Citat:
Ursprungligen postat av
Rowo
Jag är bipolär typ 1 men genom fungerande medicinering (Sertralin och Ergenyl) symtomfri sedan 15 år tillbaka.
Innan jag fick medicinering fick jag flera gånger maniska psykoser. Under varje maniskt skov var jag förälskad i en ny kvinna och trodde därmed länge att det var normala förälskelser jag drabbats av. Dock led jag bland mycket annat av vanföreställningen att jag och den kvinna jag var förälskad i var tillsammans. Trots att vi aldrig pratat om saken var jag 100 % säker.
I och med medicineringen blev jag känslomässigt stabil, vilket jag är oerhört tacksam för. En konsekvens av detta är emellertid att jag till viss del även är känslomässigt avtrubbad. Jag känner numera inte förälskelse, vilket gör att det går trögt i kärlekslivet. Sedan vet jag inte vad i det jag tidigare känt som varit normal förälskelse och vad som varit sjuk mani.
Jag undrar vad andra med psykotisk sjukdom har för erfarenheter av förälskelse. Har det varit en del av psykotiska skov? Kan ni bli förälskade utan att vara psykotiska? Har ni efter att ha fått fungerande medicinering ändå kunnat bli förälskade?
Har ingen diagnos vad jag vet?

men käkade sertralin i 1 år ungefär pga depression.
Innan jag fick medicinen kunde jag bli besatt i första bästa söta tjej jag träffade! sen när jag åt den så märkte jag av att man blev lite känslokallare,kände ingen attraktion nästan alls.