Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-09-19, 10:40
  #13
Medlem
Mr.Sparriss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av rotebro-conny
Jävla knepig sits, förstår att du våndas.

Du skriver att hennes ifrågasättande av din kärlek till henne är påfrestande. Men vad är det mer, konkret, som drabbar dig när hon mår dåligt?

Hur många relationer har du haft totalt?
Det som drabbar mig är när det svänger, från att vara jätteglad så som ett trollslag svartnar hennes sinne och hon får en attack.

Det kan kännas som att jag går på ett minfält, blir det ett felsteg typ att jag säger en mening fel eller med fel ton (enl henne) så detonerar en mina och hennes sinne störtdyker.

Då är allt logiskt tänkande som bortblåst. Självhatet, andras påstådda hat mot henne kommer, allt är skit. Då får man ge henne en kram och ge henne uppmuntrande ord o komplimanger. Det kan bli bra, eller så kan det bli hur mycket värre som helst, hon kan börja storgrina och säga fula saker till mig.

Såsom att jag inte älskar henne, utan jag är satan själv (inte ordagrant, men det är så det känns)
Hon har även hotat med att skära sig under ett bråk.

Nu ska jag nämna att det är inte varje dag sånt här händer, men iallafall 4-5 i veckan och det är därför jag inte pallar längre. Alltid drama, ofta på dåligt humör.

Jag tycker synd om flickan, det är ju inte hennes fel. Hur mycket jag än gör så är det aldrig tillräckligt. Det är det som knäcker mig. Jag hoppas innerligt att hon tar hjälp från någon professionell psykiatriker eller liknande.

Detta är min andra seriösa relation, men jag kanske drar mig till sånt gär omedvetet. Mitt ex var riktigt grisig, sökte jämt uppmärksamhet på konstiga sätt såsom att ligga, och sedan börja dejta med en av mina bästa barndomskompisar. Eller ja, "kompis"

Oavsett så känns det som ett bra val, jag har mitt psyke i behåll och jag känner en fruktansvärd smärta men samtigt en lättnad. Att allt är slut. Allt drama kommer att upphöra.
Jag vill finnas kvar i hennes liv, men jag orkar inte vara en terapeut.
Citera
2018-09-28, 12:53
  #14
Medlem
Du skriver att du inte vill vara hennes terapeut, men pushade du henne till att gå till en då under förhållandet? Eller erbjudit couple counselling? Har du satt ner foten och tvingat henne att söka hjälp? Blev det av? Du ska inte vara hennes terapeut för då dräneras du också utan hjälp henne att ta hjälp.
Tvinga henne att gå till en terapeut så slipper du bära på allt själv. Om hon nu är borderline så finns det massvis med hjälp att få, det behöver inte vara kört.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback