Vad har hänt med den tidigare utmärkta tidskriften/podden Kvartal?

Ola Wong synar i en artikel i Kvartal medias, myndigheters och politikers bluffretorik angående "hot och hat" från allmänheten.

FHM:s generaldirektör Johan Carlson har tydligen påstått att av de mejl som skickats till Anders Tegnell i december var omkring 80 av hatbrottskaraktär, men när Wong begärde ut dessa påstådda hatmejl visade sig de allra flesta bestå i saklig kritik. En säkerhetsexpert som tog del av mejlen konstaterade att endast 10 procent kunde klassas som hat och ett enda som hot. Resten var sådana som ifrågasatte kompetensen hos FHM:s ledning eller krävde deras avgång - alltså helt legitim kritik.

Wong uppmärksammar även hur Stefan Löfvén buntade ihop sådant som tonläget hos kritiker med regelrätta dödshot och använde detta som ett argument för straffskärpningar och inskränkning av yttrandefriheten. Hatkortet har blivit ett bekvämt sätt att tysta maktkritik och få forskare och medborgare att utöva självcensur av rädsla för att bli utpekade som ett ”hot mot demokratin", konstaterar Wong. "Rätten för makthavare att slippa höra kritiker och människor som hamnat i kläm är snarare ett utmärkande kännetecken för diktaturer, där den officiella lögnen och historieskrivningen ständigt måste upprätthållas", skriver han vidare.

Förstås inga nyheter för den som hänger mycket på Flashback men väldigt välkommet att detta diskuteras i offentligheten. Hatten av för Kvartal och Wong. Hoppas att maktens yttrandefrihetsfientliga fulknep om "hat och hot" kommer att skärskådas ännu mer i framtiden.

https://kvartal.se/artiklar/fhm-drar-hatkortet/

Lysande av Wong, det är precis sån här granskning av makten som journalisterna ska ägna sig åt.

Övriga medier har istället papegojat FHMs narrativ och återigen ägnat sig åt att anklaga och kontrollera folket å makthavarnas vägnar. Skäms, lata oduglingar.

Utmärkt artikel, tack för det. Man inser mer och mer hur värdelös vår etablerade mediekår är. En sådan här artikel skulle aldrig få se dagens ljus i någon av våra större tidningar. Skamligt.


Konsensus har varit "lyssna på experterna" och håll käften.

LYSANDE av Kvartal och Ola Wong!

Etablerade media i Sverige - med SVT, SR och TT i spetsen - är ett propagandamaskineri som förkunnar statens narrativ och fungerar som grindvakter för detsamma.

Hatten av för Wong. Ber om ursäkt om jag dömt ut hela Kvartal tidigare i tråden. Finns uppenbarligen bra och dåliga saker med Kvartal. Panelen kommer jag undvika i framtiden.

En mycket intressant artikel som är välbehövlig om offerkortet som förr var något som drogs upp på fjårtizsajter som Lunarstorm och Hamsterpaj. Numera är det standard att på myndigheter och företag att göra en hönsfarm av en fjäder för att få möjlighet att anklaga medborgarna för att vara fobiska och faktaresistenta. Med det sagt tycker jag inte att de tio procenten hat- och hotmail mot Tegnell och övriga är okej. Ur ett demokratiskt perspektiv är det förstås vidrigt när makten avgör vem som ska hålla käften och vad som är osaklig kritik.

En sådan granskning skulle vi naturligtvis aldrig få se i Sexpressen eller Achtungbladet (och inte heller i SvD eller DN).

Jösses, artikeln har 100 kommentarer i skrivande stund! Kvartals artiklar brukar normalt ligga på 0-10. Hettade verkligen till där, Wong kallas allt ifrån desinformatör till hjälte. Sydsvenskan passar på att pissa på "högersajten" Kvartal.

Ett lågvattenmärken till och med för SDS. Till och med "hatsajterna" hade tvekat inför den retoriken och logiken.


En erfaren säkerhetsexpert som av fult begripliga skäl vill vara anonym hamnar alltså inom citationstecken när han gör sitt jobb?

Men det är klart, alla kan ju inte vara lika stora orakel som svenska kulturskribenter. Fällmar Andersson får hålla en kurs för denne amatör.


Kvartal har sen den startades slagit SDS på fingrarna i allt, vilket förvisso inte är svårt numera.

Fast kanske är det där skon klämmer? En bluffmakare konfronteras med riktig journalistik och självhatet bubblar upp för att sen projiceras utåt?

Kvartal blixtrar fortfarande till ibland, framför allt genom Ola Wongs bidrag, men totalt sett har kvalitetsnivån och relevansen sjunkit rejält de senaste 1-2 åren. Jag vill koppla åtminstone en del av detta till att Jörgen Huitfeldt kommit att spela en allt större roll i verksamheten. Han är en duktig intervjuare, inget snack om saken, kanske t.o.m. en av de bästa i landet. Men nånstans på vägen fick han hybris och började tro att han kan göra egna analyser. Lätt hänt förstås på en liten redaktion med små resurser. Att han blev krönikör på DN stärkte honom i hans villfarelse. På DN får man dock jobb via kontakter, inte tack vare kvaliteten på ens arbete. Och Huitfeldt är inte särskilt skarp som skribent. Han har inga sakkunskaper utanför journalistik och är dessutom en mjukis rent temperamentsmässigt, vilket inte är en bra egenskap om man vill tänka djärva, nydanande tankar.

Sen är det, som flera i tråden varit inne på, helt ointressant att lyssna på paneler med samma gamla trötta eliter som man tvingats höra på i etablerade medier de senaste 20 åren. Är man nyfiken på dem så är det bara att ratta in statsradion eller knäppa på SVT. Där görs samma sak med större resurser. Om projekt som Kvartal ska ha existensberättigande måste de göra något eget.

Alltså de hot som har polisanmälts finns inte med i de 87 mail som Wong har granskat.
Så Wong vet inte vad som stod i dem.
Edit
Den informationen finns undanstoppad i en not som man måste klicka på, en variant på tricket med det finstilta texttillägget.

Fem veckor tillbaka bjöd Kvartal in Katarina Janouch till fredagsintervjun där temat för samtalet var att Janouch hade stötts ut ur offentligheten och blivit av med jobb efter att ha uttryck fel åsikter. Kanske hade jag för stora förhoppningar, men trodde (kanske hoppades) då att detta skulle utmynna i en längre intervjuserie med profiler där samtliga blivit utstötta; personer som Gunnar Sandelin, Karl-Ove Arnstberg, Jan Sjunneson, Vávra Suk och Mats Dagerlind, men icke. Istället bjöds Jens Lapidus och Anna Nachman in.

Jag gillade valet av gäster - i fredagsintervjun - de första 1-2 åren efter att Kvartal lanserades. Idag är det väldigt sällan jag överhuvudtaget lyssnar på samtalen. Ämnena kändes då kontroversiella; problematiserande över den rådande migrationspolitiken, rättsväsendet, klaner och parallellsamhällen, samt de apatiska barnen. Idag är samtalen väldigt tama, och är liknande de man kan hitta på SR; Söndagsintervjun.

Finns det ett samband med att det blev sämre och tamare, när Staffan Dopping fick en mer framträdande roll?