"Vittnesmål" om "utrotningsläger och gaskammare"

En conclusion, il n'existe pas le moindre indice selon lequel Gerstein aurait rédigé un texte quelconque en 1942 ou ultérieurement, avant avril 1945 [(4)].

Angående det här med massgravar i Treblinka tänkte jag ta upp lite beräkningar gjorda av Arnulf Neumaier för sin uppsats "Der Treblinka-Holocaust", publicerad i samlingsverket "Grundlagen zur Zeitgeschichte" av Ernst Gauss (Germar Rudolf), Grabert, Tübingen, 1994.

Enligt vittnet Eliahu Rosenberg var dessa gravar 120 m långa, 15 m breda och 6 m djupa. Med utgång från dessa siffror, och en sluttningsvinkel på 65 grader i Treblinkas sandiga jord samt att man täckte över liken med 0,5 m jord, skulle en dylik grav ha haft en fyllbar volym på ca 8000 kubikmeter. Om man utgår från en kapacitet hos massgravarna på 8 lik per kubikmeter, skulle de ha rymt ca 64 000 lik var.

Intressant nog nämner inget av vittnena vad som skedde med den uppgrävda jorden, som med en uppluckringmån på 20 procent bör ha uppgått till 9600 kubikmeter per grav. Sluttningsvinkeln hos en grop som grävs i naturligt material blir mycket brantare än den hos högen av uppgrävt material. Om graven i överkanten hade en yta av 1800 kvadratmeter, som hävdats, och högen av uppgrävd jord har en sluttningsvinkel av ca 30 grader och en höjd av 6 m och om avdrag görs med ca 1000 kubikmeter för jord till övertäckning av liken, kommer det uppgrävda materialet att täcka en yta av ca 2600 kvadratmeter.

Det område som anges som "förintelseområdet" i Treblinka mäter enligt arkivritningarna ca 18 000 kvadratmeter. Detta område skulle rymma icke endast massgravarna och högarna av uppgrävd jord utan även gaskamrar och andra byggnader. Om man utgår från antalet 875 000 mördade, vilket man gjorde vid rättegången i Jerusalem mot John Demjanjuk, så skulle det kräva 14 massgravar av de dimensioner Rosenberg angivit. De 14 massgravarna skulle uppta en sammanlagd yta av ca 25 200 kvadratmeter. Dessutom skulle högarna av uppgrävd jord - ca 130 000 kubikmeter - uppta en sammanlagd yta av ca 36 400 kubikmeter.

Sammanräknat skulle enbart de ytor som de 14 massgravarna och den ur dessa uppgrävda jorden tog i anspråk uppgå till 61 000 kvadratmeter, dvs mer än 3,4 gånger ytan av hela "förintelseområdet"! Därmed har även denna del av legenden visat sig orimlig. Om möjligt ännu orimligare blir det, om vi utgår från siffran 3 miljoner dödade i Treblinka, den siffra som gällde strax efter kriget. Då skulle det sammanlagt ha krävts 86 massgravar, upptagande en sammanlagd yta av 86 400 kvadratmeter, och därtill skulle komma högarna av 445 000 kubikmeter uppgrävd jord, krävande en yta av ytterligare 124 800 kvadratmeter. Totalt 211 200 kvadratmeter.

Enligt vittnen skulle man under perioden mars till september 1943 systematiskt ha grävt upp liken för att sedan undanröja dem spårlöst. Beskrivningarna av hur kropparna eliminerades, genom bränning i det fria, är tekniskt orimliga.

Indien är ett land som har mångtusenårig erfarenhet av likbränning i det fria. Enligt en uppgift i den indiska tidningen "New Delhi Shenectady Gazette" den 27 november 1986 bränner man i Indien dagligen 21 000 lik, vilket kräver 6433 ton ved, alltså i genomsnitt 306 kg ved per lik.

