Gjorde jag rätt beslut?

Allt startade 2016 via tinder, vi klickade bra genom text. Där o då ville jag inte ha en relation iom att jag fortfarande var trasig efter att mitt ex dumpat mig på ett rätt ochyst vis.
Vi började pratade på snapchat dagligen och även fast vi inte träffats, så blev vi rätt tighta.

I februari i år började vi ses och den första tiden var det bästa jag varit med om, vi klickade direkt. Vi trivdes jättebra med varandra och känslor började utvecklas. En månad senare, är vi ett par och vi båda älskar livet där. Spännande och roligt men en person som ger otroligt mycket, visar ärlighet och är bara helt enkelt bäst.

Såhär i efterhand, hjärtekrossad och nere nu när mitt livs kärlek är borta, skulle jag ha sett varningsklockorna ringa. Jag skyller på att jag var störtkär.
Redan från början fick hon panikångestattacker, jag fick lära mig hur jag skulle trösta henne. Då hände det nästan bara på fyllan, hon kunde även säga konstiga saker när vi hade druckit ihop. Tex att hon ville ta livet av sig, allt var sämst, alla hatar henne.

Naiv som jag var, tröstade jag henne och försökte övertyga henne att allt var bra.
Hon berättade sen att hon tappat nästan alla sina vänner pga sitt mående, att hon drev iväg dem.

Hon berättade lite senare att hon försökt ta livet av sig, och alla hennes ärr över armar och ben kunde säga samma sak. MEN hon försäkrade mig att det var en en avslutad period i hennes liv och depressionen var borta. Hon var nästan fri från den psykiska ohälsan sade hon.

Månaderna gick. Vi hade det underbart förutom att saker började bli sämre, jag kunde inte se det då, men hon är en komplicerad person. Jag började smittas av hennes konstanta humörsvängningar. Så kunde det vara i en kort period sen var allt frid o fröjd. Jag verkligen älskar henne när hon har sina uppåtsvängningar. Världens bästa tjej osv

Men när dipparna kommer så är världen hemsk, alla vänner hon resp jag har hatar henne, allt är skit... ah ni fattar. Världens undergång typ.

För att sammanfatta min lilla historia, jag började känna mig psykiskt utmattad av hennes konstanta ifrågasättande av min kärlek (osäkerhet)
Hennes självskadebeteende (som fanns kvar litegrann vid panikattackerna)
Humörsvängningarna mm.

Nu sitter jag här, lätt onykter på en tisdagsnatt.
Jag gjorde slut med den enda personen som verkligen ville ge mig allt, den personen som nästan avgudade mig, den som aldrig någonsin medvetet skulle skada en person, utan var egentligen full av kärkek och empati. Men som enligt henne, enbart fick skit tillbaka.
Jag älskar henne som person, men hatar hennes sätt att vara.
Jag såg en framtid med henne som mor åt mina barn, men nu allt är bortkastat pga att jag vågar inte vara kvar.

Hon åkte iväg till sin bror ikväll, jag har börjat packa ihop hennes grejer men det gör så inni helvetet ont i hjärtat. Jag vet inte vad jag vill, jag vill ha kvar henne men det går inte förens hon fått ordentlig hjälp och blir frisk. Risken är ju så stor att jag följer med i det svarta hålet och att jag börjar må dåligt också.

Vad skulle ni gjort i min situation, väntat eller dragit?

Jag skulle aldrig klara av att vara med en person som får mig att må dåligt eller rent av bli psykisk utmattad utav. Tror nog du nog gjorde rätt av att släppa taget om henne

Du gjorde rätt. Människor med Borderline kan vara just så som du beskriver.

Jag hade aldrig orkat med det där, hade bara dumpat. Varför? För att det finns en sak som jag tycker är viktigast i livet och det är sinnesfrid. Jag skär bort medvetet delar av mitt liv som stör min sinnesfrid utan anledning. Sådana saker är: TV, reklam, politik (främst svensk sådan), väder, sport, sociala medier och kvinnor. När man skär bort följande så får du se hur mycket bättre du mår.

Jävla knepig sits, förstår att du våndas.

