eller senare visste var och en. Visst var andra intresserade av fred, men inte på de villkor Karl XII satte. Så fick det som det gick, och medan Karl XII där och surade i flera år nere i Turkiet, fick han tillfälle att visa vilken dålig diplomat och förhandlare han var.

Nåja, tzaren hade en betydligt mer begränsad makt, och om Lenin hade fått en massa pengar, skulle det mycket väl ha fått bra.

Först dömer du ut Ryssland som omöjlig att att demokratisera. För att direkt säga att med en kung skulle det gå bra. Som alltid utan några som helst argument.

Nu är 1916 inte efter första världskriget. Sen får jag erkänna att jag aldrig hört talas om det där kungadömet.

Däremot visar dina desperata exempel, att det inte var så poppis med monarkier efter första världskriget. Man avskaffade dem, man bildade dem inte. På mycket goda grunder för övrigt. Där det jugoslaviska experimentet du tar som exempel naturligtvis förskräcker.