Jag har sett att eldgropar/bränngropar för att bränna lik i Auschwitz förnekas av revisionisterna.
Det skulle vara svårt eller omöjligt att bränna folk på detta sätt. Vidare skulle grundvattnet i Auschwitz ligga högt och försvåra detta. Dock gick ju mycket av slavarbetet i Auschwitz gick ut på bl.a. dikesgrävning.
Beträffande bränngroparna har jag sett att det diskuterats i tråden om nobelpristagaren Elie Wiesel,
www.flashback.org/showthread.php?t=171616 , där han av revisionisterna framställs som en lögnare, speciellt när det gäller påståendet om bränngropar.
I hans bok "Natten", skildas hur han och hundratusentals ungerska judar våren 1944 deporterades till Auschwitz. Han blev själv uttagen till arbete och skrev i boken bl.a. följande:
"Inte långt ifrån oss steg lågor upp ur ett dike, jättelika lågor. Man höll på att bränna något. En lastbil närmade sig hålet och stjälpte av sin last: det var små barn. Spädbarn! Ja, jag såg det, såg det med egna ögon...Barn inne i lågorna. (Är det förvånande att jag sedan dess har svårt att sova? )Det var alltså dit vi skulle gå. Lite längre bort fanns ett annat dike, större, för vuxna.
Jag nöp mig i ansiktet: levde jag fortfarande? Var jag vaken? Jag kunde inte fatta det. Hur var detta möjligt att man brände människor, barn, och att världen teg? Nej, det kunde inte vara sant. En mardröm...Snart skulle jag vakna med ett ryck, hjärtat skulle bulta och jag skulle återfinna mitt pojkrum, mina böcker..."
Det är välkänt att detta förekom, det kom en sådan mängd judar speciellt under Ungern-aktionen 1944 att krematorierna, som ändå kunde bränna några tusen lik om dygnet, inte kunde hinna med.
Liknande uppgifter finns också i de skildringar jag återgivit i mitt inlägg 888 ovan, alltså ur ur "De dödsdömda vittnar",
http://www.levandehistoria.org/default.php?id=45 .Jag citerar här bara nedanstående.
Ur
http://www.levandehistoria.org/default.php?tid=180&ss=&id=45 ,
Maria Hanel, polska, f. 1913 (ej judinna):
"De vanligaste dödsorsakerna var selektioner. Känner mycket väl till gaskammaren i Birkenau. Såg jämt skorstenen, röda flammor och hörde människoskrik därifrån. Det fanns nämligen en period då människor fick för lite gas och blev sedan kastade halvdöda i elden. Man kunde även noga urskilja barnens skrik."
Ur
http://www.levandehistoria.org/default.php?tid=688&ss=&id=45
Dina H., f. 1922, judinna
"Vilken upplevelse har på er gjort det obehagligaste intrycket?
Jag minns ett stort antal sådana scener, t.ex. en gång när jag återvände från arbetet kom vagnar fulla med barn, pojkar, från 10 till 15 år. Dessa pojkar fick se oss och började ropa åt oss. Barn levde också här, men än sen, vi kunde besöka dem, när de en timme senare brann upp i en grop."
Jag fann sedan ytterligare en skildring om detta (läs gärna hela!, jag citerar alltså ur
http://www.levandehistoria.org/default.php?tid=1128&ss=&id=45
Janina G. Född 1915. Polen.
Trosbekännelse: Romersk-katolsk.
"----hon satt i fängelse från augusti 1942 till januari 1943, då hon fördes till Auschwitz.
----------
Barnen kastades i gropar, där det brann eld, och de gamla blev ditknuffade med grepar. De som utförde detta var i regel judar, som dessförinnan matats med narkotika och sprit. De följde efter en tid samma väg, och i deras ställe kom nya. Från skorstenar och gropar steg röken oavbrutet till Auschwitz evakuering. Det var på den tiden då hela transporter brändes. Hela tåg med 70-80 vagnar, varje vagn med 80-100 personer kördes fram till krematorierna. Dagligen kom ett tiotal sådana tåg."