Trötthet/fatigue endast när jag ska plugga?

Jag känner en enorm trötthet inför att plugga (läser ett program på uni) och har gjort det sen ungefär februari. Jag trivs bra med utbildningen, med skolan, klassen, staden och livet i stort, men just att sätta mig och läsa är stundtals omöjligt. Inte ens när jag ska tentaplugga känner jag någon stress och de gångerna man i det läget lyckas sätta lite eld i baken så håller det som längst dagen ut. Värst var det när jag i april mer eller mindre slutade försöka, försov mig, missade föreläsningar osv.

Vad jag nu insett är att det känns som att tröttheten är något avgränsad till plugget. Jag kan väl känna viss trötthet när jag behöver fokusera mig även på saker jag vill läsa, har några böcker jag försöker läsa som jag verkligen är intresserad av, men även där krävs det en del energi för att orka. Känns lite som att antingen så slutar man fokusera och tankarna bara går iväg till allt och inget, eller så kommer nämnda trötthet.

Nu är det ny termin men problemet kvarstår. Idag kändes det bra, hade en plan för de kommande dagarnas plugg som innebar jag behövde läsa en liten bråkdel av vad jag trodde, en dag-för-dag-plan och kände mig nöjd över att jag skulle få ihop det hela, men väl när jag började läsa blev jag rejält trött. Insåg det orimliga i att det uppstod där och då och tvingade mig att sitta och läsa, men det blir mest bara dumläsa när man inte lär sig något. Väldigt svårt att nå till ett läge där man a) läser b) förstår c) orkar

Vet inte hur begriplig min beskrivning är men tar gärna emot alla möjliga tips. Jag vände mig till studenthälsan i våras som tyckte jag överanalyserade, vilket säkert stämde, men det hjälpte ju mig inte. Ungefär lika bra hjälp som när någon säger "det är bara att göra det". Jag förstår! Och det stämmer ju, men tröskeln är så hög att jag i praktiken inte får något gjort. Ställtiden är flera timmar för att nå en punkt där man läser i fem minuter.

Kanske du kan starta en studiegrupp med dina kurskamrater där ni tar en kopp kaffe, läser tillsammans, diskuterar det lästa och förhör varandra. Jag tyckte det var mycket lättare att plugga vissa ämnen i grupp än att läsa själv. Eller bara att du åker in på universitetet eller biblioteket och pluggar där, det går ibland lättare att 'fatta allvaret' om man bara lämnar hemmet.

Vad läser du?

Du sätter dig ner, känner dig lugn och avslappnad ska läsa, så kommer tröttheten, sömnen smygande och du vill bara sova.
Detta är en klassiker. Du har sömnapné!
Man sover på nätterna, tror man men, det funkar inte så. Din sömn är av låg kvalité. Du sover inte tillräckligt med djupsömn för du slutar andas och väcks därmed. Men detta har du inget minne av när du vaknar.
Googla sömnapné.

På ett sätt kan jag tycka det kan hjälpa att sitta på biblioteket så jag håller med dig där men av många andra skäl tycker jag det inte funkar, främst preferens. Provade det ganska ordentligt förra hösten och kände mig sedermera väldigt nöjd med att sitta hemma och plugga när man fick in disciplinen för det.

Studiehälsan frågade saker om kost, träning, sömn osv. Jag har inte tyckt någon av de faktorerna varit problem men jag har ändå provat variera dem. Jag sover nog inte optimalt men jag har många gånger pluggat väldigt effekt även när jag sovit dåligt och jag har nog lika många gånger inte kunnat plugga när jag sovit bra.

Tror inte det har någon betydelse vad exakt det är, men brukar anses vara en tung utbildning iallafall. Har inte tyckt det varit överväldigande än så länge. Fast iofs så förra hösten påbörjade jag en kurs på lite bit över 40 hp som är känd som enormt rörig, känns som att det var många som tappade gnistan då, inklusive jag efter ca två månader. Men det var nog på ett bra sätt, dvs jag insåg mina begränsningar och fick disponera tiden bättre. Det jag upplever nu började runt februari, om jag inte skrev det i trådstarten.

Jag tänker väl mer att det är någonting psykiskt bakomliggande. Sömnspåret är intressant för jag tycker nog inte jag sover optimalt men vad exakt jag ska ändra vet jag inte och jag kan inte heller känna att jag kan förklara skillnader i hur jag presterar med hur jag sovit, eller ens med dygnsrytm (hade en period i våras då jag faktiskt hade en bra dygnsrytm, vaknade pigg och utvilad tidigt på morgonen osv men inte presterade bättre för det).

