Hur reser man sig efter en kränkning som sänkt en fullständigt?

Jag har en nära anhörig som jag spenderat timmar, veckor, kanske t.o.m månader med att diskutera en närståendes kränkningar och tillkortakommanden som stark påverkat oss båda.

Jag kommer inte att närmare gå in på vad det gäller för jag är nästintill övertygad att hen är här och läser vad jag skriver och vill på så sätt ge denne en chans att förklara sig.

Jag är 100% säker på vad som skett men det kan jag aldrig bevisa och något erkännande kommer aldrig att ske då jag inte tror hen skulle kunna erkänna att den gjort vad den gjort, -just på grund av de ändlösa diskussioner vi haft och hen vet säkert hur fruktansvärt kränkt jag blev när det skedde förut... Och nu gör precis samma sak själv..
Det finns liksom inte att hen skulle kunna erkänna något dylikt.
Det känns inte ens som att det vore ett alternativ att försöka ta den diskussionen då det bara skulle sänka mig ytterligare då den inte skulle leda nånvart.

Det här hade inte tagit mig så hårt om det hade skett utan de hundratals timmar av samtal vi haft och förtroendet jag gav bottnade just i de samtalen och ett olyckligt infall av att visa förtroende och tillit.
Det fanns liksom ingenting att vinna för någon förutom kränkningen och en tilltrasslad fortsatt relation i ett redan jobbigt läge.

Det här är en människa som jag bryr mig fruktansvärt mycket om och stöttar så mycket jag kan och kommer antagligen göra i framtiden också då det är en person som står mig väldigt nära och som jag vet behöver mig.

Som sagt, jag vet precis hur det förhåller sig och jag har inga som helst problem att ta diskussion det kräver utan problemet ligger främst i hur oerhört besviken jag är på hur mitt visade förtroende sveks så starkt.
Så om du läser detta så ta upp det här snarast för sådant här har vi inte råd och kraft till.

Ni andra kan komma med råd och förhållningssätt hur man förhåller sig till någonting sånt här.
Hur reser man sig?

Du verkar fråga hur man mår bättre samtidigt som man har en nära stående och viktig person som kränker en.
Svaret är nog att det gör man inte.
Ska man kunna må bättre behöver man ta sig ur situationen. Ta bort personen ur sitt liv.
Och helst stå upp för sig själv.
Alternativt ge upp och erkänna personens kränkningar som rättfärdigade.

Du beskrev det rätt bra, det är väldigt komplicerat detta.
En person med lite insyn i situationen skulle förstå det mycket bättre.

Jag blev utsatt för En kränkning som jag aldrig i mitt liv skulle kunna föreställa mig komma iom med att vi vet så väl var vi står och våran historia... Så det är inte något som sker ständigt och jag tror personen i fråga själv mår dåligt och skulle vilja reda ut det här..
Men det kommer inte att ske utan att hen förstår min ställning och att det inte finns någon plats för förnekande.
Därför valde jag den här ovanliga vägen att försöka reda ut det här.



Känns som att jag måste pausa och reflektera lite över vad som skedde....

Endel saker är det bättre att bara glömma. Om det är så att man tror risken är liten att samma sak händer igen. Prata igenom saker kostar mycket energi och är långt ifrån säkert att sluta där du vill.