2018-09-16, 00:20
  #1
Medlem
Jag är bipolär typ 1 men genom fungerande medicinering (Sertralin och Ergenyl) symtomfri sedan 15 år tillbaka.

Innan jag fick medicinering fick jag flera gånger maniska psykoser. Under varje maniskt skov var jag förälskad i en ny kvinna och trodde därmed länge att det var normala förälskelser jag drabbats av. Dock led jag bland mycket annat av vanföreställningen att jag och den kvinna jag var förälskad i var tillsammans. Trots att vi aldrig pratat om saken var jag 100 % säker.

I och med medicineringen blev jag känslomässigt stabil, vilket jag är oerhört tacksam för. En konsekvens av detta är emellertid att jag till viss del även är känslomässigt avtrubbad. Jag känner numera inte förälskelse, vilket gör att det går trögt i kärlekslivet. Sedan vet jag inte vad i det jag tidigare känt som varit normal förälskelse och vad som varit sjuk mani.

Jag undrar vad andra med psykotisk sjukdom har för erfarenheter av förälskelse. Har det varit en del av psykotiska skov? Kan ni bli förälskade utan att vara psykotiska? Har ni efter att ha fått fungerande medicinering ändå kunnat bli förälskade?
Citera
2018-09-16, 00:28
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rowo
Jag är bipolär typ 1 men genom fungerande medicinering (Sertralin och Ergenyl) symtomfri sedan 15 år tillbaka.

Innan jag fick medicinering fick jag flera gånger maniska psykoser. Under varje maniskt skov var jag förälskad i en ny kvinna och trodde därmed länge att det var normala förälskelser jag drabbats av. Dock led jag bland mycket annat av vanföreställningen att jag och den kvinna jag var förälskad i var tillsammans. Trots att vi aldrig pratat om saken var jag 100 % säker.

I och med medicineringen blev jag känslomässigt stabil, vilket jag är oerhört tacksam för. En konsekvens av detta är emellertid att jag till viss del även är känslomässigt avtrubbad. Jag känner numera inte förälskelse, vilket gör att det går trögt i kärlekslivet. Sedan vet jag inte vad i det jag tidigare känt som varit normal förälskelse och vad som varit sjuk mani.

Jag undrar vad andra med psykotisk sjukdom har för erfarenheter av förälskelse. Har det varit en del av psykotiska skov? Kan ni bli förälskade utan att vara psykotiska? Har ni efter att ha fått fungerande medicinering ändå kunnat bli förälskade?

Inte psykotisk, men det låter väldigt likt behandling av depression med SSRI.

Edit: Läste lite slarvig, och egentligen för trött för att skriva här. Ber om ursäkt.
__________________
Senast redigerad av Siix 2018-09-16 kl. 00:31.
Citera
2018-09-16, 00:31
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rowo
Jag är bipolär typ 1 men genom fungerande medicinering (Sertralin och Ergenyl) symtomfri sedan 15 år tillbaka.

Innan jag fick medicinering fick jag flera gånger maniska psykoser. Under varje maniskt skov var jag förälskad i en ny kvinna och trodde därmed länge att det var normala förälskelser jag drabbats av. Dock led jag bland mycket annat av vanföreställningen att jag och den kvinna jag var förälskad i var tillsammans. Trots att vi aldrig pratat om saken var jag 100 % säker.

I och med medicineringen blev jag känslomässigt stabil, vilket jag är oerhört tacksam för. En konsekvens av detta är emellertid att jag till viss del även är känslomässigt avtrubbad. Jag känner numera inte förälskelse, vilket gör att det går trögt i kärlekslivet. Sedan vet jag inte vad i det jag tidigare känt som varit normal förälskelse och vad som varit sjuk mani.

Jag undrar vad andra med psykotisk sjukdom har för erfarenheter av förälskelse. Har det varit en del av psykotiska skov? Kan ni bli förälskade utan att vara psykotiska? Har ni efter att ha fått fungerande medicinering ändå kunnat bli förälskade?
Har ingen diagnos vad jag vet? men käkade sertralin i 1 år ungefär pga depression.
Innan jag fick medicinen kunde jag bli besatt i första bästa söta tjej jag träffade! sen när jag åt den så märkte jag av att man blev lite känslokallare,kände ingen attraktion nästan alls.
Citera
2018-09-16, 00:33
  #4
Medlem
Du blir inte förälskad pga bipolär, inte pga medicinering. Tro mig, jag har haft flickvänner med bipolär. Det är medicinering som hjälper dig att bli förälskad, men du måste börja tro på det, annars du kommer inte bli förälskad. Det är din bipolär som spelar dig ett spratt, inte medicinering.

Och du måste sluta skylla dina alla misslyckade förhållanden på sjukdomen, alla människor funkar helt enkelt inte ihop. Lär dig av dina förra förhållanden och växa upp och hitta tjejen som passar dig.
Citera
2018-09-16, 12:32
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hs187
Du blir inte förälskad pga bipolär, inte pga medicinering. Tro mig, jag har haft flickvänner med bipolär. Det är medicinering som hjälper dig att bli förälskad, men du måste börja tro på det, annars du kommer inte bli förälskad. Det är din bipolär som spelar dig ett spratt, inte medicinering.

Och du måste sluta skylla dina alla misslyckade förhållanden på sjukdomen, alla människor funkar helt enkelt inte ihop. Lär dig av dina förra förhållanden och växa upp och hitta tjejen som passar dig.

Nej, det stämmer inte. Jag har varit förälskad flera gånger trots att jag är bipolär. Innan jag började medicinera mot det.

Sedan spelar det mindre roll för förälskelsen om man fungerar ihop eller inte. Förälskad blir man typiskt sett innan man blir ihop och innan man känner varandra. Huruvida man passar ihop eller inte vet man inte förrän man har väl blivit ihop.
Citera
2018-09-18, 11:37
  #6
Medlem
Jormapormas avatar
Jag var förälskad i allt när jag var manisk, också biopolär 1. Nu när man är stabiliserad så känner jag mig ganska grå, ingen sexlust och känslolivet känns dött. Äter venflaxin, lithium och får Cisordinol-injektion. Cisordinolen ska fasas ut snart, ska bli spännande och se om det blir någon förändring.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in