Jag har läst en del om sömn dock och nu har jag läst om sömnapné. Inget av symptomen annat än trötthet dagtid och sömnen som icke utvilande är väl det jag kan känna igen mig på. Men jag kan inte heller helt säkert påstå att det inte beror på att jag "bara" har dåliga sömnvanor, men de är iofs inte egentligen annorlunda än vad jag haft så länge jag kan minnas. Suboptimala kanske.

Ditt problem är en underliggande brist på motivation/ambition. Du vet inte vart du vill med utbildningen så det känns så far-fetched att sitta och nöta x-antal sidor av studentlitteratur utan att veta vad du ska göra med det i framtiden. När man inte vet vad man jobbar mot så är det svårt att känna motivation. Hade samma problem och det löstes genom att jag faktiskt engagerade mig mer, tog ett relevant extrajobb, pratade med människor inom branschen osv. När jag såg var möjligheterna finns, och vad det innebär att vara en medelmåtta bland all jobbhysteri, så var det naturligt att jag ville plugga och prestera andra för att landa ett mycket roligare och intressantare jobb i framtiden.

Ja, det är väl en intressant tanke... Jag läser min drömutbildning men har såklart lekt med tanken på annat och tänker fortfarande ibland "tänk om" man hade gjort si eller så istället. Men jag tror det är svammel, alltså typ "tänk om"-svammel. Jag känner inget sug efter något annat egentligen. Har snart läst två år av utbildningen och det blir bara roligare ju längre man kommer. Träffade även äldrekursare nyligen som läst något år mer än mig samt deras handledare och blev verkligen taggad på vad som stundar framledes, mkt mer än tidigare.

I min kontakt med studenthälsan pratade jag på om lite diverse och utan att jag aktivt sa bu eller bä om vad jag tyckte om utbildningen så tyckte de att det lät som jag hamnade rätt. Vilket också är något jag tyckte var intressant, dvs innan jag ens hann komma till några second thoughts eller annat så fick de intrycket av det.

Så ja, jag håller med om att man kanske inte brinner för exakt allt man läser eller detaljnivån man läser nu inför vad man kommer använda framledes men tycker det ändå är intressant och mycket roligare än förut, även fast det inte var tråkigt förut heller.

Fast jag börjar tvivla mer och mer på min egen trådstart, att det bara är kopplat till studierna.

När jag googlade sömnapné läste jag en formulering i stil med att inte känna sig utvilad av sömn längre, så har jag nog känt ganska länge. Något jag också märkt som hänger ihop med dessa trötthetsperioder är att jag kan sova igenom väckarklockor. Fine, jag brukar byta larmsignal då, men t.ex häromdagen så vaknade jag till av väckarklockan men "bestämde" mig för att bara skita i den. Tror mobilen ringer i en kvart innan den slutar och det kunde jag sova genom

Hej Joomla
Hur har det gått med din trötthet? Jag kände igen mig extremt mycket i det du skrev. Jag har tagit examen från min utbildning men har varit trött på just det sättet i ca 15-20 år. Jag har gått igenom diverse sömnutredningar och det har tagits blodprov mm, men ingen hittar något fysiskt fel på mig. Nu jobbar jag sedan 8 år och kämpar med trötthet även på jobbet. Jag kan bli så extremt trött och sömnig att det känns som jag skulle kunna vad som helst bara jag fick sova. De senaste åren har jag börjat tänka att det handlar om en generell "uttråkning", att jag tycker att livet är så ostimulerande och tråkigt att jag blir trött och sömnig. Jag är trött och sömnig även när jag har semester och är ledig, men då kan jag iaf gå och lägga mig en stund, vilket jag ju inte kan på jobbet.
När jag blir trött och inte har möjlighet att somna, blir jag så "borta" att jag knappt ser eller hör ngt, känseln i kroppen försvinner nästan (jag försöker "sticka" mig med t ex stiftpennor för att vakna till men det hjälper inte), det blir dimmigt och jag är jättenära att somna, det är tortyr att inte få lägga sig!
Jag äter antidepressiva sedan flera år. Är medveten om att jag är rätt deppig. Men det förklarar inte denna extrema dagtrötthet! Och precis som du, särskilt vid läsning/pluggande och sociala situationer. Precis som du är jag inne på att det måste vara något psykiskt underliggande som orsakar den här tröttheten. Testat olika terapier men inget som har bitit på min trötthet. Hur går det för dig?

Låter lite mer som att du har ADD.
Googla det och kolla.

Jag har inget bra svar till dig riktigt men jag kan berätta lite om mig och mitt sedan jag startade tråden.