Du skriver att hennes ifrågasättande av din kärlek till henne är påfrestande. Men vad är det mer, konkret, som drabbar dig när hon mår dåligt?

Hur många relationer har du haft totalt?

Jag har själv just nu en relation med en kvinna som är väldigt likt i beteende det du beskriver att din tjej är i. Om du älskar henne så hjälp henne, lämna inte henne.
KBT, psykisk ohälsa depressioner mm kommer ofta utan en anledning. Det finns stöd och hjälp att få. Min Vi har varit tillsammans nu ett år och har det otroligt bra, när det är bra. och väldigt mycket sämre när vi har det dåligt. Hon har under snart 2 år haft hjälp i terapi och har sista tiden mer och mer börjat prata med mig om hennes måeende. Det var hennes terapeft f.ö som sa att jag involveras att ska förstå mera. Och ju mer hon berättar för mig, ju närmare är vi. Jag hade själv tankar att lämna henne flera gg i somras, nu är jag väldigt lycklig att jag fick vara den starka, och få vara den som nu hon ser som sin allra bästa vän och stöd.
Älskar du henne? Stanna och fightas! Det är min erfarenhet.
lycka till

Satt nästan tåren i halsen av din text.
Jag vet hur det är att älska någon så mycket att det känns som att bröstet ska gå sönder, men att ändå vara tvungen att lämna personen för man har insett att hur mycket man än försöker och vill, så kommer det inte funka, och det finns ingenting man kan göra åt saken.

Låter som ett skolboksexempel på emotionellt instabilt personlighetssyndrom - Eller Boarderline, som det kallas i folkmun.
Personer med boarderline är otroligt krävande att vara i en relation med.
Du beskriver att du började känna dig "smittad" av hennes kraftiga humörsvängningar - du blev medberoende. Hennes personlighetsstörning, eller "sjukdom" gjorde att även du blev sjuk. Boarderline är i högsta grad en anhörig-sjukdom.
Oftast så är det anhöriga som konstant får kompromissa, ge med sig och göra uppoffringar.

Det är en knepig personlighetsstörning men vill du ha tips från någon som tidigare levt i en relation med en person som lider av boarderline så är du välkommen att ställa frågor, så ska jag svara utefter bästa förmåga.

Kom ihåg att du och ditt välmående måste komma i första hand.
Lycka till.

Kommer precis ur ett sådant förhållande.
Tänker på henne dagligen men hon sökte uppmärksamhet på konstiga sätt
Jag älskade henne för den hon var i början men inte den hon visade sig att vara,
Men av någon förbannade anledning kan jag inte riktigt släppa henne.
Men vet att det bästa är att inte ha med henne att göra då hon bryter ner mig i längden så du har gjort helt rätt stå på dig bara hur jobbigt det än är
Tro mig hon kommer göra ditt liv jobbigare än det du känner nu i längden. Önskar dig all lycka och framgång

Nejbför i helvete skaffa inga barn med en sån kvinna,

Och ja du gjorde rätt,


Med en bra kvinna kommer framgång,

Den kvinnan kommer må så hela sitt liv,

Aldrig i h-vete att jag hade stannat med henne, du är inte hennes terapeut och hon kommer behöva hjälp långt tid framöver.
Klart att det gör ont men det kommer göra ondare i slutändan när hon drar ner dig i skiten, man behöver glada positiva människor omkring sig för att må bra.
Säg till henne att du gärna träffar henne framöver om hon börjar må bättre

Får nog tyvärr säga att du älskat en illusion som gjort och sagt allt för att bli bekräftad och omtyckt av dig,googla på "borderline mirroring" så finns det lite intressant där.
Läs vidare denna länken nedan OCH du är långt från ensam om att halka dit vilket du blir varse om du börjar läsa länkar och berättelser.
https://bpdfamily.com/content/how-borderline-relationship-evolves

Hur jobbigt den än känns så gjorde du rätt.
Det låter som en personlighetsstörning utifrån det du beskriver och det går inte att bota. Många andra psykiska besvär kan man medicinera och gå i terapi för, men den här typen blir sällan bättre.

Ta hand om dig vännen.