Tappat intresset för att skapa ett normalt liv - vad göra?

Efter att ha läst en del litteratur, senast Unabombarens manifest, kombinerat med en tappad tro på Sveriges framtid så har jag inget intresse för att vara en fungerande medlem i landet längre. Jag kan inte fylla hålet (skapat av det industrialiserade samhället) med nöjen och hobbies. Jag är långt förbi "bara skaffa en hobby" så nämn det inte ens.

Allt sköts byråkratiskt av staten och folk behöver inte varandra. Så vad återstår? Jag känner mig för intelligent för religion och om man vill städa upp lite i landet så hamnar man i fängelse.

Just nu lutar det åt att sälja allt och vandra iväg för att få perspektiv. Behöver jag bara mat kan jag leva länge på besparingar. Nackdelen är att det är väldigt radikalt och man tappar kontakt med familj och vänner så jag hör gärna förslag på annat man kan ägna sitt liv åt.

Jag är måttligt deprimerad men tänker inte söka hjälp för det. Vad jag hört försöker psykologer (ofta genom droger) göra missanpassade människor till duktiga invånare i det moderna samhället igen som kanske är anledningen till att de är deprimerade från första början.

Jag kan njuta, det är inte problemet. Problemet är att jag saknar gnistan som får upp mig på morgonen, får iväg mig till jobbet och står ut med alla andra "trista" vardagssysslor som faktiskt utgör större delen av våra liv. Om man slutar vara investerad i samhället har de vanliga statussymbolerna ingen effekt, jag kan lika gärna vara hemlös.

Rutiner kan få en att bli tokig.
All work and no play makes jack a dull boy.

Det du säger om psykologer håller jag inte riktigt med om men det kan vara någons upplevelse. Men det är inte alltid psykologer hjälper mot varandets olidliga lätthet.
Har nog inget bra trick att få bort känslan men att distrahera sig med roliga grejer funkar ju en stund.

Om du trampar vatten jobbmässigt: något du skulle vilja plugga?

Antingen gör du vad "geniet" i lala-land gjorde, skriv eget manifest och kryptera hela ditt liv. Även analogt så att säga. Eller så rycker du upp dig och börjar meditera. VAKNA!

Edit: Om förstnämnda så glöm inte bomben. Men det vore väl en patetisk utväg, tycker ínte du?

Mediterar gör jag redan några gånger i veckan men vad menar du med "rycker upp dig"? Var specifik

”Rycka upp sig”? Meh. Om det funkade så skulle vi inte haft en psykakut.

Jag kan lägga upp det såhär: Jag letar inte efter hobbies eftersom jag redan har väldigt många hobbies. Jag letar efter mening vilket är en helt annan sak. Jag gillar inte och har aldrig gillat den onaturliga balansen mellan löneslaveri, fritid och det sociala i det moderna samhället.

Jag tror inte att snubben är akut psykiskt sjuk. Han är förmodligen lite intelligentare än de flesta andra. Kanske aningen känslig också. Den kombinationen föranleder ofta hopplöshet. Om man dessutom grottar ned sig framför datorn utan nämnvärd social kontakt så kryper vargen närmare. SÅ; TS kan väl åtminstone prova sådant som funkar för vissa andra. Och med risk för att verka flummig; meditera för att släppa taget om allt elände som du ändå inte har kontroll över. Jag vet ju inte om jag prickar rätt men det finns många unga misantroper.

Det är mitt svar på frågan "vad göra?".
Eller så åker du till en psykakut som ändå stänger dörren i ansiktet på dig såvida du inte har skärsår på armarna eller faktiskt gör verklighet av dina tankar. Välj själv.
Ett annat alternativ är att betala dyra pengar för privat terapi av något slag. Du kommer med största sannolikhet få köa i år för dylikt inom landstinget såvida du inte redan har en fot innanför så att säga.

All lycka!

Men känner du mening dina hobbies då?

Hade du börjat träffa människor och planera större saker med dem så hade det blivit en mening. Här menar jag att självförbättring via t.ex. retorik, fysisk träning och karisma kan vara en hobby

Jag gillar inte heller löneslaveriet eller hur stängda många är. Men jag låter det inte äta upp mig. Vem som helst kan hitta något negativt i världen och evigt älta hur dåligt det är.

Jag höll på så under en period, hade nog varit död nu om jag lät det pågå ett år till. Så jag snackade med psykolog, sa upp mig och gjorde en del större sociala åtgärder och andra väldigt nödvändiga livsförändringar. Tiden efter det har varit den bästa i mitt liv. Jag ska inte sticka under stolen med att det var omfattande förändringar, men det tog inte jättelång tid innan det började bli roligt

Sälj allt och åk till något galet spännande land i världen och börja om på nytt, kommer garanterat vara kul.

Jag finner hobbies och modern självförbättring ganska meningslöst eftersom det kretsar kring ren egoism. Det är surrogataktiviteter som enkelt kan bytas ut om livet hade handlat om överlevnad. Då menar jag inte att det inte har en plats i ett liv, bara att det inte är allt.

Exempel: Att komma hem med ett byte till en hungrig stam var nog mer tillfredsställande än att komma hem till lägenheten efter ett pass på gymmet.

Du finner det meningslöst, samtidigt som det har en plats i ett liv?🤔

Mina hobbies och självförbättringar har absolut inte varit meningslösa, även om man exkluderar min lycka ut ekvationen. Jag förbättrar andras liv varje dag.

Men visst gör jag det för min egen lycka! Det är väl självklart. Ser inga som helst problem med det.

Nåja, jag tror att du har all din fokus på helt fel saker. Jag säger inte det inte finns ett problem med t.ex. löneslaveri eller att man ska skita i att göra något åt det. Jag ser bara inte hur ältande eller självdestruktivitet är en god idé.