Min första och kanske största insikt kom från denna videon. Kontentan är om du har tio små "to-do" i huvudet så tar det energi av att de är ofärdiga. Istället bör man antingen färdigställa de eller skriva ned de för att ta itu med senare. Det hjälper väl tröttheten väldigt indirekt genom att man inte känner sig seg och desorganiserad i skallen, för det finns ju ingen anledning att jag inte ska klara av den när jag bara har mig själv att ta hand om och inga andra förpliktelser i livet än studierna.

Vilket leder in på en andra insikt om att jag inte är särskilt bra på att avgränsa mig när jag pluggar. Jag var nog mer neurotisk kring detta förut, men trots jag inte är det längre så försöker jag läsa hela kapitel i kurslitteraturen, vilket såklart inte fungerar särskilt bra. Även om jag formulerar väldigt små och fina delmål så är det nog ändå för mycket stoff för att ta in på kort tid. I allmänhet är jag nog dålig på balansen mellan krav/prestation och återhämtning. Jag tror också det är ett problem att jag har svårt att släppa studierna på helgerna, istället blir det att man har det lite hängande över sig medan man i slutändan ändå inte orkar plugga så helgen blir ingen bra återhämtning. Idealt hade varit att plugga bättre på vardagarna och tillåta sig vara ledig iallafall en dag, men riktigt där är jag inte ännu.

Sen något jag inte löst men jobbar på är en dygnsrytm som normalt folk, optimalt hade varit att kunna vakna typ samma tid och ställa om dygnet fram och tillbaka, men dygnsrytmen är något jag misslyckats med att fixa i över ett år.

Konditionstränar mycket nu också, 2-4 ggr/vecka men hade om jag kunnat gärna tränat oftare. Den största fördelen är att jag efter träning i 1-2 dagar känner mig mer klar i huvudet, inte lika "dampig" i tankarna som jag kan uppleva jag är. Allmänt att undvika den dampigheten har blivit någon sorts paradigm för sig självt, det är nog samma dampighet jag tror driver mig att försöka åta mig hundra grejer samtidigt och läsa alla sidor i böckerna vilket jag inte klarar och kanske också blir lite nedslagen över? Inte helt säker, jag spekulerar lite högt nu bara.

edit: jag tolkar min oförmåga att svara på stress t.ex vid tentaplugg som att det jag upplever är någon sorts utmattning, normalt och optimalt hade ju varit att få iallafall liiite positiv stress så man får något gjort. Jag förstår och har hört från flera håll att det inte är någon regelrätt och riktig utmattningsdepression jag har. Men ungefär som att jag inte heller har ADHD så kan jag tycka jag är dampig och utan att ha en utmattningsdepression tycker jag mig varit lite på väg dit, alltså angående mina egna tankegångar.

Och sist så stötte jag nyligen på begreppet learned helplessness vilket jag var intressant. Jag tror att de gånger jag hamnar i detta läget - detta är inte första gången - så fastnar man för att jag slutar försöka ta mig ur det, ingenting jag själv hittills lyckats häva men som jag tagit mig ur på andra sätt, t.ex när en ny termin börjar ofta kunnat känna lite mer hoppfullhet istället för tyngd av hur mycket jag inbillar mig ligga efter, något sånt? Men det är inget jag känner just nu tyvärr, denna nya terminen, trots att jag tycker mycket om utbildningen.

edit igen: allmänt någon sorts mental själavård eller sökande efter inre lugn är vad jag ägnat mig mycket åt, för att försöka sammanfatta. Undvika dampigheten och bara hitta någon mer hållbar strategi för vardagen, lite göra det man mår bra av. Jag menar det inte på ett lika klyschigt och flummigt sätt som det låter, men det är en strategi jag tycker hjälpt mycket. Jag har även försökt komma från andra saker jag tror gör mig dampig, till exempel att sitta och dumklicka på datorn eller växla i cirklar mellan samma fem appar i väntan på snabba kickar på telefonen. T.ex går jag lite promenader, försöker lyssna på poddar, se diskussioner/föreläsningar på youtube och läsa böcker! Sista har varit svårast men mest givande.

Spontant tänker jag att om det är ångestkopplat så är det nog psykogent. Sök vård för sömnproblemen, i bästa fall kanske det räcker med att hantera ångesten. Finns misstanke om sömnapné så kan du säkert få göra en sömnregistrering.

edit: jag skrev det i mitt mastodontinlägg ovan också, men jag stötte nyligen på begreppet learned helplessness. Jag tror det någonstans känns relevant för mig, att jag slutar plugga för att jag inte orkar och sen slutar jag försöka även när jag är förmögen och jag har lite "lärt" mig själv att det är bättre/enklare att bara stänga boken och gå därifrån. De perioder det verkligen inte går att plugga så går det inte, men jag tror det kan vara en komponent, om det är begripligt?