För resonemangets skull sätter vi försiktigtvis vedåtgången lågt, till endast 200 kg per lik. Av olika vittnesuppgifter framgår att likbränningen i Treblinka pågick till början av augusti 1943, sammanlagt ungefär 185 dagar. Det betyder att minst 4700 kroppar måste ha bränts dagligen, vilket krävde 950 ton torr ved dagligen. Av ingenjörshandboken Hütte erfar vi att 1 ton granved för eldningsändamål håller en volym av 3,1 kubikmeter. Detta betyder att ved till en volym av 2945 kubikmeter måste ha åtgått för likbränningen varje dag. Hur mycket detta är blir kanske lättare att förså om man visualiserar en vedstapel som är 1 m hög, nära 3 m bred och 1 km lång. För hela likbränningsarbetet från mars till augusti 1943 skulle ha ågtått ca 176 000 ton torr ved.

Enligt vittnena skulle Himmler ha beordrat största skyndsamhet i arbetet med likbränningen. Då fanns det knappast tid att låta vedan torka, utan man måste ha tvingats använda färsk ved. Brännvärdet för sådan ved är endast 2000 kcal/kg mot 3600 kcal/kg för torr ved. Den tidigare nämnda totala vedåtgången måste alltså multipliceras med faktor 1,8, så att vi erhåller resultatet 315 000 ton färsk ved. Om vi förutsätter att denna ved huggs av medelhöga träd med en genomsnittsmassa av 700 kg, betyder det ca 450 000 träd.

Vi antar att den skog, varifrån veden hämtades, låg i närheten av lägret. Vi antar att en 15 tons lastbil kan göra tre resor dagligen, varvid naturligtvis tid måste avsättas för lastning och lossning av veden. Då skulle totalt 113 resor behöva göras dagligen med 38 lastbilar.

Hur mycken arbetskraft skulle det ha gått åt att göra ved av alla dessa träd - under de primitiva arbetsförhållanden som rådde? Vi antar att en man hinner på en dag fälla ett träd, barka och kvista av det, såga det och hugga det till ved. Pröva själv att såga och hugga upp 70 kg ved och tänk dig sedan att göra denna arbetsinsats tiofaldigad.

För 450 000 träd på 185 dagar skulle det ha krävts ett skoghuggarlag på drygt 2400 man. Och den skog, som behöde avverkas för ändamålet, skulle ha omfattat nära 600 ha. En sådan omfattande kalhuggning skulle förstås vara synlig än idag.

Vi har nu att bemöta påståendet att kropparna av 875 000 mördade människor kan undanröjas spårlöst i det fria. Vi har till att börja med vedaskan och räknar lågt: 3 kg aska av varje ton bränd ved. Då blir resultatet 945 ton. Därtill kommer askan och övriga lämningar av de mördade människorna. Askan av en förbränd människokropp utgör ca 5,6 % av kroppsvikten. Utgår vi från en genomsnittlig kroppsvikt på 60 kg, betyder det att förbränningen av 875 000 männniskor ger 2940 ton aska. Sammanlagt blir det alltså 3900 ton aska, som enligt vittnena blandades med jord, varpå aska-jordblandningen kastades tillbaka i groparna.

Även om denna mängd aska blandades med de ca 100 000 kubikmeter jord som grävdes upp ur massgravarna, vore det lätt att finna bevis för människorester motsvarande de antal mördade. Dessutom: vid likbränning under de omständigheter som vittnena beskrivit blir inte kropparna fullständigt förbrända till aska, utan skeletten blir kvar.

Vittnena har beskrivit hur man krossade, siktade och sållade benresterna för att förvissa sig om att inga bevis blev kvar. Med tanke på den primitiva utrustning som skall ha använts för detta arbete - träkavlar och metallplåtar - kan det inte ha resulterat i annat än en ganska grovmalen återstod.

En sådan oerhörd kvantitet människorester - aska och benrester - inmängda i jord på ett mycket begränsat område skulle utan vidare gå att konstatera med dagens kriminaltekniska metoder.

Därtill kommer människokroppens hårdaste material, tänderna, som inte kan ha pulvriserats med de primitiva metoder som omnämnts. Även om vi antar att varje mordoffer hade i genomsnitt endast 20 tänder i behåll, skulle det ändå bli minst 17,5 miljoner tänder kvar i Treblinka. Det betyder 180 tänder per kubikmeter ask- och benblandad jord. Existensen av dessa tänder skulle inte vara någon som helst svårighet att konstatera

Based on experiments with the cremation of animal flesh, Carlo Mattogno calculated a need of some 350 lbs (160 kg) of dried wood for the cremation of a corpse of 98 lbs (45 kg).